Patrik Forsén är talesman i Nordisk Ungdom

Den 30 januari lanserades ungdomsorganisationen Nordisk Ungdom. Organisationen är i praktiken en utbrytargrupp ur Nationaldemokratisk Ungdom, men med en helt egen agenda. Nationell.nu har talat med 25-årige Patrik Forsén, talesman för Nordisk Ungdom.

Fler av era medlemmar kommer från NDU, varför har ni lämnat den organisationen och startat en egen?

– Jag tror det finns ett behov av en fristående nationell ungdomsrörelse. Vår förhoppning är att kunna utnyttja kraften och glöden hos unga kämpar och ge dem en plattform att kunna utforska sin kreativitet.

– Redan när jag tillträdde som ordförande för Nationaldemokratisk Ungdom 2006 gick diskussionerna inom förbundet varma om en fristående ungdomsorganisation. Vår tanke då var att NDU var alltför nära knutet till Nationaldemokraterna både organisatoriskt och politiskt.

– Men åren gick och det kom saker emellan. Sedan kontaktades jag och Andreas Johansson av Fredrik Becklin och Andreas Nyberg som drev NDU under sommaren 2009 och då återupptogs diskussionen som vi påbörjat tre år tidigare. Vi såg ett behov av en ungdomsrörelse som kunde ta egna initiativ och stå stark och självständig. Samtidigt såg vi också behov av förändring.

– Den nationella kampen måste hela tiden utvecklas. Nya vägar måste ständigt provas. Vi måste utnyttja att vi är en liten kämpande skara. Det betyder att vi snabbt kan ställa om när en väg mot våra mål stängs för oss. Jag tror att det sista vi har råd att vara är konservativa när det kommer till val av väg. Genom den organisatoriska utformningen av Nordisk Ungdom med väldigt självständiga lokalavdelningar är vår förhoppning att olika idéer och metoder som vi vet att människor har kommer att börja tillämpas i det nationella arbetet.

Kortfattat, vad är det ni vill göra?

– Vi vill skapa en situation i Sverige där ungdomen radikaliseras och där nationalismen är något som är ett självklart inslag bland unga svenskar som växer upp. Det vill vi göra genom att bredda kontaktytorna mellan ungdomar och nationalismen.

Varför valde ni att lansera er organisation med en politisk reggaelåt? Kan inte den musikstilen verka stötande mot just svenskar och den nordiska kulturen?

– Det gjorde vi just för att bredda kontaktytorna mellan ungdomar och nationalismen. Kritiken som riktas mot låten har i många fall varit infantil men i vissa fall konstruktiv. Är det så att låten markerar nationalismens urvattning och undergivenhet för mångkulturen? Jag tror inte det. De flesta argumenten jag har hört går att applicera på precis allting. Får vi äta bananer eller kebab? Det är ju inte en del av den nordiska kulturen? Pizza-debatten trodde jag tillhörde Meral Tasbas.

Kommer vi få se fler kontroversiella låtar, en hiphop-låt kanske?

– Det är absolut ingen omöjlighet.

Ni är precis som Nationaldemokraterna en etnopluralistisk organisation. Finns det andra kopplingar till ND?

– Alltså, vi har goda relationer till ND och en positiv dialog, men inget organiserat samarbete.

Vad lägger ni i begreppet etnopluralism?

– Etnopluralismen är alla folks rätt till liv i frihet och självständighet i motsats till det förtryck av folken som kapitalism och globalisering oundvikligen leder till.

Finns det någon skillnad mellan er etnopluralism och ND:s?

– Ja, ND tolkar exempelvis etnopluralismen i Palestinafrågan annorlunda än vad vi gör och erkänner Israel inom ramen för en tvåstatslösning.

Trots att ni brutit er ut ur Nationaldemokraterna så stödjer ni tidningen Nationell Idag, varför då?

– Nationell Idag är något unikt i Sverige som genom sin kontinuitet och upplaga är ett positivt steg i byggandet av vår egna media. Det är något som nationalismen i Sverige behöver.

Under lanseringen i Göteborg sa du att vi nationella aldrig får erkänna staten Israel, är inte det lite magstarkt?

– Net, det tycker jag inte. Vi kan aldrig erkänna existensen av en stat som är byggd på ett annat folks land, ett folk fördrivet och skingrat av ockupationsstaten. Hur skulle vi som nationalister kunna rättfärdiga det? En del nationalister lever med villfarelsen att vi ska erkänna en tvåstatslösning, allt efter etnopluralismen men det är just en villfarelse. Dels är talet om en tvåstatslösning bara sionistisk propaganda för att förhala och splittra motståndet, dels är själva erkännandet av en israelisk stat på palestinskt territorium i direkt kontrast till varje folks rätt till suveränitet och frihet.

Men varför kan en svensk nationalist aldrig vara sionist?

– Sionismen av idag handlar mindre om tanken om ett judiskt nationalhem än om ockupation av ett annat folks land och ett förtryck av en stor del av världens befolkning. Vi måste våga stå upp mot imperialistiskt förtryck även om det känns obekvämt.

Enligt etnopluralismen måste väl judarna också ha rätt till ett land?

– Självklart har judarna rätt till ett eget land. Men ett sådant land kan inte byggas där ett annat folk redan bor. Den judiska frågan är allt annat än omöjlig att lösa men grundprincipen måste vara att inget folk har rätt att inkräkta på ett annat folks territorium och bilda stater där.

Vad tänker ni göra för att bekämpa Israel och för att få fler att inse vikten av en sådan kamp?

– Som jag sa tidigare så måste vi bredda vår fokus. Det finns konflikter, likt Palestinakonflikten, som angår oss i allra högsta grad eftersom konflikten hänger samman med vår egen kamp på hemmaplan. Vi måste tydliggöra likheterna mellan folkmordet på palestinierna och förstörelsen av våra nationer över hela västvärlden.

Så du menar alltså att Palestinakonflikten på något sätt hör ihop med kampen i Sverige?

– Ja, genom att vi belyser Palestinakonflikten och får människor att inse vad det egentligen är som håller på att ske där tror jag att sionisternas hyckleri kan komma fram i dagen. Sionismen är en ideologi som baserar sin propaganda på lögn och manipulering. De kräver att Europas länder ska underkasta sig mångkulturen och kämpar samtidigt för en israelisk stat byggd på judisk identitet.

– Samtidigt är vi ett folk som har lätt att känna och förstå andra människors lidanden. Det här har mångkulturalisterna utnyttjat genom att ge svenskarna ett skuldkomplex. Vi ska inte få människor att känna skuld, i stället ska vi få människor att kämpa för frihet.

– Sionisterna skulle aldrig kunna bekämpa palestinierna utan sin maktbas i västvärlden. Vi är alltså nyckeln till deras seger. Omvänt så påstår jag att den judiska identiteten stärks genom Israels expansionism. De ser till att bevara och utöka sin maktbas i västvärlden med utgångspunkt från Israel, det är alltså ett symbiotiskt förhållande mellan sionister i västvärlden och sionister i Israel.

– Vänstern har fungerat som en nyttig idiot för sionisterna i Palestinafrågan. Genom att försöka få konflikten att handla om klass har man förvandlat frågan till något helt ointressant för oss nationalister och samtidigt hindrat en sann solidaritetsrörelse i Europa att växa fram. Samtidigt har vänstern hela tiden undvikit kärnfrågorna i konflikten av rädsla för att bli anklagade för antisemitism. Men den här konflikten handlar inte om hat mot någon folkgrupp, den handlar om ett folks rätt till frihet och självständighet och vänsterns rädsla är utan tvekan en av anledningarna till att konflikten fortfarande pågår.

– När vi belyser palestiniernas rätt till frihet kan människor även applicera det på sig själva. Om palestinierna har rätt till sitt land, har inte vi svenskar då också rätt till vårt?

Du talade också om att ni vill bli den nya solidaritetsrörelsen. Vad menar du med det? Är ni en ny vänsterorganisation?

– Det jag menar är att nationalismen är den nya solidaritetsrörelsen. Den svenska vänstern är egentligen död. De lever på lånad tid sedan Berlinmurens fall. De som inte svikit sina tidigare ideal står kvar och predikar teorier som är döda. Det är möjligt att vi kan plocka upp några spillror av dem.

– Kampen i Palestina är som sagt inte en klasskamp, det vet alla. Det är en kamp mellan en imperialistisk förtryckarstat och en ursprungsbefolkning, men kampen är baserad på etnicitet och inte på klass.

Men man kan i varje fall säga att det finns stora grupper i samhället med starka vänsteråsikter. Hur vill ni förhålla er till dessa?

– Det finns många gemensamma beröringspunkter mellan oss och vänstern. Lite enkelt skulle man kunna säga att de har förstått att det finns problem som måste lösas men deras slutsatser är oftast fel. Vänstern består i mångt och mycket av människor som vill något positivt men som jag tror blivit förledda. I dagens samhällsklimat är det inte heller så konstigt med tanke på det förtryck som den riktiga oppositionen får utstå.

– Jag tror det blir svårt att närma sig någon vänstergruppering. De är som jag svarade tidigare alldeles för rädda att bli anklagade för något av de epitet som systemet lägger på oss. Men här måste vi utöka kontaktytorna samtidigt som vi måste presentera ett alternativ till vänstern som är heltäckande. Genom det kan vi nå de personer ur vänstern som har ett ärligt uppsåt och samtidigt förstår att vänstern trots sitt tidigare stora inflytande inte lyckats uppnå särskilt mycket.

– Framförallt handlar det om att vi måste skapa ett alternativ till vänstern.

Och hur tänker ni förhålla er till muslimer som Mohamed Omar?

– Jag har stor respekt för Mohamed Omar och hans arbete. Jag tycker det är lite lustigt med den kritik som riktas mot honom. Det finns en halv miljon muslimer i Sverige och Mohamed Omar är det stora problemet? Här har vi en rakryggad antisionist. Låt oss istället dela kunskaper med varandra och kämpa mot vår gemensamma fiende.

– Dock ska man inte göra misstaget att tro att Mohamed Omar eller andra icke-svenska muslimer delar vår syn på kampens helhet. Men varför ska vi oroa oss för det? Den dagen muslimer kan diktera villkoren för landets ursprungsbefolkning har vi redan förlorat.

Kommer det inte bli svårt att locka ungdomar till organisationen om man är positivt inställd till islam?

– Självklart är vi för religionsfrihet, men samtidigt tycker vi inte att Islam går ihop med den svenska kulturen och passar inte vår folksjäl. Vi ska dock inte stirra oss blinda på islam som det stora hotet. Invandring är främst ett etniskt problem, inte ett religiöst.

Men många nationella och även många svenskar ser islam som ett stort hot?

– För det första måste man förstå att islam är en väldigt splittrad religion. Det vi uppfattar som ”islam” och hotet därifrån tror jag snarare är den demografiska förändring vi upplever. Islam-debatten är inte ny men den fick sitt stora genombrott efter 11 september. Det är en debatt som är initierad av sionister och inte av oroliga svenskar. De invandrarungdomar som kastar sten och bränner bilar gör det inte för att de är muslimer. Det är ett betydligt större hot med sekulariserade muslimer som integreras i samhället.

– Samtidigt kan vi inte negligera Islam och måste få kritisera att muslimer från andra länder flyttar fram sina positioner i vårt land. Muslimska länder sponsrar moskébyggen i Sverige och för en imperialistisk och expansionistisk politik som vi måste bekämpa.

Den nationella rörelsens största problem är kanske alla interna konflikter. Vad ska ni göra för att undvika konflikter inom er organisation och med andra organisationer?

– Det är svårt att efter flera konflikter inte hamna i ett konflikttänkande. Jag tror det delvis är en insiktsfråga men också en mognadsfråga. Vi har sett vad konflikter gör med rörelsen och med aktivister som tappar glöden. Någonstans så inser man att det inte fungerar att upprepa samma destruktiva mönster. Vi får hoppas att den tiden är snart.

– Jag tror att vi kan undvika splittrande konflikter genom att bygga en decentraliserad organisation. Det handlar om att ge människor ansvar och få dem att växa. Organisationer med för stark toppstyrning kväser den kraft och energi som oftast finns inom organisationen. Vi måste istället tro på vårt eget ledarskap men framförallt på aktivisterna.

– När det gäller andra organisationer så tror jag att det är viktigt att vara öppen och lyhörd. Kritik mot andra riktar man oftast för att dölja sina egna svagheter. Det känns konstruktivare att koncentrera kraften och energin på den egna organisationen än på att skapa konflikter med andra organisationer.

Ett annat problem inom rörelsen har varit att organisationer som vuxit sig starka drabbats av destruktivt maktmissbruk, kan detta hända även inom Nordisk Ungdom?

– Det är självklart omöjligt att svara på. Jag är dock övertygad om att vår organisationsstruktur kommer att bidra till att maktmissbruk inte uppstår, men självklart är det alla organisationers målsättning från början.

Vad anser in om rasen? Finns det en genuin svensk etnicitet som ni vi vill bevara?

– Ja, absolut, bevarandet av det svenska folket, liksom alla folk på jorden är utgångspunkten för hela vår politik. Det finns en genuin svensk identitet som vi vill bevara och utveckla.

Under lanseringen sade ni att ni vill främja samarbetet mellan olika nationella organisationer. Hur ska ni göra det?

– Vi kommer stötta andra projekt som nationalismen i Sverige kan vinna på. Organisationsrivalitet är naturligt och kan vara positivt men samtidigt är det viktigt att det aldrig övergår i öppna konflikter. Genom att samarbeta kring olika projekt kan vi hjälpa till att gemensamt öka vår sammanlagda styrka.

Kan ni tänka er att demonstrera med vilken nationell organisation som helst?

– Under rätt omständigheter är det inget vi utesluter.

Vilka är era mål inom det närmsta året?

– Det första året får väl ses som det stora eldprovet. I början kommer tiden främst satsas på att tillsammans bygga upp avdelningar som kan ta egna initiativ och driva framåt kampen på sin egen ort och se till att de avdelningar som nu existerar växer och får upp en bra verksamhet. Samtidigt finns det många idéer och tankar som vi vill genomföra men det känns bättre att istället för att säga vad som komma ska visa det i form av handling.

Slutligen: Ni är en i mängden av olika nationella organisationer. Varför ska man tro på er och varför skulle ni vara bättre än någon annan?

– Vi hävdar inte att vi är bättre än någon annan organisation. Vårt mål är inte att konkurrera med de organisationer som finns utan vända oss till svenska ungdomar som söker efter ett alternativ till det nuvarande systemet.

– Man ska tro på oss därför att vi som är med i Nordisk Ungdom har en stark drivkraft, initiativförmåga och erfarenhet trots en relativ ung ålder och en tro på den inneboende kraften hos enskilda aktivister.

Henrik Pihlström gillar att laborera med musiken

Kan du berätta lite om dig själv och din bakgrund som nationell artist?

– Jag kan nog uppfattas som en rätt anspråkslös person, om det är någon som uppskattar några sidor av mig så kan jag vara generös tillbaka när det efterfrågas av mig. Det är andra än jag själv som har gjort mig till artist. Det började med några enkla låtar på gitarr och att spela för kamrater och vänner. Sedan har det vuxit vidare med både större repertoar och efterfrågan om att spela trubadur.

Vad fick dig att ge ut den här skivan?

– Det gäller att ta chansen när man får den. Jag fick möjligheten genom David Eljas och Magnus Söderman vilka var de som främst tog initiativet för att dra igång skivprojektet. Mycket av den praktiska arbetsbördan har vilat på deras axlar – en skiva blir inte av bara för att man kan spela några låtar.

– Motivet är en kombination av intresse och nödvändighet. Kort sagt vill jag bidra till att vinna tillbaka och stärka det svenska folkets stolthet och självkänsla. När ni läser inlagan i skivan kommer ni märka att jag uttrycker mig på ett liknande sätt där. Texterna är med ett undantag på svenska.

– Sen har jag fått så bra respons då jag framfört mina låtar. Förväntningarna på en skiva har mer eller mindre krävt att jag skulle göra något för att möta publikens intresse. Potentialen i musiken är något som man borde ta tillvara. Musiken öppnar möjligheten för att säga något man anser är viktigt. Rätt utformad så kan man nå fram till flera mottagare samt stärka och entusiasmera de redan likartat sinnade.

– Idéer, känslor och åsikter kan vara betydelsefulla för den enskildes självkänsla men de tjänar inget syfte om de inte sprids vidare. Genom att sprida det man vill förmedla till en bredare krets har man möjligheten att tjäna ett ändamål som ligger högre än det privata intresset.

Vad handlar låtarna om?

– Det är till en del berättelser om olika personers liv, fiktiva och verkliga, vilka möter olika öden. Du kan följa berättelsen om gossen som täljer sin kvist till en bajonett och som fantiserar om att försvara sitt folks trygghet och frihet. Om paret som en gång levde lyckliga i sitt hus trots att de hade ett mycket torftigt liv och som fått genomlida krigets vedermödor i vår forna östra rikshalva, Finland. Berättelsen talar om Johan Ludvig Runebergs gestalt ”Sven Duvfa” vilken här blir en verklig historisk person och ett begrepp för ädelt mod. I en annan låt får du möta Timmerhuggs-Olle, Höns-Anna med flera som dansar på logen och körar till spelmannens stämma om att knäcka ryggen på liberaler. Sex låtar präglas av den här formen av personifierade berättelser. Personernas karaktärer utgör i sig en kontrast till vår tids förvridna värdenormer.

– Jag använder mig av många beskrivningar och symboler där lyssnaren får möjlighet att känna igen sitt sanna Sverige: snipan som skär mot vattnet, norrskensljuset som möter våran blick, lövsångaren som ropar hej, dörren som du aldrig behöver låsa om dig… Låtarna analyserar det nuvarande samhällets dubbelmoral, förljugenhet och skenhelighet. De ställer direkta frågor till lyssnaren och uppmanar till handling. Vissa begrepp och uttryck lämnas fritt för tolkningar medan andra är mer konkreta.

Ser du något nyskapande i din musik?

– Det är lyssnaren som avgör vad som är nyskapande. Vad lyssnaren anser är ju det som är rätt för honom eller henne. Jag försöker vara personlig i mitt låtskrivande, att varje låt ska ha sitt speciella signum, att på ett varierande sätt beskriva aspekter och känslor. Musiken ska inte vara hämtad från andra låtar eller av dito vara bleka kopior. Givetvis kan jag ha inspirerats men jag följer definitivt inte någon utstuderad metod av att hämta från andra. Jag kan upprepa mig med vissa ord och uttryck jag gillar. Men det kanske även behövs. Jag kommer inte sluta att använda mig av ordet frihet, att förstå och värdesätta frihet kan man väl inte gör för lite?

Vad skiljer dig och din musik från andra nationella artister?

– Utbudet är rätt litet inom området och jag är inte en av mängden trubadurer. Jag gillar att laborera med texter. Hellre uppfinna intressanta och spännande texter än att sjunga politiska slagord. Jag vill istället använda mig av en mer målande nationalromantik, satir, konkret samhällskritik med mera.

Varför tror du nationell musik inte är lika populär som den var förr i tiden?

– Är det verkligen en verifierad sanning? Det fanns förvisso en tid då det var enkelt att mobilisera flera busslast med ungdomar i bombarjackor till konserter där de kunde få utlopp för sitt adrenalin, ungefär som supportrar på en fotbollsmatch. Ur en ren psykologisk bemärkelse var det nog inte allena frågan om musikens popularitet. Många har utvecklats och mognat och har inte längre behov av den sociala gruppgemenskapen som exempelvis skinheadskulturen innebar där musiken var som en del av livsstilen och attributen. Många med nationella värderingar är idag en del av samhället, ser ut, beter sig och lever i mångt och mycket som ”vanligt folk”, kanske på både gott och ont. Om musiken är nationell så ska den ha ett bestämt syfte – att inspirera och stärka lyssnarens vilja för att göra ett mera aktivt ställningstagande eller att åtminstone i någon mån verka för en förändrad mentalitet som indirekt leder oss åt rätt riktning.

Flera nationella skivbolag har lagt ner sin verksamhet och anklagat nationella aktivister för att ladda ner musiken gratis över nätet istället för att betala för den. Tror du på den förklaringen?

– Jag har begränsade erfarenheter för att kunna tro någonting säkert. Det krävs mycket mer idag för att musikproduktion ska vara ekonomiskt bärande och då måste man som skivproducent kunna erbjuda bättre produkter som tilltalar lyssnaren att vilja köpa. Produkten måste göras mera tillgänglig och marknadsföras bättre. Det går inte att sälja ”grisen i säcken” längre. Musiken är överlag bättre på många håll, på 90-talet räckte det kanske att bröla och skramla för att det skulle sälja.

Tror du det skulle fungera bättre att sälja nedladdningsbar musik över nätet?

– Jag tvivlar på det men om detta skulle lyckas för någon ska jag gratulera.

Vem är din största förebild på den nationella musikscenen?

– Kan inte komma på någon jag vill peka ut. Men jag gillar Frank Rennicke och hans stora talang. Han gör ett mycket bra jobb och jag får uppfattningen att han är sannfärdig och genuint engagerad för sitt folks befrielse.

Lyssna på ett smakprov från Henriks skiva.

Sånger till folket går att beställa genom Kampbodens plusgiro 130 15 17 – 7. Priset är 140 kronor.

Varför lade ni ner NSF?

– NSF bildades för ungefär 15 år sedan av väldigt unga personer som hade insett problematiken med mångkulturen och det demokratiska statsskicket och sedan beslutat sig för att göra allt i sin makt för att uppmärksamma andra på detta. Partiet var inledningsvis en revolt mot samhällsutvecklingen när inga svenskar gjorde någonting konkret och utvecklades ideligen under partiets historia. Trots att NSF utvecklades till Sveriges största nationella gruppering så var det inte nog, den nådde inte tillräckligt utanför kretsen av redan övertygade och bilden av partiet var så felaktig att det var tydligt att partiet inte kunde uppnå sina mål inom rimlig tid. Jag och Anders Ärleskog har sedan 1996 arbetat intensivt tillsammans för att lyckas åstadkomma en förbättring i samhället och diskuterar politik, strategi och målsättning i stort sett dagligen. Under de senaste åren diskuterade vi ingående förutsättningarna för att mer effektivt få fram vårt budskap och lyckas skapa en varaktig förändring och detta resulterade i nedläggningen av NSF. Därefter startade vi ett helt nytt parti som bättre speglar det vi kämpar för och som har reella förutsättningar för att nå vårtmål: att skapa ett svenskt Sverige, styrt av och för svenskar.

Kan du utveckla tankegången bakom Folkfronten?

– Vår ambition är att vara svenskarnas verktyg för att återta kontrollen över sitt eget land och styra över sitt eget öde. När vi startade Folkfronten beslutade vi att skapa ett parti som inte räds att prata om frågorna som tystas ner av etablissemanget. Vi beslutade oss för att starta ett parti som förespråkar svenskarnas gemensamma intressen på grundval av tillgänglig forskning och utefter hur verkligheten är beskaffad, inte hur vi skulle vilja att den var eller hur massan idag uppfattar vissa frågor. Det stod klart att vi behöver en kämpande motpol till de rådande politiska krafterna där de som verkligen vill få till en förändring kan engagera sig fullt ut på ett eller flera plan. Vi behöver en svensk kraft där vi engagerar grupper av dedikerade och hårda aktivister som sprider budskapet även i de mest mångkulturella områdena samtidigt som vi engagerar akademiker och autodidakter med att upplysa, undersöka och angripa samhällsproblemen på de plan som inte gatuaktivisterna når i samma utsträckning. Kort och gott så beslutade vi oss för att skapa ett parti där varje svensk ska kunna hitta sin plats i kampen för ett tryggt, svenskt, samhälle. Ett parti där alla kan hitta sin front att arbeta på. Därför föll det sig naturligt att starta partiet med namnet Folkfronten.

Vilka är era främsta mål?

– Vårt främsta mål är att etablera ett statsskick som värnar de etniska svenskarnas långsiktiga, och i möjligaste mån kortsiktiga, intressen. Att skapa ett Sverige styrt av och för svenskar.

Ni kallar er för realister, vad menar ni med det?

– Realism är generellt sett en benämning på något som utgår från verkligheten, en realist är alltså en person som utgår från verkligheten.

Men vilken ideologisk grund bygger ni ert parti på?

– Folkfrontens ideologiska grundpelare är enkla: den svenska statens primära roll ska vara att värna svenskarnas intressen och detta uppnås bäst genom faktagrundade beslut, inte doktrinära sådana. Förutsättningarna för att ta tillvara på svenskarnas intressen är bäst i ett etniskt homogent samhälle.

Vad menar du med ”faktagrundade beslut”?

– Som jag sa så anser vi att den svenska statens primära roll ska vara att värna svenskarnas intressen och detta uppnås bäst genom faktagrundade beslut. Detta innebär att staten tar beslut efter hur verkligheten faktiskt ser ut, inte hur vi skulle önska att den såg ut eller hur den enligt en viss teori eller ideologi borde se ut. För att exemplifiera detta så kan vi jämföra med dogmen om ”jämlikhet”. Oavsett om man enligt vissa uppfattningar skulle önska eller anser att alla människor borde födas som ”ett oskrivet blad” – helt likadana och utan några skillnader – så är det en biologisk verklighet att människor, och grupper av människor, är olika vilket en stat givetvis måste ta hänsyn till när den förvaltar en befolknings förtroende att tillvarata dess intressen.

Vilka ideologiska förebilder bör en medlem i ert parti ha?

– För att stödja och engagera sig i Folkfronten krävs inte att vara insatt i klassisk ideologi eller att anamma bestämda ideologiska förebilder utan det som krävs är en vilja att skapa ett etniskt svenskt Sverige och att arbeta för svenskarnas intressen. Den vanlige medborgaren har oftast varken tid eller intresse av att sätta sig in djupare i ideologi efter att dagens arbete är avslutat, barnen har kommit i säng och några timmars vila finns innan den nya arbetsdagen börjar. Vi är partiet som tar svenskarnas parti, där våra stödjare och aktivister behöver vara väl införstådda med en sak och det är att vi sätter svenskarnas intressen främst. Det vi kämpar för och vad svenskarna, oavsett ideologisk bildningsgrad, behöver ställa sig bakom är idéerna som presenteras i vårt punktprogram och det partiprogram som lanseras när vi registrerat partinamn.

Andra partier kräver ju inte heller att deras medlemmar ska vara insatta i klassisk ideologi, men samtidigt har de en tydlig ideologisk grund som medlemmarna kan stå på?

– Givetvis har vi en ideologisk grund i bemärkelsen av ett sammanhängande synsätt på hur samhället ska vara organiserat. Nationalism, realism, faktagrundande beslut och att statens primära roll ska vara att tillvarata svenskarnas gemensamma intressen är exempel på den ideologi vi företräder. Skillnaden är att vi inte ser något självändamål i att identifiera vilken, eller vilka, av de klassiska ideologierna som ligger närmast vår och sedan sätta samma ideologiska etikett på partiet eftersom det väver in andra uppfattningar än de som vi faktiskt arbetar för. Vi har ett tydligt punktprogram och de som ställer sig bakom detta är sedan välkomna oavsett vad de privat väljer att kalla sin egna samlade ideologiska övertygelse. När vi startade partiet gjorde vi det inte heller med de existerande partierna som modell utan snarare beslutade vi oss för att se bortom den låsning som de folksplittrande partierna har och arbeta utefter en ideologi, politik och partistruktur som verkar för att bygga ett fungerande samhälle, till skillnad från de nuvarande partiernas.

Det är kanske många som har svårt att förstå hur ledarna bakom Sveriges största nationalsocialistiska parti plötsligt kan göra helt om och avfärda politisk doktrin som…

– Att vi valde att lägga ner NSF var inget plötsligt beslut utan snarare ett sedan lång tid väl genomarbetat och genomdiskuterat sådant. För att göra ett långt svar kort så ansåg vi inte att NSF var ett parti som kunde lyckas med sina ambitioner och därför lades det ner. En seriös politisk verksamhet kan inte vidhålla icke-fungerande arbetssätt utan måste givetvis vara dynamisk och utforma sin politik och sitt sätt att arbeta utefter vad som faktiskt fungerar. Om vi någon gång i framtiden väljer att sätta en specifik benämning på vår ideologi så kommer den inte att vara en av de klassiska utan en ny sådan som samlar allt som vi arbetar för i ett begrepp.

Men blir det inte svårt att bedriva politik utan uttalade doktriner och ideologiska förebilder?

– Att binda in sig i en för stunden logiskt verkande doktrin är inte ett realistiskt sätt att arbeta utefter om man strävar efter att tillvarata en befolknings intressen i alla lägen i ett föränderligt samhälle. Vi ser inte heller någon anledning att som parti lyfta fram utvalda historiska personer som symboler för den rörelse vi driver eftersom det flyttar diskussionen bort från vår politik och till andra individers personliga politiska ambitioner eller uppfattningar.

Adolf Hitler sa att ett politiskt parti ”måste ha en sann ideologi” för att lyckas, vad anser du om det?

– Om vi hade låst oss vid doktrinärt eller dogmatiskt tänkande hade vi haft en falsk ideologi eftersom den inte speglat våra ambitioner att skapa ett etniskt homogent samhälle som sätter svenskarnas intressen i första rummet utefter de för stunden rådande förutsättningarna. Alltså förespråkar vi i allra högsta grad en sann ideologi när vi inte väljer att låsa oss vid klassiskt ideologiska begrepp. Det kan även vara värt att ha i åtanke att många olika personer under historiens gång sagt saker och arbetat på olika sätt som varit fullt applicerbara i den tid och de samhällen de levat, men det innebär inte att det är fungerande i alla samhällen, länder och tider.

Finns det några identitära eller fascistiska drag i Folkfrontens partiprogram?

– Vi sätter inte några etiketter på vår politik eftersom det alltid binder in annat än vad vi arbetar för. Vår politik är precis det som vi förmedlar, varken mer eller mindre, och det går säkert att hitta någon liknelse i utvalda frågor i stort sett hos alla befintliga ideologier eller rörelser. Jämförelser mellan Folkfronten och andra politiska rörelser låter vi dock betraktarna göra själva eftersom vi inte har intresse av att luta oss mot andra rörelsers samlade program, historia eller framgångar utan vi skapar vår egen rörelse där vi plockar in det som är mest gynnsamt för svenskarna oavsett var tankegångarna ursprungligen kommit från eller vilka andra som förmedlar dem idag.

Är ni demokrater?

– Begreppet demokrati är ofta praktiskt intetsägande. Det finns flera motstridiga definitioner av vad en demokrati är och en uppsjö olika former av styrelseskick i olika länder som samtliga gör anspråk på att vara demokratiska trots att de sinsemellan vore oförenliga. Alla stater styrs av små eliter som på något vis försöker legitimera sin makt. Historiskt har det skett exempelvis genom hänvisning till någon gudomlighet. De styrande eliterna i parlamentariska demokratier försöker rättfärdiga sin makt genom att hänvisa till folkomröstningar. Vi anser att den statliga maktutövningen är legitim endast då den i möjligaste mån verkar för att värna det egna folkets intressen och inte olika särintressen eller främmande folks intressen på bekostnad av folket. Det demokratiska statsskick som varit rådande under de senaste decennierna i svensk historia har uppenbarligen inte förmått att sätta svenskarna i främsta rummet och har bevisligen alla förutsättningar för att dessa ska åsidosättas. Vi är således i behov av ett fundamentalt annorlunda statsskick. De styrande som rättfärdigar sin makt med hänvisning till demokrati ogillar av naturliga skäl att deras legitimitet ifrågasätts varför de försöker etablera den mentala bilden av att demokrati är allting som är ”bra” och att allt som inte är demokratiskt
därmed är ”dåligt”. Så är givetvis inte fallet. Mycket som de styrande försöker framställa som sina frågor, exempelvis åsiktsfrihet och yttrandefrihet, är någonting som även vi verkar för och det rent av i högre utsträckning än vad som nu är fallet. Den avgörande skillnaden är vår syn att statens primära roll ska vara att värna svenskarnas intressen.

– Den svenska demokratin är beroende av valen i så hög grad att politikerna blir patologiskt beroende av hur de framställs i media vilket förskjuter den verkliga makten utanför riksdagens korridorer till framförallt media. Vad vi behöver är inte ett system av politiska marionetter som räds att prata om problem om de inte anses legitima i pressen utan vad vi behöver är ett livskraftigt modernt system som verkar för folkets intressen. För att samhällen ska fungera långsiktigt krävs att de som ska besluta i frågorna som rör vårt folk, de som har fått folkets förtroende att arbeta för dess intressen, har höga och tydliga krav på kompetens och kunskap inom respektive område. Dagens styre uppfyller inte kraven på ett fungerande statsskick och därför stödjer vi det inte.

Vad skiljer er från andra svenskvänliga partier som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna?

– Först och främst så vill jag poängtera att det är felaktigt att benämna SD som svenskvänligt eftersom partiet inte ens accepterar svenskarna som folk på en biologisk grund. Partiet SD anser att vem som helst, oavsett etnisk tillhörighet, kan räknas som svensk så länge personen sköter sig klanderfritt. Vi anser inte att det är svenskvänligt att bedriva en politik där man accepterar att de etniska svenskarna ersätts av andra folkslag, oavsett hur trevliga dessa är. Därmed inte sagt att det inte finns personer som engagerar sig i SD som har helt andra visioner än partiet i stort och många av dessa kommer att söka sig vidare när de insett att SD inte är det alternativ som det ofta framställs som. Det finns garanterat många kompetenta personer som idag engagerar sig i dessa partier som jag är fullt övertygad om kommer engagera sig i Folkfronten när partiet etablerat sig och sin politik. Det finns inga genvägar att gå utan för att lyckas måste vi våga ta upp och gå till botten med problemen som ligger till grund för dagens utveckling oavsett om det är politiskt korrekt eller ej. Dagens samhälle och globaliserade värld kräver ett statsskick som klarar att möta dagens utmaningar och som är anpassat för att först och främst ta till vara på svenskarnas egna intressen. Synen på statsskicket är givetvis en sak som skiljer, en annan är vår uppfattning att det inte räcker med att stoppa den utomeuropeiska invandringen(eller begränsa den som SD förespråkar) för att skapa ett etniskt svenskt Sverige, vi är inte nöjda med den etniska sammansättningen i dagens Sverige och icke-svenskarna kommer i hög grad låta bli att flytta om de inte måste. Vi anser att enbart personer som tillhör samma folkgrupp som svenskarna ska kunna ha svenskt medborgarskap eftersom förutsättningarna för att ta tillvara på svenskarnas intressen är bäst i ett etniskt homogent samhälle. Dessa punkter skiljer oss från såväl de nämnda och andra etablerade partier.

Men ni kan tänka er att samarbeta med andra partier?

– Folkfronten drivs självständigt men givetvis så skulle vi kunna ta gemensamt ställningstagande i vissa frågor om det är för svenskarnas bästa. Vi skulle till exempel aldrig agera så som etablissemanget gör där de olika partierna motarbetar varandra av ren princip istället för att försöka komma fram till de för befolkningen mest gynnsamma besluten.

Vad använder ni för arbetsmetoder?

– Det vi arbetar med i huvudsak i dagsläget är att sprida idéer och information, folkbildning, för att få svenskarna uppmärksammade på de frågor som är avgörande för samhällsbyggnaden och samtidigt uppmärksamma befolkningen på att det både finns ett alternativ till dagens samhällsutveckling och att det finns många som arbetar inom detta för att få till en förbättring. Detta arbete kan utföras på en mängd olika sätt och idéerna kan spridas med såväl mer klassisk aktivism som demonstrationer, flygblad, affischer och så vidare men även på ett akademiskt plan, på internet, med en egen media, musik, radio, föreläsningar eller folkgemenskapsaktivism som inte är direkt politiskt arbete men ändå förmedlar den gemenskap som vi vill få tillbaka i Sverige. Sätten att arbeta på är oerhört många och vi avser inte att begränsa oss till ett område, sätta dem emot varandra eller försöka få alla personer att arbeta med samtliga områden utan snarare ser vi det mycket positivt när aktivister på olika plan kan koncentrera sig på det de är bäst på och sammanlänkas i partiet för att tillsammans arbeta för samma mål, dvs. vi arbetar med en typ av folkgemenskapstanke som börjar realiseras inom partiet och sprids ut till de bredare folklagren.

Kommer ni ha ett ungdomsförbund?

– I samband med att vi registrerar partinamn så kommer vi att utveckla partiet ytterligare vad gäller rent organisatoriska bitar och jag vill därför inte gå händelserna i förväg genom att berätta hur tankarna kring ett ungdomsförbund är, men det jag kan säga är att det alltid kommer finnas en mycket viktig plats inom partiet för unga aktivister. Ungdomen är utan tvekan framtiden.

Ni har startat en namninsamling för att kunna registrera partiet, hur går det med den?

– Vi har snart alla namn som krävs och jag passar därför på att uppmuntra alla att samla in några sista namn och skicka in de som de har till vår adress: Folkfronten, Box 1550, 114 79 Stockholm.

Hur tänker ni ”ta makten” i Sverige?

– På parlamentarisk väg genom att få en majoritet av svenskarnas förtroende. Dagens samhälle är byggt på en grund som är så svag att det kommer att fortsätta försämras tills det antagligen kollapsar helt eller har skapat ett samhälle som ingen människa kan leva värdigt i. Vetenskapliga studier visar entydigt att det finns en klar korrelation mellan nivån av etnisk mångfald och försämrat socialt kapital, minskad mellanmänsklig tillit, försämrad ekonomisk utveckling, ökad brottslighet, försämrad mental hälsa och ökad risk för interna konflikter. Förutsättningarna för att hålla samhället igång försämras hela tiden. Allt fler personer flyttar till Sverige samtidigt som den förda politiken medför att svenska företag och arbetstillfällen flyttar utomlands. Allt färre har arbete och kan bidra till statskassan medan allt fler svenskar är arbetslösa och måste få ersättning av staten. Då icke-svenskarna samtidigt blir allt fler innebär detta en allt ökande kostnad för samhället vilket medför att finansieringen av mångkulturen måste plockas från viktiga samhällsfunktioner. Hela den mångkulturella vanföreställningen om att alla världens folkslag kan samlas i Sverige, ha gratis sjukvård, förmåner och pensioner utan att ha arbetat i landet, och sedan hålla hand, sjunga ”We shall overcome” och dansa i ring är en utopi som härstammar från 68-vänstern. Man behöver inte vara någon vidare samhällsanalytiker för att inse att ett styre som har den verklighetsuppfattningen inte kommer att fungera i längden, bara kostnaderna för att hålla samhället flytande är redan nu oerhörda och de minskar inte.

– Bland annat detta gör att jag är övertygad om att tillräckligt många svenskar kommer att inse allvaret och tvingas ta tillbaka makten i Sverige. Folkfronten kommer att vara befolkningens verktyg för detta. När det kommer att ske är omöjligt att förutsäga eftersom det är så många faktorer som inverkar men vi håller på att bygga upp ett positivt alternativ som kommer att kunna vara stabilt och bärkraftigt nog för att på lång sikt genomdriva de förändringar som krävs och kanske främst av allt väcka svenskarnas intresse av att faktiskt reagera och agera för att förbättra situationen.

Så ni kommer ställa upp i riksdagsvalet 2010?

– Ja, vi kommer ställa upp i såväl riksdagsval som i utvalda kommuner 2010. Vår främsta målsättning i det första valet är att plocka ett par kommunala mandat och ytterligare etablera partiet som ett valbart alternativ och en vanlig aktör på den politiska spelplanen.

Vad anser du om attacken mot er medarbetare Nils-Eric Hennix och den efterföljande antivåldsdemonstration i Hässleholm?

– Våld som används för att försöka förtrycka personers politiska åsikter är inte acceptabelt. Inte desto mindre allvarligt är det när personer som arbetar för svenska intressen angrips bara just därför, och detta med ett våld som med stor sannolikhet kommer leda till att någon dör snart. Det som är ännu allvarligare är att våldet accepteras av etablissemanget som aktivt väljer att tysta ner och mörka det som inträffar om de inte absolut måste kommentera det. Detta innebär att de styrande har det största ansvaret för det våld som sker idag. Ser man till fallet Hennix så går det för riksmedia på inget sätt att tysta ner vad som hänt med bortförklaringen att det inte finns i medias intresse att rapportera om det eftersom det ”bara” är en vanlig medborgare som drabbats, utan här är det en före detta moderat kommunpolitiker som utsätts för mordbrand, men eftersom han varit partiledare för två nationalistiska partier och han angripits för att han skulle hålla ett föredrag i politiskt inkorrekta frågor så väljer man att mörka hela händelsen. Inte ens polisen vågar agera korrekt efter alla repressalier som de fått utstå i media under årens lopp när de skött sitt jobb och ingripit mot ”utsatta” grupper som begått brott. Detta är ett tragiskt faktum som även uppmärksammas i samband med attentatet mot Hennix. Tidigare under dagen ska polisen ha avväpnat ett antal vänsterextremister som samlats i Hässleholm och mig veterligen så har ännu ingen anmälan upprättats mot någon av personerna för innehaven av vapnen eller för förberedelse till grov misshandel. Detta är ett typiskt agerande som ger signaler om att det värsta som kan hända för våldsverkarna är att de grips innan de agerat, och i så fall straffas de ändå inte. Det förekommer en skrämmande flathet från såväl polis som resten av etablissemanget gentemot politiskt våld som riktas mot nationalister i många olika sammanhang. Hade polisen vågat agera oftare och helt enkelt sett till att lagen följs så skulle mycket våld kunnat undvikas och många samhällskostnader besparats. Detta gäller givetvis även andra angrepp så som de mot yttrandefriheten då ett flertal personer ideligen kan komma undan utan att straffas när de stör eller angriper offentliga möten fysiskt då detta egentligen är brott med höga straffvärden. Skulle lagarna användas även mot de som brukar våld mot nationalister så hade våldsverkare kunnat dömas efter varje tillfälle vilket givetvis hade tagit udden av våldet.

– Jag är framförallt glad över att så många Hässleholmsbor samlades på torget för att lyssna. Givetvis kan jag ha synpunkter på att polisen inte ingrep mot ordningsstörarna och att vi har varit tvungna att JO-anmäla insatschefen eftersom han beordrade sina kollegor att inte upprätta en anmälan mot en person som sköt raketer in bland deltagarna, men överlag var dagen oerhört lyckad. Det var tydligt för befolkningen vilka som är våldsverkarna i samhället, vilka som inte ville ställa upp bakom avståndstagandet från det politiska våldet och vilka som faktiskt vill göra någonting åt situationen i dagens Sverige, oavsett hur mycket vi angrips eller baktalas.

Vilka är era mål de närmaste två åren?

– Vi har en stor satsning framför oss i och med valet nästa år där målet är att få ordentligt med fokus på partiet och att ta några kommunala mandat. Utöver det så kommer vi att etablera oss tydligare på flera geografiska områden, presentera information om partiet på ett enkelt och tydligt sätt via så många kanaler som möjligt och dessutom få igång Tidningen Realisten som en ledande alternativ media. Förutom detta planeras även ett par mycket intressanta projekt att släppas inom den tidsperioden som jag är övertygad om kommer ha mycket positiva långsiktiga effekter.

Var ser du Folkfronten om 10 år?

– Om 10 år har vi precis genomfört vårt tredje val och då är jag övertygad om att vi är en politisk kraft med god representation, ett parti som syns och talas om i de allra flesta sammanhang och som etablerats som en positiv motpol till de folksplittrande partierna som sitter i riksdagen och tvistar om obetydligheter när värden som är avgörande för vanliga svenskar totalt ignoreras.

– Avslutningsvis vill jag passa på att uppmana alla svenskar att engagera sig på något sätt. Ingen annan kommer ställa sig upp för svenskarnas intressen utan det måste vi göra själva, den här situationen löser sig inte av sig själv. Alla kan inte engagera sig på heltid men alla kan utan tvekan bidraga för att skapa bättre förutsättningar för svenskarna att återigen ta kontroll över utvecklingen i det här landet.

Magnus Söderman är en av ledarna i nationalsocialistiska Svenska motståndsrörelsen

– Ett gudstroende kommer alltid finnas med mig, säger den 32-årige stockholmaren till nationell.nu.

Magnus Söderman är född 1977 och växte upp i en helt vanlig medelklassfamilj. Han blev aktiv nationalist redan vid 12 års ålder genom att sätta upp klistermärken för ett nationellt parti. På 1990-talet gick han med i fascistiska Riksfronten. I samband med att Riksfronten lades ner kom Magnus i kontakt med amerikanska Aryan Nations och dess kyrka Church of Jesus Christ Christian. Han anammade den identitetskristna tron och utbildade sig till pastor under ledning av Aryan Nations grundare Richard Butler. Magnus berättar för nationell.nu att pastorstiteln är något han är stolt över och fortfarande kan kalla sig. 2003 gick Magnus Söderman med i Svenska motstånsrörelsen, där han idag är en av ledarna samt organisationens mest uppskattade talare.

När och varför blev du nationalist?
– Du ska få den korta versionen så att jag inte tröttnar ut läsaren. Jag har varit aktiv på olika sätt, mer eller mindre seriöst, sedan jag var 12- 13 år gammal då jag började sätta upp klistermärken för något nationellt källarparti, jag minns inte vilket. Varför jag blev aktiv vet jag inte; ibland är jag benägen att tro som David Lane, att man valt det långt innan man föddes till jordelivet – andra gånger tror jag att det handlar om att man av någon anledning har instinkterna mer välbevarade än andra.

När och varför bildades Svenska motståndsrörelsen?
– Motståndsrörelsen grundades för 10-12 år sedan, beroende på hur man räknar.

För att förklara varför Svenska motståndsrörelsen bildades tar Magnus fram ett gammalt nummer av organisationens tidning Nationellt Motstånd och citerar ledaren Klas Lund:

”Meningen var att skapa en organisation som var anpassad för den framtid jag såg framför mig. Jag ville få bort allt som varit dåligt med organisationer före och se till så att det som måste finnas fanns när tiden är inne.”

Stämmer det att ni är en ”militant” organisation?
– Det stämmer om man definierar ordet som att vi är ”kämpande” och ”stridslystna”. Man vill gärna från etablissemangets sida få oss att framstå som kryptoterrorister och en sammanslutning av personer som inget annat vill än att få gå ut i raskrig, men detta är fel! Vi hävdar vår rätt att föra fram vårt politiska budskap och vi är beredda att kämpa oss till den rätten om man försöker hindra oss detta.

Vilka ideologiska förebilder bör en medlem i Svenska motståndsrörelsen ha?
– Grunderna finner vi hos de nationalsocialistiska kämparna, filosoferna och politikerna runt om i världen genom vilka man kan finna den ideologiska grunden samt även hos företrädarna för organisationen vilka strävar efter att göra det som jag tog upp i svaret för förra frågan.

Men är inte nationalsocialismen förlegad?
– Nej, denna världsåskådning är inte förlegad eftersom den är de naturliga lagarna presenterade som realpolitik. Däremot är många av uttryckssätten som NSDAP använde sig av förlegade. Historien har tagit den manifestationen till sig och de kan endast användas av oss som inspiration. En åldrad kämpe från Tyskland förklarade för mig att det är vår uppgift att utveckla nationalsocialismen enligt vår nationella särart samt finna de uttryckssätt som är effektiva och passande för vår tid. Jag kan inte annat än att hålla med honom och därför arbeta för just detta.

Vad anser ni om demokrati?
– Demokrati i dagligt tal är i första hand det system som råder i Västerlandets nationer och det är det system som etablissemanget med religiös nit hävdar vara frälsningen för mänskligheten. Det är alltså det system som är ansvarigt för den rådande situationen i Sverige; det system som kastar människor i fängelse bara för att de ifrågasätter ett historiskt ”faktum” som i Tyskland; ett system som låter sina nationers etniska invånare sakta men säkert förvandlas till minoriteter i sina fädernesland; som nedvärderar den ursprungliga kulturen i varje land till förmån för främlingarnas seder och bruk; som tiger om alla de övergrepp som kommer i kölvattnet av främlingsinvasionen och som ser till att försöka tysta ner alla som har mage att ifrågasätta de samtida skeendena. Dagens ”demokrati” är kriminell och jag anser att vi ska använda dess rätta namn: demokratur.

Magnus Söderman menar att dagens demokrati måste ”bekämpas och besegras”. Men samtidigt är han inte emot folkstyre. Istället vill han återge folket rätten att bestämma över sitt eget öde genom att ”framhäva folkviljan” och se till att folkets vilja kan ”praktiseras effektivt och kraftfullt” genom att tillämpa den germanska ledar- och ansvarsprincipen. Magnus Söderman berättar också, säkert till mångas förvåning, att Svenska motstånsrörelsen är motståndare till alla totalitära system, inklusive den rådande demokratin.

Skulle du kunna tänka dig att döda politiska motståndare?
– Jag är beredd att använda mig av dödligt våld i självförsvar. Om jag med visshet inser att jag själv, min familj eller mina kamrater riskerar att själva dö på grund av en eller flera politiska motståndares handlingar, eller för den delen angripare vars politiska hemvist är oklar, så skulle jag inte ha några som helst problem att ta deras liv. Men jag ser helst att detta kan undvikas. Däremot skulle jag aldrig kunna döda någon, eller förespråka att någon ska dödas, på grund av deras politiska åsikter, deras rasliga härstamning och så vidare – detta är otänkbart.

Tror du verkligen att Svenska motståndsrörelsen kan ta makten i Sverige?
– Ja, jag är övertygad om att vi kan ta makten i Sverige. När och hur går inte att spekulera om eftersom det är flera olika aspekter, kända men framförallt okända, som måste tas i beaktande. Vi måste vara redo när tillfället ges och detta kan ske när som helst. David Lane skrev att en revolution inte kan påskyndas utan att den sker när den sker, men att den då heller inte går att hindra – vi måste se till att ha gjort allt förarbete som går att göra, och sedan göra så gott vi kan för att segra.

Hitler kom ju till makten genom politiken, har ni samma mål?
– Motståndsrörelsen är politik, men jag antar att du menar ett parti. Ja, detta är inte omöjligt framöver. Vi är inte bundna av något annat än effektiviteten. Anser vi att vi framöver kan tjäna något på ett renodlat politiskt parti så kommer vi att grunda ett sådant.

I december 2007 dömdes organisationsmedlemmen Niklas Frost till fem års fängelse för försök till dråp på en AFA-aktivist. Men den tekniska bevisningen var bristfällig och kniven som hittades visade inga fingeravtryck. Domstolen förlitade sig istället på ett ombytligt och jävigt vittne. Nu har Svenska motståndsrörelsen startat en insamlingskampanj på frigefrost.nu för att kunna bekosta en resning i Högsta domstolen.

Varför tror du åklagaren valde att åtala Niklas Frost?
– Det handlar dels om att statuera ett exempel och visa att man minsann tar i med krafttag mot ”brottslighet” där förövaren är en nationell aktivist. Men det handlar även om att utpröva en ny taktik som går ut på att man i en situation likt denna som rättsvårdande myndighet helt enkelt kidnappar första bästa person. Vi hamnar då i en situation där vi antingen låter den ”skyldige” träda fram och därmed öppna upp för liknande scenarier framöver, eller så använder vi fallet som ett exempel på systemets illvilliga intentioner, arbetar för att rättvisan ska segra samt visar styrkan av sann offervilja i organisationen. Förhoppningsvis kommer Niklas Frost obevekliga styrka även resultera i att systemet inser att denna kidnappningstaktik inte fungerar på Motståndsrörelsen. Systemet vill skrämma oss, de har misslyckats.

Tror du att ni kan få honom fri?
– Vi har ägnat mycket tid sedan hovrätten fastställde domen mot Frost med egna undersökningar och utredningar. Dessa kommer att ligga till grund för vår resningsansökan. Jag kan inte gå in på detaljer men mycket intressant har framkommit som talar till Niklas fördel och vår advokat är försiktigt optimistisk.

Vad anser du om ”nationella” som super och blandar alkohol med politik?
– Missbruk av droger är aldrig bra och att konsumera stora mängder alkohol är att missbruka en drog. Själv är jag ingen nykterist men jag anser att vi måste vara måttfulla, även om jag i mina dagar inte alltid varit det. Det kommer inget gott ut av att dricka sig redlös och det gagnar inte Saken, därför är det dåligt. Speciellt måste vi som nationalsocialister se till att vara förebilder och inte acceptera sådant beteende på våra tillställningar. Inom organisationen blandar vi aldrig alkohol och politik utan alkohol serveras bara på rent sociala tillställningar, och då med måtta. Som sagt, det är klart att vuxna män och kvinnor ska kunna få tillfälle att umgås och då även dricka god öl eller vin, men fylleslag är inget organisationen vill uppmuntra.

Magnus Söderman berättar vidare att Svenska motståndsrörelsen bara accepterar alkohol och tobak. Andra droger är strängt förbjudna och resulterar i tidsbegränsad eller definitiv uteslutning ur organisationen.

Varför tror du det finns så många konflikter i den ”nationella rörelsen”?
– På grund utav att det är många starka viljor som vill olika saker samt att nationella tenderar att vara starka individualister, vilket är nödvändigt i en värld som denna då det krävs för att simma mot strömmen och göra kraftfulla ställningstaganden. Tiden kommer att utröna vem eller vilka det var som valde rätt väg. Vi oroar oss inte för konkurrens eftersom sådan tjänar oss då vi måste prestera bättre hela tiden. Sedan finns även problemen med konflikter som bottnar i personliga bråk vilka får oanade proportioner eftersom vissa använder en gruppering för att få revansch gentemot en annan. Lägg därtill den ändlösa ryktesspridningen som existerar vilken mycket sällan har någon egentlig substans. Slutligen bottnar många konflikter i det faktum att ”rörelsen” fortfarande dras med många asociala element; människor som inte har någon som helst plats i våra led. Vi ska heller inte glömma att fienden på olika sätt använder sig av provokatörer för att skapa oro och misstro inom den vidare rörelsen.

Tror du att Säpo-infiltratörer kan ligga bakom osämjan?
– Med tanke på att väldigt många inom den samlade nationella rörelsen över huvud taget inte har något vett när det kommer till telefondisciplin, uppgifter som lämnas på Internet och så vidare behöver säkerhetspolisen troligtvis inte några egna infiltratörer för att sammanställa information och bevaka. Detta i sig är enormt skrämmande men bottnar nog i det faktum att många inte tar sitt engagemang på allvar, eller att man vägrar inse vad vår kamp faktiskt handlar om och vilka motståndare vi har. Jag tror inte, av olika orsaker vilka jag inte vill gå in på, att vi har några informatörer i organisationen idag. Däremot vet jag att säkerhetspolisen hela tiden söker efter personer de kan använda sig av, antingen för att få information eller för att skapa rykten, osämja och konflikter. Och så länge folk tror att nationell kamp är ett kafferep kommer de att lyckas väl. Organisationen har flera olika sätt att skydda sig mot detta, med varierande framgång – men vi lär oss hela tiden.

Vad anser du om att Folkets marsch inte kunde genomföras i år?
– Folkets marsch är inte på något sätt avgörande för den nationella sakens framgång och jag väljer att inte stirra mig blind på stora manifestationer. Det handlar som alltid om kvalitet, inte kvantitet. Det är även bättre att de olika grupperna som finns gör det som de tror vara bäst istället för att tvingas in i en form de inte tror på.

Men ni är fortfarande villiga att samarbeta med andra nationella organisationer?
– Om omständigheterna är de rätta så kan vi mycket väl tänka oss att samarbeta med andra organisationer, men vi är inte intresserade av annat än tillfälliga allianser för att uppnå ett specifikt mål. Allianser mellan en starkare och en svagare part utjämnar dem, allianser mellan två jämstarka parter bryter samman.

Stämmer det att du varit aktiv i svenska Ku Klux Klan och Kreativisternas kyrka?
– Nej, jag har inte varit aktiv i svenska KKK, ej heller i Kreativistens kyrka. Detta är medvetna eller omedvetna felaktigheter som florerar om mig. Jag har varit medlem i Aryan Nations samt är pastor i Church of Jesus Christ Christian, båda organisationerna grundades och leddes av pastor Richard Butler och de upphörde att existera vid hans död. Detta var spännande och lärorika år vilka jag kommer att vårda. Vissa försöker göra sig lustiga över min pastorstitel vilket jag tycker är komiskt, eftersom jag inte på något sätt önskar bort den. Pastor är något man blir på livstid och min utnämning kvarstår. Orsaken till att jag inte använder mig av titeln är att jag inte är verksam inom någon församling. Pastor är latinets ord för herde, och en herde anser jag mig fortfarande vara. Det jag lärde mig, eller snarare den gåva jag fick, är ett gudstroende som alltid kommer att finnas med mig. Min gudstro har visserligen förändrats och fördjupats, men den finns kvar.

Men hur går din tro på gud ihop med Svenska motståndsrörelsen, som använder hedniska symboler?
– När det kommer till min gudstro så har den väldigt litet att göra med kristendomen och Bibeln – det jag menar när jag säger gudstroende är att jag tror på en gud, en Skapare i någon bemärkelse, utan att för den skull bekänna mig till någon religiös strömning. Även medlemmarna i SS var tvungna att erkänna sig som gudstroende. Svenska motståndsrörelsen är inte en religiös organisation även fast det ”hedniska” är predominerande i uttryckssätt såväl som symboler – detta eftersom användandet av vår ras arketyper, vilka är förkristna, naturligt utmynnar i detta. Varje enskild medlem har rätt till sin egen tro och uppfattning så länge den inte går emot organisationens mål och världsåskådning.

Vilka är Svenska motståndsrörelsens närmaste mål?
– Att bli mer effektiva med vår informationsspridning, att bli effektivare i vår organisering och att växa kvalitativ såväl som kvantitativt.

Vi avslutar intervjun med att fråga Magnus var han ser Svenska motståndsrörelsen om 10 år. Hans svar är att
organisationen då står väl rustad för den tidens möjligheter och problem. Vi frågar också hur han skulle beskriva sig själv med ett enda ord. Han svarar snabbt ”plikttrogen”.

Med vilket ord skulle du beskriva Svenska motståndsrörelsen?
– Framtiden.