Därför bjuder vi på en Youtube-video som påstås vara bannlyst i många länder:

http://www.youtube.com/watch?v=YRtdVpjK_sA

Boken Till Värn för Norden ska ge svenska nationalister inspiration från sin egen historia. Magnus Söderman menar att den nationella rörelsen på senare år ”förirrat sig bort från den självklara grunden – alltså nationalismen”.

Så här säger han till realisten.se:

– Vi har funnit influenser utomlands, tagit till oss utländska tänkare och idéer samt hittat på ”nya” ideologier. Samtidigt har vi glömt bort det svenska och svenskheten – det primära som är under attack idag. Jag har själv varit delaktig i att göra den nationella rörelsen mer ”internationell”. Naturligtvis kan vi finna inspiration från våra etniska fränder jorden kring, men jag har kommit fram till att vi måste finna grunden hos oss själva.

– I boken har jag försökt gräva där vi står och finna motivationen och kunskapen i vår egen historia vilket är nödvändigt för att förmedla värdet av oss som svenskar – som led i en historisk kedja värd att fortsätta lägga länkar till.

Tankesmedjan Nordengruppen går i samma fotspår som boken och har som mål att frambringa en nationalistisk strategi och politik för 2000-talet.

– Detta kommer göras genom vårt publicistiska arbete samt genom att vara aktiva i debatten genom olika nationella medier och forum samt genom föredragsverksamhet och liknande.

– Det handlar inte om en organisation utan om en arbetsgemenskap där varje person som ingår har något att bidraga med. Samtidigt är det vår vilja att i den skrivargemenskap som uppstår skapa ett forum för medlemmarna att utvecklas såväl litterärt som verbalt genom utmanande diskussioner med högt i tak.

– Slutligen ställer vi upp som rådgivare och/eller med den kompetens gruppen har inom olika områden, till organisationer/partier/projekt vars verksamhet är i linje med gruppens. Detta har varit väl mottaget varför lanseringen av projektet som sådant varit tvunget att skjutas fram hela tiden.

Källa: Intervju med Magnus Söderman om hans nya bok Till Värn för Norden

Boken släpps från början gratis på Internet i pdf-form, där även Harolds fyra tidigare böcker finns att ladda ned.

Vi får även höra goda råd om hur man söker jobb och bäst klarar anställningsintervjuer från en man som håller på att flytta ifrån den mångkulturella delen av USA till det vita hemlandet.

Grundandet av ett vitt hemland utgår ifrån tanken att segregation, dvs mångkultur, inte fungerar – att segregation förr eller senare leder till rasblandning och mono-kultur. Det enda som fungerar för vita nationalister anses därför vara separation. Raslig separation. Utan raslig separation kommer vi vita i Sverige alltså att gradvis utplånas genom utblandning lite mer för varje generation.

Tankarna finns bland annat beskrivna i artikeln ”Separation: den rasligt bevarande nödvändigheten” av Richard McCulloch.

”Mönstret av undvikande eller förnekande av behovet av raslig separation för rasligt bevarande, oviljan eller oförmågan att se rasliga realiteter och konsekvenserna av mångrasliga förhållanden i vitögat, möjliggörs av den nordliga rasens dödliga fantasiföreställning.

Därför är det första viktiga steget på vägen mot raslig separation och bevarande, att befria det nordliga folket från den dödliga illusionen så att de kan se, känna igen, förstå och ta itu med mångraslighetens rasligt destruktiva konsekvenser istället för att undvika dem.”

Även det nordamerikanska slaveriet avskaffare Abraham Lincoln var överens om det nödvändiga med raslig separation: ”En separation av raserna är det enda perfekta förebyggandet av blandning.”

Veckans webbradio fortsätter med att beskriva det fruktansvärda hatbrottet begånget av juden Leo Frank, som 1913 anklagades för att ha kidnappat, våldtagit och mördat en 13-årig vit flicka i sin fabrik, vilket han dömdes till döden för.

Leo Frank köptes sedan fri från dödens käftar av Judisk Makt-rörelsen i samarbete med delstatens guvernör John Slaton som även råkade vara delägare i den advokatfirma som försvarat mördaren. Leo Frank flyttades därefter ut ur delstaten trots att 5000 människor protesterade mot beslutet på gatan. En lynchmob bestående av 25 domare av andra företrädesvis välutbildade vita män sökte dock upp Leo Frank, kidnappade honom och avrättade honom genom att hänga honom från ett träd 1915.

Denna händelse ledde till grundandet av den judiska propagandaorganisationen Anti-Defamation League liksom till återuppståndelsen för den vita självförsvarsorganisationen Ku Klux Klan (från grekiskans Kyklos, som betyder cirkel, och som för tankarna till den anglo-keltiska legenden om riddarna runt runda bordet). Reportaget om Leo Frank slutar med att vi får höra den vackra folkmusiksången ”Little Mary Phagan”, som handlar om flickan som Leo Frank mördade.

Därefter talar Axis Sally om hur judisk och internationalistisk media istället för att ta debatten med oss censurerar oss och svartmålar oss som ”hatiska och intoleranta” och om hur vi tar kontrollen över bilden av oss själva.

Webbsändningen är över en timme lång och perfekt att lyssna till medan man städar eller bakar judiska småkakor.

brandr

I hennes senaste krönika på Allehanda.se, eller Allehanda.lögner som lokaltidningen kallas i Ångermanland, kommer hon ut som nationalismens och ”näthatets” vän.

”Jag tänker aldrig börja göra som ni. Förakta.” lovar hon heligt men redan i början av nästa stycke skriver Sara Parkman ”Det jag föraktar är det som kommer ut ur era käftar, de okunniga ord som ni tillåter er själva att skriva.” Sedan tar näthatet över. Så det censurerar vi.

Istället kan vi rapportera om att de internationalistiska tidningarnas beslut i dagarna om totalcensur av oppositionella åsikter inte verkar ha gått Parkman förbi: ”I Sverige har vi åsiktsfrihet, tack och lov. Men det innebär också ett ansvar. Alla åsikter är värdefulla, men när ordens nyans är blodröd och handlar om att skapa barriärer mellan människor går det inte längre. Vi måste säga stopp. Tack, men nej tack.” Ja till åsiktsfrihet, nej till yttrandefrihet alltså? Redan tidigare har exempelvis den liberala tidningen Västerbottens Kuriren själva medgett att de censurerar 30 procent av sina läsares kommentarer, men nu inför liberalerna ett totalt åsiktsförtryck och detta verkar alltså falla Parkman i smaken, så länge som ”ordens nyans” inte är politiskt korrekta.

”De tillhörande kommentarerna är nog bland det mest underhållande och fruktansvärda jag läst”, skriver Parkman om nationell.nu när hon torkat tårarna, lagat sin säng och låtit näthatet sjunka undan. ”Jag blir tillskriven epitet som judinna” påstår hon och klagar: ”ni hänger ut mig och mina finaste föräldrar som har indoktrinerat mig till att agera”. Men den judendomska indoktrineringen har trots detta inte gett med sig: ”Jag tänker fortsätta dansa polska till revolutionens musik” lovar Parkman.

Sara Parkman avslutar med att skriva att hon ändå är en hemlig vän till alla världens nationalister och att hon avgudar Gudrun Schyman.

Se Sara Parkmans folkmusikband Kraa spela på en sommarfestival:

Anledningen till att porrproducenternas branschorganisation heter Free Speech (yttrandefrihet) är att den hårfina skillnaden mellan att betala en kvinna för att ha sex med henne, och att betala en kvinna för att ha sex med henne och dokumentera handlingen på film, en gång i tiden ansågs vara försumbar i juridisk mening. Porrbranschen använde sig då av yttrandefriheten som huvudargument för att få fortsätta sin verksamhet.

Världens porrindustri är centrerad till de judiska enklaverna i USA:s mest liberala delstat, Kalifornien, och bedriver sedan ett antal år tillbaka formellt sin verksamhet olagligt, på grund av att Kaliforniens hälsovårdsmyndigheter numera kräver att kondomer används på arbetsplatserna där porr spelas in – för att skydda arbetarna från farliga vätskor.

Enligt den judiskt dominerade mediaindustrin motiverar yttrandefriheten att kvinnor betalas pengar för att ha sex med män, men att kritisera detta faktum och förklara bakgrunden skall inte vara tillåtet att göra, något Dr. David Duke många gånger fått erfara. Se hans avslöjande film ”Freud, Zionism and Sexual Revolution”

Se även Dr. William Pierce film ”The Sexual Exploitation of White Children”

”Definitivt den enda någorlunda kvalitativa vikingarocken, vid sidan om Hel, Odins Änglar och tidiga Ultima Thule”, säger en nationell.nu-läsare.

Lyssna:

I avsnittet, som heter ”Family Goy”, upptäcker Lois Griffin att hennes morföräldrar överlevt ”Förintelsen” och att hennes mor Barbara Pewterschmidt är judinna.

– Detta gör er alla till judar, säger Lois mamma till barnen Meg, Chris och Stewie.

Först är Peter Griffin, Lois irländske make som genom hela serien framställs som fet, efterbliven och alkoholiserad, stolt över den nya upptäckten. Men sedan uppträder hans döde och mycket katolske far i en dröm och säger åt honom att sätta stopp för det ”judiska tramset”.

Då börjar Peter hata judar och försöker skjuta sin fru i en scen tagen från den lögnaktiga propagandafilmen Schindlers List, där Plaszów-kommendanten Amon Goeth skjuter judar från sin balkong – något han omöjligen kunde ha gjort i verkligheten eftersom hans hus låg bakom en kulle.

(Schindlers List skapades av den judiske storlögnaren Steven Spielberg, vars sjuka fantasier vi bland annat avslöjat i en tidigare artikel HÄR.)

Lois mamma övertygar då henne att Peter försöker ”förtrycka hennes judiska identitet”, precis som Lois pappa miljardären Carter Pewterschmidt gjort med mamman. Från den stunden blir Lois en övertygad jude och familjen firar den judiska högtiden Pesach.

– Jag är judinna! Och jag är stolt över det, säger Lois Griffin i en scen.

Till skillnad från andra stora förändringar i tecknade serier, som alltid brukar återställas i slutet av varje avsnitt, förblir Lois judinna. Family Guy-familjen är alltså och har alltid varit judisk – på den ”bra” sidan av släktträdet.

Lois Griffins röst görs av judinnan Alex Borstein. Chris och Megs röster görs av Seth Green respektive Mila Kunis, också judar. Flera av seriens producenter är judar.

Det finns få Youtube-klipp från avsnittet, däremot går det att ladda ned via torrent HÄR.

Läs mer om avsnittet på Family Guy Wiki HÄR.

Se ett klipp från avsnittet där Stewie Griffin sjunger på hebreiska (se från 0.45):

Ett kort klipp när familjen besöker synagogan:

Är det verkligen pengar och materiellt välstånd?

Filmen innehåller bland annat klipp från den nationella 1 maj-demonstrationen i Helsingborg 2010.

”Den som inte blir tårögd av detta måste nog ha en skruv lös! Se och njut, våra förfäder visste meningen med livet för 1 000 år sedan”, skriver en nyhetstipsare till nationell.nu.

Se film:

Midsommarfirandet är en hednisk fest och infaller i samband till sommarsolståndet då natten är som kortast. Brytningstider är något vi nordbor alltid har firat. Jul och midsommar är på det sättet tvillingfester. Julafton firade ju våra förfäder för att hedra vintersolståndet.

Men midsommar är mer än bara en brytningstid. Förr i tiden inföll dagen under en period då det inte fanns så mycket arbete att göra, därför är midsommar fortfarande en röd dag i våra almanackor.

Så här skriver författaren Göran Stålbom:

”I Norden öppnade sig arbetsåret under jul. Men det öppnade sig också markant vid ytterligare ett tillfälle under året. Efter vårarbetets slut och fram till slåttern i juli fanns tid för vila och rekreation. Detta skulle komma att bli årets näst största folkliga fest.”

Stålbom fortsätter:

”Midsommar var på sätt och vis en viktig gräns under året. Tiden före midsommar hade varit präglad av ett givande till jorden. /../ Efter midsommar började en tid präglad av ett tillvaratagande av årets äring.”

De äldsta bevarade skrifterna som nämner midsommarfirandet i Norden är de isländska kungasagorna från 1200-talet.

När kristendomen kom till Sverige försökte kyrkan omvandla det folkliga midsommarfirandet till ett kristet firande av Johannes döparen, vilket skett i övriga Europa. Detta misslyckades dog i Sverige. Hemsidan ”Högtider” skriver:

”Trots att julfirandet i Sverige i hög grad påverkats av kyrkans placering av Jesus födelsedag på juldagen har midsommarfirandet i Sverige nästan helt låtit bli att påverkas av Johannes döparen. Istället är det en folklig högtid som idag förmodligen främst firas för att det är en av årets ljusaste nätter och för många en inledning på sommaren.”

Midsommarnatten var för våra förfäder en natt fylld av övernaturliga väsen och framtidsprofetior. Folktron säger bland annat att man ska akta sig för att bada så man inte råkar ut för Näcken. Barn ska också plocka sju, eller nio, sorters blommor, helst vid ett vägskäl, klättra över nio gärdesgårdar och lyckas man sedan somna utan att yppa ett ord lär man i drömmen kunna se sitt livs kärlek. Detta är något du säkert känner igen från Astrid Lindgrens Barnen i Bullerbyn, som spelades in som tv-serie på 1960-talet och som gått i otaliga repriser efter det.

Nedan följer några passande musikstycken för denna årstid.

Tipsa gärna om fler bra låtar i kommentarsfältet:

I själva verket var de första slavarna i Amerika vita människor från Europas underklass.

Många av slavarna togs från Skottland och kunde vara brottslingar, ofta dömda för småbrott. Men vita föräldrar var också rädda för att ta sina barn nära hamnarna, eftersom barnen kunde kidnappas och säljas som slavar.

– Anledningen till att överklassen bytte från vita till svarta slavar berodde på att vita var mycket mer upproriska än svarta, säger Hoffman.

Enligt Michael A. Hoffman har slaveri funnits i alla tider och hos alla folk. Det har inte handlat om ras, utan om klass.

Hoffman påpekar också att fria svarta ägde både vita och svarta slavar, och att det var därur som fenomenet ”black cowboys” växte fram, alltså svarta cowboys.

– Det var värre för vita slavar eftersom skeppen som vita åkte med inte var byggda för att bära slavar, som slavskeppen från Afrika var, utan för att enbart bära varor. Därför dog det fler vita slavar på båttransporterna än svarta.

Men det slutar inte där. Hoffman avslöjar också att flera indianstammar ägde slavar.

– De hade slavplantage och ägde svarta slavar, säger han.

Därifrån uppstod de som kom att kallas buffalo soldiers, alltså svarta som tog värvning i den amerikanska armén och var extra brutala mot indianerna på grund av att dessa ägde så många svarta slavar.

Enligt Michael A. Hoffman är det till och med fel att säga att svarta under världshistoriens gång drabbats av mer slaveri än vita.

– Vita har varit slavar i lika stor utsträckning som svarta, eller ännu mer, säger han.

Se intressant intervju där Michael A. Hoffman berättar om sin bok: