Namnet anspelar på världens mest lästa barnbok, L. Frank Baums ”Den underbare trollkarlen från Oz”, eller som den kända filmversionen från 1939 heter ”Trollkarlen från Oz”.

De flesta känner såklart till filmen, och många har säkert också sett den. Men vad inte många alls känner till är att författaren L. Frank Baums var politiskt aktiv och engagerad i det ekonomiska krig som rådde i USA i slutet av 1800- och i början av 1900-talet, då bankerna försökte införa guldmyntfoten, krossa den folkliga silverstandarden och privatisera Federal Reserve, vilket också lyckades 1913.

”Trollkarlen från Oz” är inget mindre än en allegori av detta ekonomiska krig, en protest mot bankerna.

Fågelskrämman skildrar den amerikanska bonden, medan Plåtmannen representerar arbetarna. Det fega Lejonet föreställer William Jennings Bryan, som vid tidpunkten var den officiella fanbäraren för silverrörelsen, likaså den demokratiska presidentkandidaten från 1896, men som till slut inte klarade av att stå emot trycket utifrån. I den ursprungliga berättelsen bär huvudkaraktären Dorothy skor gjorda av silver, kallade ”rubys”, vilket anspelar på silverrörelsens lösning på den ekonomiska krisen i USA. Samtidigt symboliserar Yellow Brick Road (Den gula tegelvägen) som Dorothy och hennes vänner går på guldmyntfoten, och Toto (Dorothys trogna hund) representerar förbudsmotståndarna, som var en viktig del av silverkoalitionen. Den elaka häxan från väst, som försöker ta Dorothys silverskor, symboliserar guldförespråkaren och presidenten William McKinley. Självaste trollkarlen är Mark Hanna, som var ordförande för det republikanska partiet och som gjorde löften han inte kunde hålla.

I slutet av filmen reser trollkarlen iväg utan Dorothy. Men Dorothy får då reda på att hon har kunnat lämna Oz hela tiden och på egen hand tack vare sina magiska silverskor, vilket symboliserar att det amerikanska folket kunde ha besegrat bankerna helt själva, om de bara förstått.

Detta är några av oerhört många fler liknelser i den berömda sagoberättelsen. Men vissa finns alltså inte kvar i musikalfilmen. I filmen är till exempel Dorothys skor gjorda av rubin, trots att de är av silver i boken.

Bill Still berättar mer ingående om liknelserna i ”Trollkarlen från Oz”. Men framför allt använder han allegorin för att förklara hur världens ekonomier och pengasystem egentligen fungerar. Han går tillbaka så långt som till Jesu tid och den bibliska berättelsen om hur Jesus slogs mot de judiska fariséerna, som försökte kontrollera pengarna på den tiden. Still menar att Jesus kan ha korsfästs på grund av hans kamp mot dåtidens ”bankirer”.

Men Bill Still är ingen som bara pratar. Han kommer också med riktiga lösningar på världens finansiella problem, och han ger flera exempel på ekonomiska system, valutor och räntefria statliga banker som verkligen har fungerat och som tjänat medborgarna, inte storfräsarna.

Vad man måste förstå för att allegorin i ”Trollkarlen från Oz” ska bli begriplig är att guldmyntfoten absolut inte är någon lösning på världens finanskriser, vilket vissa ekonomer naivt påstår. Det var därför Dorothy hade silvret som sitt magiska vapen. Det helt avgörande är vilka som kontrollerar pengarna, och så länge banker och privata intressen kontrollerar och äger guldet, kommer de också kunna kontrollera ekonomin som helhet.

Dokumentären är 2 timmar lång, men oerhört lärorik:

Den spårar orsakerna till finanskrisen och bland de intervjuade finns amerikanska experter som blev utskrattade när de förutspådde finanskrisen, och som nu säger att det värsta fortfarande ligger framför oss.

Läs även vår artikel: Den judiska krisen – så sänkte judar Grekland och världen

Alan Greenspan

Alan Greenspan var ordförande för USA:s privatägda centralbank, Federal Reserve, mellan 1987-2006. Under denna tid lät han avreglera hela finansmarknaden och tillät så gott som räntefria lån till USA:s banker, vilket gjorde att bankerna i sin tur kunde låna ut till nästan vilka privatpersoner som helst, oavsett säkerhet. Bankerna fick ju gratis pengar av Federal Reserve.

Efter finanskrisen 2008 pekades Alan Greenspan ut som medansvarig till hela krisen, och han erkände delvis sin skuld när han vittnade inför ett kongressutskott i oktober samma år. När Alan Greenspan avgick som chef för Federal Reserve ersattes han av en annan jude, Ben Shalom Bernanke, som fortsatte i samma vansinniga spår som sin föregångare.

Gifte in sig i Clinton-familjen

Avregleringarna kulminerade under Bill Clintons period som president. Under inrådan från Clintons finansrådgivare utkläddes utlåningshysterin som ett ”jämlikhetsprojekt”, genom att Clinton gjorde så att fattiga afro-amerikaner övertalades att ta bolån, lån de sedan omöjligen kunde betala tillbaka. Men detta förstod de inte, eftersom var outbildade och allmänt obegåvade.

Det hela var inget annat än en gigantisk svindel. Inte bara tjänade bankerna massor av pengar på räntorna, utan med hjälp av en speciell lag fick de även husen gratis när de sedan höjde räntan och de fattiga arbetslösa husägarna inte längre hade råd att betala av på sina lån. Det är viktigt att påpeka att husen inte hade köpts för bankens pengar, utan för helt nya pengar som banken hade skapat från tomma luften i samband med att banklånet togs. (Se den animerade filmen ”Pengar som lån” om hur pengar skapas HÄR.) Svindeln var dock så stor att när räntan på lånen steg föll hela systemet samman.

Som kronan på verket gifte sig Bill Clintons enda barn Chelsea år 2010 med Marc Mezvinsky, som arbetar som finansjude på den judiska investmentbanken Goldman Sachs. Marcs far kongressmannen Edward Mezvinsky är också jude och en gammal vän till Bill Clinton, och har suttit fängslad många år i ett federalt fängelse för bankbedrägerier. I samband med hans rättegång, där han förklarade sig vara sinnessjuk, kallade den amerikanska pressen honom för ”århundradets värsta enmansbrottsvåg”. Bröllopet mellan de två svindlarnas barn slogs upp i pressen världen över som ett ”kungligt bröllop”.

Lehman Brothers

Centralt i 2008 års finanskris stod investmentbanken Lehman Brothers, som grundades år 1850 av tre judiska invandrare från Tyskland: Henry, Emanuel och Mayer Lehman. Juden Richard ”Dick” Fuld hade jobbat på Lehman Brothers i nära 40 år när krisen inträffade. Då var han chef för bolaget, och ansvarig.

Det var Alan Greenspans avregleringar som gjorde att Lehman Brothers kunde börja spekulera på den amerikanska bolånemarknaden, med olika typer av finansiella instrument.

Det finansiella instrument som blev mest förknippat med finanskrisen kallas derivat, vilket är ett placeringsinstrument som tillåter banker och andra att spela på precis vad som helst, till exempel att Grekland kommer gå i konkurs, eller på att årets apelsinskörd kommer bli bättre än fjolårets. Derivaten bygger på den matematiska Black–Scholes-modellen, som utvecklades av juden Myron Scholes. 1997 belönades han med Alfred Nobels pris i ekonomisk vetenskap för denna lilla ”uppfinning”. (Se dokumentär om Black–Scholes HÄR.)

Derivaten är en svindel framförallt eftersom bankerna skapar dem ur tomma luften som ”monopolpengar” och sedan säljer dem till sig själva, privatpersoner och andra banker. Poängen för köparen är densamma som att satsa pengar på ett casino, med undantaget att casinospelet är ett nollsummespel där ägaren hela tiden norpar pengar tills spelarna inte har några kvar, medan derivaten istället innebär att helt nya ”pengar” skapas, både när derivaten görs tillgängliga på marknaden och senare om derivaten stiger i värde på grund av spekulation.

Den största lockelsen med derivaten är att de har en så kallad hävstång, vilket gör att man kan tjäna eller förlora större summor pengar per satsad krona. Om ett derivat på Ericssons aktie har en hävstång på tre, innebär detta att man tjänar eller förlorar tre gånger så mycket pengar om man köper derivatet istället för aktien. Hävstången gjorde att Lehman Brothers tjänade jättemycket pengar på att utfattiga människor köpte hus, men när sedan systemet kraschade så förlorade de så mycket pengar att de gick i konkurs.

Det komplexa systemet med derivat och liknande instrument gjorde det svårt att förstå exakt vad bankerna hade investerat i, och när krisen kom 2008 ledde detta till att bankerna slutade att lita på varandra, eftersom det var omöjligt att se vem som egentligen bar ansvaret för de utlånade pengarna.

Systemet kollapsade.

Alan Greenspan slog den 30 juli 1998 fast: ”En reglering av derivattransaktioner som sker på tu man hand mellan professionella är onödig.”

Goldman Sachs

Minst lika häpnadsväckande under krisens gång har varit hur den judiska banken Goldman Sachs fortsatt driva på den, kapitalisera på andras olycka, och medvetet försatt Grekland och euron i den djupa kris den är idag.

Goldman Sachs grundades 1869 av den tysk-judiske invandraren Marcus Goldman. Marcus svärson Jonathan Sachs, också han jude, började på firman år 1882, vilket förelåg namnändringen till Goldman Sachs.

Vad Goldman Sachs gjorde var enkelt förklarat att skapa en falsk finansbok åt Grekland som dolde landets egentliga skulder. Denna visade man sedan upp för EU och på så sätt kunde Grekland ta sig in i den europeiska unionen. Grekland lurade sig alltså in i EU och Goldman Sachs tog saftigt betalt för sitt smutsiga bedrägeri: 300 miljoner dollar.

Men inte nog med det. Samtidigt som man försatte Grekland i denna sits, satsade Goldman Sachs med hjälp av derivatsystemet pengar på att Grekland skulle hamna i kris och till slut gå i konkurs. Goldman Sachs tjänar alltså just nu pengar på den kris som banken medvetet försatt landet i.

Så sent som i november 2009 anlände Goldman Sachs judiske vd Gary D. Cohn till Aten för att erbjuda den grekiska regeringen hjälp med att dölja landets växande skuldbörda.

Men Goldman Sachs var också delaktiga till själva krisen. I en rapport från den amerikanska senaten från 2011 riktas ”extremt hård kritik mot hur Goldman Sachs agerade under finanskrisen”, uppger SvD.se den 14 april i år:

”Världens största investmentbank anklagas för att ha agerat hänsynslöst och girigt samt misslyckats med att kontrollera den jävsproblematik som kan uppstå inom finansmarknaderna när de slängt de regelverk som finns åt sidan, bland annat för att kunna vilseleda klienter och senaten samt manipulera marknader.”

Vad hade Goldman Sachs gjort?

För att citera senator Carl Levin under förhören inför Financial Crisis Inquiry Commission: Goldman Sachs sålde ”skit” till sina egna klienter, och sedan spelade den judiska banken emot sina klienter med hjälp av derivat.

Goldman Sachs judiske koncernchef och vice-vd Lloyd Blankfein förnekade under sitt vittnesmål att banken gjort något fel.

Senaten överväger nu att anmäla Goldman Sachs till justitiedepartementet.

Efter finanskrisen förordade den judiske IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn en världsvaluta, alltså en och samma valuta för hela världen. Detta för att ”förhindra framtida finanskriser”. Kriser som hans judiska kumpaner skapar.

Intressanta dokumentärer och klipp:

The Fall of Lehman Brothers
The Black-Scholes Formula
Money As Debt
Money as Debt II Promises Unleashed
Senate Hearing: Sen. Levin vs. Lloyd Blankfein, Goldman Sachs

Se mycket intressant RT-inslag om Goldman Sachs bedrägeri i Grekland: