Snabba cash av Jens Lapidus

Snabba cash är skriven juristen Jens Lapidus och handlar om tre huvudfigurer i Stockholms undre värld. J.W., Jorge och Mrado. J.W. är bratkillen som lever dubbelliv på Stureplans innekrogar. Egentligen kommer han från landet och kör svarttaxi för att kunna leva upp till sina bratkompisars förväntningar och dyra festande. Samtidigt som J.W. gör allt för att klättra i den stureplanska hierarkin letar han efter sin storasyster Camilla, som försvann i Stockholm för fyra år sedan.

Jorge Salinas Barrio, som blir J.W:s kompis, är en latino som åkt i finkan för narkotikabrott. Jorge kan allt om Stockholms kokainbusiness och efter en magistral rymning från Österåkersanstalten försöker han hämnas på personerna som satte dit honom, medlemmar ur den jugoslaviska maffian. En av dessa är Mrado Slovovic, en serbisk torped och bodybuilder som jobbar för juggeledaren Radovan.

Mrado har hand om maffians beskyddarverksamhet och driver in garderobspengar från olika krogar i Stockholm. Det är också han som sköter kontakterna med konkurrerande gäng som Bandidos och Brödraskapet Wolfpack. Mrado är stor som en oxe och inte många vågar bråka med honom. Trots huvudfigurernas olika bakgrunder är alla inblandade i Stockholms kokainhandel och därför knyts deras liv samman på ett ödesdigert sätt. Boken slutar med en uppgörelse.

Snabba cash kom 2006 och är en av Sveriges mest kritikerrosade böcker. Pocketutgåvan var den fjärde mest sålda boken inom svensk skönlitteratur 2007. Personligen kan jag inte förstå varför den blivit så rosad. Idén är bra. En bok om Stockholms undre värld kan aldrig vara ointressant. Men storyn haltar ju längre den går och språket är bedrövligt. Man förstår ganska snabbt att Jens Lapidus inte är någon rutinerad författare. Han lider bland annat av den språkliga juristsjukan att utelämna ”att” i många meningar. Trots att boken handlar om droghandel, våld och Sveriges mest allra kriminella gäng, är den ganska fattig på händelser. Sammanlagt avlossas bara ett fåtal skott och inga märkvärdiga personer dör. Boken blir aldrig särskilt spännande och alla förväntningar om blodiga crescendon uteblir. Plötsligt är man framme på sista sidan och undrar om tryckeriet glömt några kapitel. Dessutom lämnas flera frågor obesvarade. Vad hände till exempel med J.W:s syster?

Även om Snabba cash är läsvärd vill jag påstå att den också är ett bra exempel på att vem som helst som sitter på unik kunskap kan skriva en bok. Den är som en svensk b-film med Paolo Roberto i huvudrollen, och det är väl ungefär så den kommer ha filmatiserats när den kommer upp på vita duken i slutet av 2009. Den är dock ett tydligt bevis på vad mångkultur leder fram till: grov kriminalitet.

Demokrati: Socialistisk eller frihetlig? av Nils-Eric Hennix

Nils-Eric Hennix har arbetat som informationschef vid Malmö Stad och varit utbildningsledare vid Landstinget i Dalarna. Han är före detta moderat och har haft flera politiska uppdrag genom åren, bland andra kommunfullmäktigeledamot i Borlänge och medlem i den lokala partistyrelsen. Han har även varit ledare för Frihetspartiet. Mot den bakgrunden är det lätt att tro att Hennix är en slav under demokratin och en nyliberal reformfantast, men så är inte fallet. I själva verket vill han lämna EU, återinföra discplin och ordning i samhället samt avveckla det mångkulturella experimentet. I den här boken går Hennix till hårt angrepp mot den parlamentariska, socialistiska demokratin, som han menar är mer odemokratisk och totalitär än vilken diktatur som helst. Hennix menar att socialdemokratin med sitt ”Frihet – Jämlikhet – Solidaritet” ideligen föder ett samhälle av ofrihet, pöbelvälde och skatteslaveri. När socialdemokraten talar om frihet, menar han en ”frihet” där knarkare, alkoholister, brottslingar och invandrare som aldrig arbetat en dag i sitt liv är fria att ta pengar från de som har pengar. När han talar om jämlikhet menar han en ”jämlikhet” där ingen behöver visa respekt för någon annan och där våldtäktsmannen, pedofilen och djurplågaren är ”lika mycket värd” som den mest insiktsfulla filosofen och humanisten. När han talar om broderskap och solidaritet, menar han en ”solidaritet” där staten godtyckligt kan stjäla pengar från medborgarna och sedan lägga dem på vad som än faller den in, till exempel bistånd till andra folk och länder eller partistöd till kommunistiska ungdomsförbund som Ung Vänster. Hennix vill se en direktdemokrati där medmorgarna bestämmer över staten och inte tvärt om, som idag. Han vill se en skola där barnen får lära sig discplin och att visa respekt för sina medmänniskor. Han vill att medborgarna skall vilja ta eget ansvar. Han vill inte att den som väljer att ligga på sofflocket och slöa skall kunna räkna med att den hårt arbetande skall bekosta hans uppehälle. Detta förklarar Nils-Eric Hennix på ett utomordentligt sätt i ”Demokrati – Socialistisk eller frihetlig?”. En bok som är väldigt enkel och värdefull att läsa. Den fastnar lätt och man vill gärna läsa den flera gånger om. Den är som en liten bibel.

Citat ur boken:

”Den av riksdagspartierna så dyrkade och heligförklarade representativa demokratin består endast i att röstberättigade medborgare får gå till valboxarna en gång vart fjärde år. Demokratin existerar under de ca. 15 minuter det tar att rösta. Under de kommande 1460 dagarna , fram till nästa val, är medborgarna passiva, maktlösa mottagare av föreskrifter från politikerna. Faktum är att demokratin inte ens gäller under röstprocessen för de väljare som röstat på ”fel” parti. Vissa partier nekas efter valen att få de uppdrag som medborgarna gett dem, p.g.a. att andra partier schackrar och bildar koalitioner i syfte att utestänga dem från inflytande i kommun och landsting. Som exempel kan nämnas Malmö kommunstyrelse som efter valet 2002 beslutade att minska antalet ledamöter i nämndet och styrelser för att effektivt utestänga de sverigedemokrater som röstats in i kommunfullmäktige av malmöborna.”

Till mina legionärer av Corneliu Zelea Codreanu

Det är svårt att hitta en sådan ädel och oförfalskad kamp som den Corneliu Codreanu och hans legionärer utkämpade. Till mina legionärer leder läsaren från Det Kristnationella förbundet som Codreanu grundade 1923, splittrandet av detta parti och fram till Järngardet, den slutgiltiga politiska grenen Allt för fäderneslandet och det fasaväckande mordet den 30 november 1938, då Corneliu Codreanu dödades. Judarna, som hade Rumänien i en bottenlös fallgrop vid denna tidpunkt, var Codreanus främsta fiende. Man får följa med under alla de umbäranden och den terror som han och hans män tvingades utstå av de styrande judarnas gendarmer och politiska undersåtar.

Till mina legionärer kan få läsaren gråta. Den är så äkta att den faktiskt kan påverka läsaren i fråga om mer än bara kunskap. Corneliu Codreanu och hans män förfogade över det många av dagens nationalister inte gör: tro, kultur och historia; renhet, ädelhet och enighet. Den förmedlar det budskap svenska nationalister själva måste ta till sig. Läs den bok, omfamna innebörden och sprida den vidare till alla du kan. Du får knappt 400 sidor för 200 kr.

Lagom är bäst av Jan Milld

Lagom är bäst är en viktig bok som för fram många argument och mycket fakta. Men den är inte så känd som den borde vara och säljs inte i någon nationell nätbutik. Boken är skriven av Jan Milld, grundaren av hemsidan Blågula Frågor. Hemsidan, som är väldigt rörig och frånstötande, innehåller ovärderlig information. Det är här den tryckta versionen kommer in i bilden. Den är lätt att läsa och innehåller mycket av det som finns på hemsidan. Den kan kanske uppfattas som för faktaspäckad, nästan varje mening är ju fakta. Men då går det bra att läsa den i omgångar. Boken är betydligt lättare att läsa och följa med i om man jämför med till exempel Mångkultur eller välfärd. Lagom är bäst tar med mycket av det mest relevanta och framför samtidigt bra argument. Jan Milld är kanske litet mjäkig ibland, men han är en oersättlig informationskälla när det gäller om invandrings- och flyktingpolitik. Lagom är bäst går att låna på biblioteket.

Ur kapitel 7 i boken:

”Ett ofta förekommande argument är att asylsökande ”flyr inte till något, de flyr från något”. En fras, som ligger bra i munnen – men är påståendet sant? Varför söker sig då så många kosovoalbaner just till Sverige, i andra änden av Europa? Varför tar de sig inte bara över gränsen, till närmaste grannland – Albanien? Där talar man dessutom deras språk. Självklart finns det både ”push-” och ”pull”-effekter. Självklart spelar det roll hur det ser ut inte bara i det land man lämnar, utan också i det land man väljer att söka sig till. Att tro något annat är att förneka att asylsökande utgörs av normala människor, med intresse för sin egen välfärd.”

De tog min far av Mayme Sevander

De tog min far är en hjärtskärande berättelse om en liten finsk-amerikansk flicka som flyttar till 1930-talets Sovjet med sin familj. Hennes far är en råbarkad socialist som över allt annat tror på det lovade landet i öst. I USA arbetar han för det kommunistiska partiet och hjälper till att slussa hundratals amerikaner över Atlanten bort till Stalins mörkröda mordmaskin. Helt ovetande om vad socialismen innebär i praktiken beslutar han sig för att flytta till Sovjet. Familjen skall starta ett nytt liv ihop – i frihetens och socialismens land. Men någon frihet får de aldrig uppleva. Bara ren och skär socialism: mord, hat och förtryck. De tog min far finns att låna på närmaste bibliotek.

Citat ur boken:

”Mayme,” flämtade hon. ”Jag hare förfärliga nyheter till dig.” Jag blev kall av ängslan och kunde ingenting säga. Väntade att hon skulle fortsätta. ”Din far,” sa hon och jag blev blek.” Din far har blivit fortförd.” Benen vek sig under mig och jag stirrade mig vilt omkring efter någonstans att sitta ner. ”Han är arresterad,” sa hon… De kom sent på natten – de var två stycken. En av dem var vår granne, herr Kiurum, finne, en bra karl.

Vänstern och Tyranniet av Per Ahlmark

Vänstern och Tyranniet är väl inte den roligaste boken som går att läsa. Per Ahlmark blåser som alltid upp sig i en mångkulturell kulfiskkostym och skryter om sina kontroverser med andra PK-drängar. Men det är bitvis intressant att läsa om vänsterns horeri med kommuniststaterna efter andra världskriget. Det är faktiskt riktigt skrämmande att läse hur de svansade efter folkmördarna i Sovjet. Och här snackar vi inte Lars Verner och CH Hermansson, Ahlmark kastar ljus på ledande socialdemokrater och annat left wing scum – ja, till och med borgerliga politiker. Men när han börjar prata om sitt kära Israel och slicka världens ledande judar i arslet blir den bara långtråkig och sövande. Boken är dock värd att läsa. Svenska politikers underkastelse och entusiasm inför den bokstavligen blodröda fanan är något alla måste uppmärksammas om och ta på allvar. Boken finns att låna på närmaste bibliotek. Den går även att köpa via Bokpris.com: http://www.bokpris.com/9175665352

”I statsministerns tal på massmötet i Santiago de Cuba den 29 juni 1975 fanns ingen hänvisning till den fundamentala skillnaden i styrelseskick mellan Sverige och Kuba. Tvärtom meddelade Palme att vad Kuba lärt oss är att ‘förtryckarna till slut störtas, att folkets krav ej kan förkvävas’. Han syftade på Batista, inte på Fidel… Tre leven avslutade statsministerns tal: ‘Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba!’; ‘Leve solidariteten mellan folken!’; ‘Leve det självständiga och oberoende Kuba!’”

Liken i garderoben lever än av Staffan Skott

Vad gör en bra bok? Dels dess innehåll och sättet på vilket den är skriven, naturligtvis. Det mest centrala måste dock vara att ämnesområdet intresserar läsaren. Liken i garderoben gör det. Den kastar ljus en fruktansvärd ondska som kamperar i Sveriges riksdag, vänsterpartiet. Något som måste väcka intresse hos alla. Den visar hur landsförrädare och plausibla mördare av sitt eget folk ges utrymme inte bara att existera utan även till inflytande över det svenska folket och hur landet skall styras.

I Liken i garderoben lever än får man inte bara uppleva det cyniska tänkesätt som genomsyrar Hin håles hantlangare i dagens vänsterparti, företrädesvis får man följa med på en resa ända tillbaka till det år partiet bildades 1917 fram till dags dato och genomleva alla de skamlösa tankegångar och handlingar som utgjort vänstern under denna tid. Den som förbluffades över Jan Josefssons reportage i Uppdrag granskning kommer att sätta kaffebullen i halsen när han läser denna bok. Det är som att läsa en bok om Satans historia.

Vänsterpartiet var Stalin. Man lät sig toppridas av Moskva och ställde sig bakom tvångskollektiviseringen av rysslands jordbruk, utsvältningen av landets befolkning, partiutrensningarna, klassmorden, lögnerna, folkmorden och förtrycket. Vänsterspartiets livsuppgift var att slakta människor, precis som det är i dag; det som kommunismens andemening alltid varit – massmord och tvång. Och visst har man lyckats, 200 miljoner människoliv eller mer är ingen liten siffra att leka med (bara i det kommunistiska Sovjet mellan åren 1917-1953 var den uteblivande befolkningsökningen långt över 150 miljoner miljoner människor!). Så många liv har den kommunistiska tanken skördat, och så många till kan komma att nedgöras om vi inte sätter stopp för denna absoluta ondska. Kampen mot kommunismen är något alla måste ta på sitt ansvar. Kommunismen är något alla måste bekämpa var och i vilken form den än yppar sig. Ett slag mot kommunismen är ett slag för godhetens förevarande!

”Under decennier förnekade de svenska kommunisterna mer än tjugo miljoner människors existens. Noga räknat förnekade de förekomsten av politiska fångar och slavläger i Sovjetunionen. Ny Dag skrev ärekränkande angrepp mot alla som berättade sanningen om Gulag-arkipelagen. Antingen det var en sovjetisk avhoppare, en kvinnlig tysk kommunist eller en svensk arbetarpojk som hamnade i Stalins slavläger och kom därifrån med livet i behåll.”

”Stalins verk symboliserar allt vad människornas bästa andar format i sina drömmar och velat skapa i sin kamp.” (Hilding Hagberg, f.d. partiledare i Vänsterpartiet.)

”Den enda väg som leder till lösning av mänsklighetens livsfrågor är den som öppnades genom oktoberrevolutionen 1917.” (C.H. Hermansson, f.d. partiledare i Vänsterpartiet.)

”Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.” (C.H. Hermansson, f.d. partiledare i Vänsterpartiet.)

Boken finns att låna på närmaste bibliotek. Den går även att köpa via Bokpris.com: http://www.bokpris.com/9189080440

Det rasliga fördraget av Richard McCulloch

Det rasliga fördraget är troligen den mest fullkomliga nationella bok jag läst. Den är inte skriven av någon bristfällig odåga (som jag själv) och innehåller inga outvecklade idéer. Boken är i det närmaste för bra. Jag kommer ihåg när jag försökte läsa den första gången. Jag orkade inte igenom den, och det jag väl läste, fastnade knappt. På det sättet är boken mindre bra. Man måste av allt att döma ha kommit en bit in på den nationellt medvetna stigen och till en viss tröskel när det gäller att mäkta läsa långa och svåra texter och att förstå dem. Jag begriper fortfarande inte boken till fullo, det erkänner jag, men jag har kommit så långt att jag fattar dess innersta mening och grundläggande ställningstaganden.

Det rasliga fördraget är helt enkelt ett upprop för rasliga rättigheter, rasligt bevarande och oberoende. Författaren förklarar inte bara vikten av dessa tre faktorer. På ett genomgripande sätt kungör han också skillnaden mellan omoralisk och moralisk rasism; det unika med den nordliga rasen, dess recessiva beskaffenhet och den ödesmättade timma denna ras står inför; den rasliga nihilismens sanna natur och dess förespråkares sätt att tänka; samt det bevarande alternativet – ett uppslag för rasligt bevarande, både för Europas och Amerikas vidkommande.

”Om de olika raserna ska samexistera med varandra, måste de först tillåtas att existera. Deras rätt att existera, och deras rätt till de förhållanden de behöver för att existera, måste erkännas och respekteras. Raserna utvecklade sig eller skapades i olika länder, geografiskt separerade och reproduktivt isolerade från varandra, och samexisterade i det tillståndet på samma planet fram tills nyligen, och det är det förhållandet som fordras för att de olika raserna – särskilt den nordliga rasen – ska fortsätta att existera och således samexistera. För att samexistera måste de först existera, och den nordliga rasens fortsatta existens beror på dess separation från andra raser i sitt eget rasligt exklusiva territorium eller land. I ett mångrasligt samhälle där den förenats med andra raser skulle den snart upphöra att samexistera då den snart skulle upphöra att existera.”

Från början till slut är det som står i boken väldigt djuptänkt och filosofiskt. Det är därför den kan vara svår att läsa. Av den orsaken måste man läsa den efter konstens alla regler: grundligt och i ett lugnt tempo. Jag erkänner att jag inte följde detta till punkt och pricka, men jag förstår mer och mer av innehållet och planerar att läsa den snart igen – än mer omsorgsfullt. Gör man det, kan man befatta sig med ovärderlig kunskap. Det är jag helt övertygad om.

Som jag förstår distribueras boken av Preservationist-books, där man även kan ladda ner McCullochs andra böcker gratis, men säljs inte därigenom. Boken kan därför inhandlas via: Nordiska Förlaget

Skymning över Tellus av Ward Kendall

Uppskattade du Vedergällning av Krister Falk kommer du troligen älska denna bok. Skymning över tellus utspelar sig 85 år efter det så kallade ”Förenandet” – den omstörtning då världen blir till ett; en världsregering, en världspolis, ett mål: etnisk sammansmältning till uinson hudfärg. Är du vit, är du hatad och missgynnad. Är du mörk, är du dyrkad och favoriserad.

Handlingen kretsar kring Jeff Huxton och hans familj. Jeff har länge känt till saningen om Världsregs rysansvärda handlingar och lögner, men undanskjuter dem och vågar inte agera. Hans son ansluter sig dock till en vit separatiströrelse efter att ha blivit trakasserad på grund av sin vita hy. När Jeff upptäcker vad som hänt, handlar han för att få tillbaka sin son, och försöker därför slå sönder organisationen. Även han vaknar dock – slutligen…

Storyn är bra och nervkittlande. Dessvärre är slutprodukten, Skymning över tellus, alltför outvecklad. Boken inrymmer inte mer än 220 sidor i form av en liten pocketupplaga, som sträckläses utan problem. En berättelse av denna karaktär kräver minst 500 sidor, och ett större bokformat. På flera platser i boken görs stora hopp från en elementär plats till en annan. Vid ändpunkten skuttar Kendall geschwint från jordklotet till månen, och från månen till en helt annan galax!

Ragnarök av Erik Wallin

Ragnarök är en speciell bok. Den utspelar sig under andra världskriget sista månader, och är skriven av en svensk SS-soldat, Erik Wallin. I boken får man följa denne modige man genom alla krigets vedermödor. Till skillnad från andra uppdiktade historier hemmahörande i ofreden 1939-1945, är denna berättelse sann. Detta faktum gör boken ytterst unik och intressant att läsa. Inte heller gör äktheten boken mindre spännande och innehållsfattig. Tvärtom. Den har allt och mer därtill. Har du någon gång sett en krigsfilm du gillat, men uppfattat den som något överdriven i fråga om nervkittlande händelser och hjältemod? Ragnarök innehåller otalig dramatik och rikligt med mod – i samma veva som den är verklighetstrogen. Ja, det som står i boken har verkligen hänt. Och inte nog med det, boken innefattar dessutom en hel del kunskapsgivande saker, t.ex. hur klenmodiga och fega de amerikanska soldaterna var, och att bolsjevikerna visserligen var omänskligt grymma, men åtminstone slogs som män. Boken innehåller till på köpet upp emot 200 bilder från kriget, vilket gör den än mer intressant att läsa. Den som vill studera en ocensurerad berättelse från andra världskriget skall med andra ord köpa denna bok – omgående. Du blir inte missnöjd, vi lovar.

Gömda av Liza Marklund

Liza Marklunds Gömda är en sann historia om en svensk kvinna som bli kär i en muslimsk invandrare från Libanon, mannen med de ”mörka ögonen”, och får barn med denne. Mannen börjar efter hand misshandla kvinnan, Maria, som hon heter, men det är bara början. Boken är nästan från början till slut en helveteshistoria mer fruktansvärd än någonting man någonsin tidigare läst.

Att ens försöka beskriva det som händer i denna bok genom ett kort referat vore att håna huvudrollsinnehavaren och nedsvärta bokens författare. Boken så fruktansvärd otäck, att man till och med som kille, börjar gråta efter hand man läser den. Det går inte att återberätta det helvete som utspelar sig alltigenom historien utvecklar sig, det helvete som mångkulturen fört med sig och nästintill påtvingat Maria och hennes familj. Gömda är en av de bästa böcker som någonsin publicerats i Sverige, ett måste för varje svensk att läsa.

Emellertid skall man inte tro att boken på något sätt är politiskt inkorrekt. Även om den berättar den horribla mångkulturella sanningen på ett klingande sätt, slutar boken med att Maria, ja, henne boken handlar om, att hon än mer ”inser” hur viktigt det är att vi tar emot fler flyktingar, eftersom hon slutligen själv tvingades fly från Sverige till ett annat land på grund av vad mångkulturen i Sverige utsatt henne för.

Intresseväckande är också att detta inte alls är en unik historia. Många svenskar lever i dag, medvetet eller omedvetet, i djupa depressioner eller ren skräck just på grund av det mångkulturella samhället, det mångetniska helvete som bara växer och växer och blir än mer otäckt. Hur många fler svenska liv skall behöva förstöras innan verkligheten knackar på dörren hos gemene svensk?

Den judiska rasismen av David Duke

Den här boken damp ner som ett recensionsexemplar i brevinkastet för någon vecka sedan. Efter att ha läst den finns det bara en sak att säga: Den är fruktansvärt bra! Aldrig tidigare har man kunnat skåda någon som förklarat den judiska frågan på ett så enkelt och övertygande sätt som Duke här gör. Han redogör inte bara för det faktum att judar är dominerande inom fruktansvärt många och viktiga positioner i det västerländska samhället. Nej, han går även igenom varför detta har så stor betydelse, hur det har blivit så, vilket unikt sinnelag judar de facto förfogar över, samt hur denna läggning har uppkommit. Duke spräcker på samma gång gamla vedertagna lögner om varifrån den så kallade antisemitismen kommit. Han analyserar även den judiska religionen och staten Israel på ett banbrytande sätt! Ja, boken är helt enkelt kolossalt bra – ett måste att läsa! Är det någon bok du skall lägga ner pengar på att köpa, är det otvivelaktigt denna: Det finns ingen bok som ens kommer i närheten av David Dukes ”Den judiska rasismen”. Köp den!

* Läs ett utdrag ur boken, inkl. förord av Jonas De Geer
* Ladda ner och sprid reklamblad för boken

Judisk identitet av Jackie Jakubowski

”Judisk identitet” är skriven av elva ”svenska” judar, med Jackie Jakubowski i spetsen, och bekräftar det mesta som ”antisemiterna” alltid anklagat dem för: den judiska identitetens grundande av kommunismen, judarnas framträdande roll i den ryska revolutionen, den judiska bakgrunden till det freudianska ruset [Sigmund Freuds psykoanalys och övriga inverkan på samhället], uppfinnandet av atombomben, det extremt säregna judiska sinnelaget, deras kosmopolitiska hållning, deras strävan efter ett i västerlandet mångetniskt samhälle etc. Texterna i denna bok hade nog klassats som extremt antisemitiska, om de vore skrivna av gojims (ickejudar). Läs bara följande analys av Karl Marx: ”Hela hans gärning som författare, forskare och politisk kämpe låter ana en människa som, utan att själv veta det, brottas med judiska frågor i en beslöjad sekulariserad form. Det bortträngande och omedvetna upphör aldrig att göra sig påmint, och därför återkommer den av Karl Marx förnekande judiska bakgrunden i form av avslöjande spår i hans medvetna tänkande. Det messianska elementet träder tydligt fram i Marx’ föreställning om ett framtida klasslöst samhälle, där alla de nu kända historiska lagarna ställs på ända och upphävs. Drömmen om klassamhällets upplösning och alla människors befrielse finner sin motsvarighet i den judiska föreställningen om den messianska tidsåldern som en befrielse för alla människor – inte bara judarna. Föreställningen om en arbetarklassens förtrupp som skall leda hela folkets befrielsekamp är ett eko av föreställningen om judarna som det utvalda folket, vars uppgift det är att påskynda och underlätta hela mänsklighetens förlossning. Det universalistiska inslaget i den judiska kulturen återkommer beslöjat i Marx’ politiska och ekonomiska teori. Det är fascinerande att se hur den judiska bakgrunden på osynliga vägar tar sig in i Marx’ tänkande, trots att han aldrig praktiserat eller fått kunskap om innehållet i sin judiska bakgrund.” Vad författaren av denna del av boken säger, är att vi aldrig hade haft någon kommunism och dess nationsupplösande världsbild om det inte vore för judarna. Om du inte redan visste det, var alltså Karl Marx en tysk jude. Både hans morfader och farfader vara rabbiner, men hans far tvingades konvertera till kristendomen för att få jobb som advokat. Marx kände till sin judiska bakgrund, men utövade inte den som tro. Detta bekräftar verkligen hur extremt stark och säregen den judiska identiteten är. Detta är med andra ord en bok som alla borde läsa.

Boken kan lånas på närmaste bibliotek.

Receptbok för svenskt nytänkande av Tommy Ulmnäs

Man kan väl inte direkt säga att den här boken är nationell. Författaren, Tommy Ulmnäs, har varit ordförande för Moderaterna i Leksand. Boken är dock bra, då den är skriven på ett sätt som många svenskar nog kan ta till sig och förstå. Den handlar inte särdeles mycket om invandringen, utan om väldigt många olika saker och ting. Den är samtidigt skriven på ett smått uppviglande sätt. Författaren vill verkligen förändra, och han utstår inte som någon främmande sektmedlem, som invandringskritiker ofta brukar uppfattas i dussinsvenskarnas ögon. Han uppfattas som en vanlig svensk, med högerinriktade åsikter, som verkligen har fått nog av dagens sjuka samhälle! Han är till på köpet väldigt kunnig och skriver unika saker på ett unikt sätt! Boken är helt klart värd att läsa. Även om man inte håller med om precis allt som står i den, t.ex. avsnittet om EU, kan den kanske påverka svenskarna i rätt riktning.

Den politiske soldaten av Derek Holland

Tja, vad skall man säga om denna bok, skriven av Derek Holland? På sätt och vis har författaren väldigt rätt, men ändå inte. Han förfogar över ett otvivelaktigt klokt synsätt, ett tankesystem som är väldigt ovanligt i den nationella rörelsen, åtminstone inom den svenska. Men samtidigt har han kanske fel på en del punkter. Han skriver något i stil med att ”mål” och ”medel” hör ihop. Uttrycket ”målet helgar medlen” är för honom helt fel. Han menar, att vi inte kan använda oss av militanta och terroristliknande metoder, då vi själva inte vill skapa ett samhälle som tillåter eller befrämjar sådana metoder. Konstigt nog hyllar han samtidigt de palestinska självmordsbombarna som offrar sina liv för en högre sak. Han menar trots allt, att ”mål” och ”medel” är en och samma sak, och att vi måste arbeta med hjälp av de metoder som passar den värld vi själva vill bygga upp. Och visst, på sätt och vis har han helt rätt. Problemet är bara, att han verkar utgå ifrån att vi snart står på kanten till ett fullständigt maktövertagande. Att den fullkomliga och slutgiltiga lösningen för världen snart är inne. Så är dock inte fallet. Våra fiender är oerhört mycket starkare än vad vi är! Vi har en lång väg att vandra! Att smeka våra fiender medhårs, och vara snälla, är ingenting som kommer hjälpa! Även om Holland har ett väldigt sunt betraktelsesätt, behöver man inte hålla med honom fullt ut. Vägen till makten är lång, och den kommer inte att bli smärtfri.

Skulle man inte hedra den självmordsbombare som offrade sitt liv för Sverige och det svenska folket, inte förakta honom! Skulle man inte hylla den människa, som offrade sitt liv för att ödelägga Rosenbad och förinta alla folkförrädare som förstört Sverige?! Man kan se det som så, att vi är soldater i ett krig – ett krig startat av dagens politiker. Dessa avskum har indirket förstört livet och mördat en oräknelig mängd svenskar. Skall acceptera och knäböja för dessa människor? Skall vi inte segra i det krig vi påtvingats? Ser man det så, är alla medel tillåtna. Är våra fiendertill för att accepteras och förstås? Är de inte till för att krossas? De har förstört livet för otaliga bröder och systrar. De har mördat våra familjemedlemmar. Är det inte dags att agera? Att en gång för alla stiga upp till kamp?

Behöver man därför förespråka ett inbördeskrig, en militant strid mot hela Systemet, frågar du dig? Nej, egentligen inte. Man kan istället förespråka bildandet av en nationell massrörelse, styrd av en nationell elit med en stark ledare som överhuvud, inte en väpnad kamp. Mensamtidigt kan man mena, att vi inte skall utesluta diverese metoder, bara för att de på sätt och vis är moraliskt förkastliga! Skall vi hysa respekt för folkmördarna i riksdag och regering? De dödar vårt folk! Ditt folk! Mitt folk! Mina och dina bröder och systrar! Förtjänar de över huvud taget någon som helst hänsyn? Snarare måste vi ta makten och rädda vårt folk och land – oavsett vad som krävs. Då kanske du trots allt frågar dig: varför inte utesluta denna krigiska kraftmätning, när vi har argumenten på vår sida; när inte ens riksdagspartierna klarar av att besegra argumenten på Nationell.nu; varför ens bryr mig om att tänka i krigiska tankebanor? Helt enkelt, därför att politikernas ödeläggelse av Sverige och det svenska folket kanske har gått för långt. Det svenska folket är så enormt hjärntvättat och fördummat – det finns ingen motsvarighet till sinnesslöhet någonstans i hela världen. Därför kan vi inte förlita oss på flygblad och annat trams. Hittills har det inte hjälpt ett dugg. Har nationella rörelsen ens lyckats skapa någon organisation som faktiskt kan rädda det här landet? Av den orsaken, finns det ingen anledning att utesluta några som helst metoder när det gäller att nå makten i Sverige. Vi kämpar för vårt folk och land. Ingenting annat betyder någonting. Vi skall dö för den här saken, om det är vad som krävs! Vi får inte ge upp, bara för att det svenska folket är så enormt indoktrinerat, att de inte ens bryr sig när deras egna barn mördas av landets politiker! För oss bör det bara finnas en sak, och en sak enbart: Seger! Seger framför allt annat!

Men hur skall vi kunna behålla makten, om vi använder oss av metoder som inte stämmer överens med vår egen tro? Fråga dig istället, vad som vore bättre? Att Sverige och det svenska folket utrotas? Att dagens politiker får fortsätta sin ödeläggelse av Sverige? Finns det egentligen något sämre alternativ än dagens samhälle, och det framtida helvete som nutidens politiker vill skapa? Även om just vi som tar makten kanske inte skulle kunna behålla den i längden, skulle vi trots allt stoppa den pågående förintelsen av Sverige och förhindra framtida försök. Dessutom finns det ingen som inte kommer att förstå oss när sanningen om dagens sjuka samhälle väl avslöjas!

Nåväl. Som helhet är boken bra, även om den är skriven på ett jobbigt sätt. Den sporrar en till kamp!

Boken kostar bara 20 kr att köpa hos Nordiska Förlaget och NSF-Butiken.

Kollektivmänniskan av Marc Hentzel

Kollektivmänniskan är en extremt bra bok! Den blir som en bibel för varje nationellt sinnad läsare! Innehållet är klockrent och ovedersägligt! Med hjälp av den här boken lär man sig besegra vilken kommunist eller nutida liberal som helst. Kanske till och med demokrater, om man nu själv inte är så beskaffad. Trots att boken bara ligger på cirka 60 sidor, får man mer än vad man får av många andra böcker. Författaren är suverän när det gäller att skriva rätt saker på rätt sätt. Alla förstår vad han skriver. Inget hämmande fikonspråk förekommer, men samtidigt är den inte skriven på något infantilt ABC-språk. Nej, författaren vet helt enkelt bara hur man skall skriva för att läsaren verkligen skall ta till sig det. Kollektivmänniskan är helt enkelt en bok som alla nationella måste införskaffa! Boken är kommunsimens nemesis då den framför argument som är onekliga! Läs!

Goebbels av David Irving

Goebbels är en unik bok skriven av David Irving. Man får följa Joseph Goebbels från den dag han föds till NSDAP:s maktövertagande 1933. Man får följa hans tid i skolan då han mobbades för sin fotdeformitet, hans eviga flörtande med en mångfald av olika kvinnor och hans tid som gauleiter (distriktsledare) i Berlin. Som helhet är det alls ingen skrupelfri bild som målas upp av denne man. Tvärtom. Även om han var en utomordentlig talare och den person som segrade i striden om det tyska folkets röster i Berlin, var han långt ifrån felfri. Man får en bild av en manipulativ, blyg, kärlekskrank och arrogant person som ömsom avgudar Hitler, ömsom föraktar honom. Boken visar även att han var en mer övertygad socialist än vad Hitler var. Boken är i allra högsta grad värd att läsa. Emellertid tycker man inte om att Irving inte har fullföljt biografin. Boken slutar vid årtalet 1933. Vad hände sedan?

Citat ur boken, sid. 240:

”Tyskland hade aldrig upplevt maken till valkampanj. Under de sista två veckorna hade nazisterna iscensatt hundratals dramatiska möten – i det fria, i hallar, om kvällarna, i tält, i fackelsken. Goebbels talade villigt…Hans högkvarter tryckte tiotals miljoner reklamblad. Gatorna var täckta av dem. Sextio lastbilar med nazister körde runt huvudstaden och kastade ut broschyrer. Goebbels klättrade från lastbil till lastbil, talade till fotgängare genom en förstärkare och manade på sina män.”

OBS: Boken finns att låna på välsorterade bibliotek.