Nationell.nu vs Folkpartiet

Detta är en parodisk och allvarsam vederläggning av Folkpartiets “antirasistiska” argumentsida sanning.nu:

En lögn far halva världen runt
… innan sanningen fått på sej stövlarna

När lögner och halvsanningar sprids och hatet lurar i samhällets utkanter, måste vi våga tala om sanningen. Vi måste våga bemöta lögnerna med fakta. Lögnerna måste mötas av sanningen! Därför finns den här sidan.

Mytomaner försöker vinna mark i Sverige. Socialdemokraterna och andra svenskfientliga partier går till verklig offensiv inför valet 2006.

Att låta dem sprida sina lögner och halvsanningar utan att någon säger emot har tvingats fram i alla länder där dessa storljugande partier tagit makten. Hittills har folket inte själva lyckats förstå sanningen bakom dessa mörka krafters förljugna indoktrinering.

Partierna har nått framgångar i hela världen och inte minst i vårt eget hemland Sverige, där de styr helt och hållet. Det som har hänt i andra länder har alltså redan hänt här. Men dessa mörka krafter skall inte få segra! Sanningen segrar alltid i slutändan!

När socialdemokraterna och de övriga riksdagspartierna vägrar erkänna sina misstag och lögner, måste vi bemöta dem och besegra dem. När vi gör det kommer de att försvinna ur riksdagen för alltid! När lögnerna bemöts, tappar mytomanerna trovärdigheten. När trollen dras ut i ljuset spricker de!

Jag vet att många svenskar vill ta den här debatten. Därför har jag tagit fram denna webbsajt, för den som vill bemöta mytomanerna med fakta och argument. Du är välkommen att använda allt material du hittar här.

Fördomar och svar

1. ”De tar våra jobb”

Folkpartiet: ”De flesta invandrare har kommit till Sverige på grund av vår brist på arbetskraft. De har hjälpt till att höja landets ekonomiska ställning. Alla prognoser pekar på att vi kommer att få stor brist på arbetskraft i framtiden. Vi kommer därför, precis som de flesta andra europeiska länder, vara tvungna att öka arbetskraftsinvandringen om vi vill behålla vår välfärd. Ett problem är däremot att invandrare ibland diskrimineras på arbetsmarknaden. En del menar att det skulle underlätta för invandrare att få jobb om arbetsmarknadslagarna ändrades.”

Nationell.nu: Här slår folkpartiet alla rekord i oärlighet. Partiet tillgriper det sedvanliga knepet att inkludera tidigare och kreativ, europeisk och nordisk invandring i beräkningen, t ex vallonerna som kom hit från Belgien på 1600-talet för att hjälpa Gustav II Adolf med järnframställningen. Vad vallonerna har med dagens mångkultur att göra skulle folkpartiet däremot få svårt att förklara.

Räknar man in den relevanta invandringen, den s.k. ”massinvandringen” (vilket är en självklarthet, då det är den som ligger till grund för dagens mångkulturella pinorum), blir resultatet ett helt annat. Massinvandringen, vilken påbörjades runt 1980-talet, har bestått av människor från nästan 200 olika länder, främst ”flyktingar” och anhöriginvandrare. Någon arbetskraftsinvandring har det inte varit tal om. Faktum är att arbetskraftsinvandringen bara utgjort drygt 1 procent av den totala invandringen mellan 1980 och 1997, och den är fortfarande lika låg. Över 50 procent har anhöriginvandringen stått för.

Regeringen stoppade all arbetskraftsinvandring till Sverige 1972 för att vi inte behövde mer utländsk arbetskraft och för att svenskarnas arbetsmöjligheter inte skulle hotas. Sedan fortsatte man emellertid föra en frikostig flykting- och anhöriginvandring. När dessa ”flyktingar” och anhöriginvandrare senare fick stanna uppstod naturligtvis problem när de också skulle in på arbetsmarknaden. Sverige hade inte och har inte tillräckligt med arbeten för både svenskar och invandrare, ty den svenska arbetsmarknaden växer inte lika snabbt som invandringen. Under 1990-talet försvann 600 000 arbetstillfällen samtidigt som vi tog in 350 000 invandrare i arbetsför ålder (16-64 år). Oavsett om det har skapats nya jobb och invandring också kan leda till fler arbetstillfällen, har dessa inte kunnat väga upp de jobb som invandrarna tagit från svenskarna. Mångkulturen och massinvandringen uppkom alltså inte på grund av ett behov av arbetskraft, och ja, invandrarna har tagit många jobb som svenskar mycket hellre skulle kunnat fylla.

Anledningen till att invandrare kan råka ut för den typ av ”fördomsfulla diskriminering” på arbetsmarknaden som politikerna ständigt tjatar om, beror bland annat på den ovannämnda invandringen, dvs. den mångkulturella invandringen – massinvandringen från världens alla hörn – ihop med Sveriges slappa krav på de ankomna. Det har varken krävts kunskaper i vårt språk, vår kultur eller vår historia för att bli svensk medborgare (ett typiskt verk av liberalbesudlade politiker). Sedan 1970-talet finns det över 1,8 miljoner människor med invandrarbakgrund i Sverige, varav 63 procent (1,1 miljoner) är utomeuropéer. Med andra ord är det inte konstigt att dessa människor kan råka ut för diskriminering när de söker jobb. Det är förvånansvärt att de inte utsätts för mer diskriminering än vad de faktiskt gör. I själva verket diskrimineras dock inte invandrare så mycket och på det sätt som politikerna påstår, utan det påståendet är snarare en undanflykt som politikerna använder för att överskyla det mångkulturella misslyckandet.

Mer relevant och skrämmande är den diskriminering som etniska svenskar – barnen till de människor som byggt upp det här landet – utsätts för på arbetsmarknaden. I regeringens proposition 1997/98:16 ”Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik”, som röstades igenom 1999, står bland annat följande att läsa: ”…prioritera arbetslösa nyanlända invandrare som genomgått introduktionsprogram och vidta åtgärder för att undvika väntetider och passivisering. [...] Varje företagare blir skyldig att speciellt informera invandrare om lediga tjänster, och varje sökande invandrare ska i princip kallas till intervju. En arbetssökande invandrare som inte anställs har rätt att få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om vilka meriter den hade som fick tjänsten. Om han då anser sig förbigången kan han anmäla arbetsgivaren för diskriminering. Det åligger arbetsgivaren att bevisa att han inte diskriminerat. [...] Som diskriminering räknas t ex att kräva att de anställda talar svenska på arbetsplatsen och att inte underlätta för dem att utöva sin religion.” Som tydligt framgår, är det invandrare som till varje pris skall främjas och svenska arbetsgivare och arbetstagare som missgynnas. Och så är det också i praktiken.

Lagen om etnisk diskriminering 1994:134 (i arbetslivet) är uteslutande riktad mot etniskt svenska arbetsgivare. Enligt regeringen kan inte vi svenskar – som är majoritet i Sverige – råka ut för etnisk diskriminering. Endast minoriteter kan diskrimineras, enligt regering. Dock kan de inte diskriminera. Det kan bara vi svenskar. Man frågar sig då: utgjorde de vita i Sydafrika en majoritet av landets befolkning? Lagen fråntar också svenska arbetsgivare att anställa vem som helst. Arbetsgivare med invandrarbakgrund kan dock fritt anställa vem som helst. Eller för att citera Birgit Friggebo, som kommenterar den då föreslagna lagen: ”Lagen hindrar inte på något sätt den estniske företagare som vill anställa en landsman, tvärtom…Och även om den estniske företagaren har annonserat ut platsen och fått massor av sökande bosnier och svenskar men väljer sin landsman för att han vill ge honom ett handtag så hindrar lagen honom på intet sätt från detta.”

De främsta orsakerna till att invandrare har svårt att få jobb beror på att utbud och efterfrågan inte är koordinerade; att arbetslöshetsgapet ökade med 600 000 personer på 1990-talet; att invandringen har vuxit mycket mer än arbetsmarknaden; att de invandrare som kommit hit till följd av massinvandringen saknar den kompetens som efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden. På 1950- och 1960-talen fick invandrare jobb utan att de blev ”diskrimerade”, eftersom utbud och efterfrågan var samordnade. Då uppnådde invandrarna en marknadsandel på hela 16 procent samtidigt som de utgjorde 18 procent av befolkningen. Dessa invandrare kom också hit på grund av att vi behövde arbetskraft, de var alltså inga odugliga ”flyktingar” eller anhöriginvandrare. Visserligen hade vi egentligen inte behövt någon importerad arbetskraft då heller, under förutsättning att vi hade tagit vara på vår egen arbetskraft, omskolat folket, använt landets mångfald av hemmafruar och rationaliserat jordbruket tidigare m.m. Brist på arbetskraft beror oftast på låg nativitet och en undermålig och folkfientlig politik. Socialdemokraterna har alltid präglats av kortsiktighet och otålighet, och därför tog de gärna hit en massa utlänningar av praktiska skäl.

Jag anser att all invandring skall vara uppbyggande. Invandrarna skall således vara konstruktiva och produktiva, vilket innebär att de skall föra med sig uppbyggande egenskaper och en vitaliserande kultur. De skall utan problem kunna och vilja assimileras samt bidraga till Sveriges utveckling, både vad gäller kultur och skaparkraft inom landets produktion. På det sättet frambringar man ett välmående land utan problem, dvs. motsatsen till dagens mångkulturella helvete med utbredd depression, social oro, gruppvåldtäkter, rån, mord, misshandel, knark etc. Naturligtvis skall det få finnas inslag av andra kulturer i form av restauranger, butiker etc. Men bara för det behöver man inte importera hundratusentals invandrare och skapa ett mångetniskt samhälle. Inte tog vi hit 1 miljon amerikaner när vi började dricka Coca-cola.

2. ”De lever på socialbidrag”

Folkpartiet: ”Reglerna för att få socialbidrag är lika för svenskar och invandrare. Men hur kan man hävda att invandrare både lever på socialbidrag och tar våra jobb? Det finns stora brister i integrationen av invandrare på sina ställen, men då är det väl det som ska åtgärdas? En asylsökande får jobba om handläggningen av hans eller hennes ansökan beräknas ta längre tid än fyra månader.”

Nationell.nu: Att man kan påstå att invandrarna både tar våra jobb och lever på socialbidrag beror naturligtvis på att alla invandrare inte går på socialbidrag och att alla inte heller arbetar. Att folkpartiet inte själva inser detta faktum är minst sagt skrämmande. Dessutom har många invandrare kvoterats in eller fått subventionerade arbeten, vilket innebär orättvis behandling av svenskar samt kostnader för skattebetalarna.

Sedan kan man – genom att läsa mellan raderna – se att folkpartiet erkänner att invandrare erhåller väldigt stora summor socialbidrag. För några år sedan försökte man dölja detta faktum, men nu har det blivit så uppenbart att inte ens lögnhalsarna i riksdag och regering lyckas överskyla det. Sedermera framgår det redan på första raden att invandrare och svenskar har samma krav på sig för att erhålla socialbidrag. Bara det borde vara nog för att inse vilken förnuftsvidrig politik som förs i Sverige. Det betyder nämligen att invandrare, vilka inte har bidragit till att bygga upp det här landet, kan komma hit och leva efter samma regler som etniska svenskar utan några som helst krav på sig att gottgöra givmildheten. Svenskarna, vars förfäder och släktingar har slitit för att bygga upp Sverige, måste alltså kuva sig för dessa invandrare. Man kan fråga sig vilka det är som diskrimineras. Men inte nog med det. Bara för att det är samma regler för alla, innebär inte det att alla verkligen får lika mycket eller använder sig av systemet lika mycket. Nej, för det första är det vanligare att invandrare får socialbidrag än att svenskar får det. För det andra ligger den genomsnittliga summan högre hos bidragstagande invandrare än hos svenskar. Eftersom invandrare oftare har fler barn (större familjer) och mindre inkomst, får de högre socialbidrag. 1994 betalades 10,3 miljarder ut i socialbidrag, varav över 50 procent gick till utländska hushåll (källa: SIF).

Anledningen till att det finns ”stora brister” i den s.k. integrationen, beror åter igen på den mångetniska och massiva invandringen; massinvandringen från världens alla hörn. Det är en utopi att försöka ”integrera” dessa människor i ett och samma land. Att folkpartiet inte förstår detta och dessutom förespråkar ökad och t.o.m. fri invandring är minst sagt oroväckande – vad är det för politiska partier som styr det här landet egentligen? 40 procent av SFI-eleverna ”skubbar” från undervisningen. Varför? På grund av diskriminering? Nej, på grund av att integrationen är en illusion. Den svenska kulturen och alla ankomna kulturer skiljer sig så pass mycket att det varken finns något betydande intresse hos invandrarna att integreras med svenskarna eller hos svenskarna att integreras med invandrarna. Det är faktiskt näst intill omöjligt att få människor från vitt skilda kulturer att verkligen umgås, ty deras intressen är så oerhört skiljda. Föreställ dig själv: hur många av dina bästa vänner är invandrare av den mer påtaglia formen? Hur ofta ser du en politiker umgås med liknande invandrare på sin fritid? Hur ofta gör dina släkter och vänner det? Så gott som aldrig. Varför inte? Det går inte. Vill man uppleva mångkultur, åker man ut i den redan mångkulturella världen, inte ner till förorten och blir rånmördad.

Att en asylsökande inte får jobb oavsett hur lång handläggningen än är, beror på att det handlar om just en ”asylsökande” (ofta utomeuropeisk) och inte en nordeuropeisk eller nordisk arbetskraftsinvandrare. Det finns ingen normal arbetsgivare som frivilligt anställer herr apatiske Baba Mustafa som varken kan läsa eller skriva svenska och måste bönfalla Allah var femte sekund.

3. ”Invandrare begår fler brott”

Folkpartiet: ”16 procent av de anmälda brotten begås av invandrare. Det innebär att invandrare begår något fler brott än befolkningen i snitt. Många brott begås av internationella ligor, till exempel när det gäller narkotika. Den viktigaste faktorn för brott är dock inte etnisk tillhörighet, utan social ställning. Personer med låga inkomster och låg utbildning begår fler brott än andra. Innan ett beslut fattas om uppehållstillstånd kontrolleras om personen ifråga är brottsligt belastad. (Källa: Brottsförebyggande Rådets rapport ”Invandrares och invandrares barns brottslighet”) Däremot visar det sig att en stor del av extremhögern begår brott. Över 23 procent av Sverigedemokraternas kandidater i valen 1991, 1994 och 1998 har varit dömda för brott, vilket ska jämföras med 7 procent för befolkningen som helhet. (Källa: Boken Sverigedemokraterna av Larsson/Ekman)”

Nationell.nu: Än en gång slår Folkpartiet på den stora mytomanitrumman. Partiet får fram sina ”16 procent” genom att se på landets totala brottslighet från en mossbelupen undersökning gjord av BRÅ gällande åren 1985-1989. Förvisso är 16 procent en stark överrepresentation, eftersom invandrarna bara utgjorde ungefär 8 procent av befolkningen vid den här tidpunkten, men den är samtidigt väldigt missvisande, då invandrare är mycket mer överrepresenterade när det gäller relevant brottslighet, dvs. grov brottslighet. Dessutom blir siffran mycket högre om man räknar in andra generationens invandrare, dvs. barn födda i Sverige med föräldrar födda utomlands. Siffran ökar då till 27,4 procent av alla uppklarade brott mellan åren 1985-1989. ”Antirasister” brukar ofta poängtera att 8 procent av dessa i sin tur var invandrare från övriga Norden, men då negligerar de att många av dessa från första början är utomnordiska invandrare som ånyo migrerat.

Samtidigt skall man lägga märke till att ouppklarade brott och den dolda brottsligheten säkerligen är högre bland invandrare än bland svenskar. Tilläggas skall också att BRÅ är en myndighet som lyder under justitiedepartementet – som styrs av regeringen – vilket innebär att det som kommer ut därifrån förmodligen har förskönats ett antal gånger i förhållande till verkligheten. Ty de undersökningar och framställningar som BRÅ stundom publicerar tycks inte stämma särskilt bra överens med den verklighet som man själv upplever i dagens Sverige. BRÅ försöker ideligen maskera invandrares brottslighet och orsakerna till den. De avskiljer t.ex. etnicitet och olika generationens invandrare maximalt bara för att läsaren inte skall föstå sambandet, och de kommer med löjliga påståenden som att t.ex. invandrare lättare fälls i domstolar än vad svenskar gör, osv osv. Kort förklarat är BRÅ:s – och alla andra PK-bedömares – helhetsbild av invandrare och brottslighet oerhört ”färglagd”, vilket innebär att den inte ger en sann bild av verkligheten. Skulle man på ett objektivt sett utröna invandrares brottslighet och orsakerna till den, skulle folk svimma. BRÅ:s statistik bör således läsas med vidöppna ögon och analyseras med sunt förnuft.

Invandrares överrepresenation på svenska fängelser är t.ex. enormt stor. Förvisso förs det ingen statistik på etnicitet i fängelserna – bara på medborgarskap – men det räcker med att besöka ett svenskt fängelse om man är tveksam. Över hela landet är 25 procent av fängelsekunderna utländska medborgare, och när det gäller övriga invandrare, brukar siffran man hör lika på runt 75 procent. Möjligtvis inte genomsnittet, men på många anstalter. Den högsta siffran jag hört från en tämligen säker källa som arbetade på en svensk anstalt var att 85 procent av de fängslade var invandrare av något slag, och bara för några år sedan kunde man läsa en artikel skriven av Jan Guillou där han försäkrar att hela 75 procent av fångarna på Norrtäljefängelset var invandrare när han gjorde ett besök där: ”Så gott som alla fångarna kom till gymnastiksalen och det var ju lätt att se att svartskallemajoriteten var enorm (idag 75% på just det fängelset).”

En viktig sak att poängtera är också att ett mångetniskt samhälle även får många indirekta effekter, dvs. att den inhemska befolkningens fysiska och psykiska tillstånd kan påverkas enormt negativt, på flera olika sätt, vilket innebär att deras brottslighet också ökar – på grund av det. Ett exempel är den enorma kostnaden som invandringen står för; utgifter som drabbar svenskarnas sociala ställning (pengarna skulle ju kunnat få till vår äldrevård, psykvård, skolor, ungdomar, knarkbekämpning, pensionärer etc). Det finns flera undersökningar om invandringens årliga kostnad för Sverige, och den lägsta siffran är 30 miljarder och den högsta är 300 miljarder. Det finns även beräkningar mellan 100-200 miljarder. Oavsett vilken som är mest korrekt, handlar det om enorma summor pengar som lika gärna skulle kunnat gå till andra saker, t.ex. skolan. Kostnaden för det ”mångkulturella Sverige” har otvivelaktigt fått enormt många negativa effekter för svenskarna och det svenska samhället. Men kostnaden är bara en av många andra indirekta effekter. En annan är invandrarnas beteende som svenska ungdomar tar efter, t.ex. knark, destruktiva livsstilar, svordomar, kvinnoförakt, fördummande musik, att det är häftigt att slåss, att det är coolt att begå brott etc. En annan indirekt effekt kan vara stökiga invandrarungdomar som stör ordningen i svenska skolor vilket medför att svenska elever inte lär sig som och vad de ska lära sig. Ja, det finns hur många exempel som helst.

Att ”social ställning” skulle vara den främsta orsaken till att invandrare begår fler brott än svenskar är årtusendets lögn. Det skulle i så fall innebära att den 30 år gamle Abdula Muhammed från Iran, som stridit mot den iranska regeringen och nu flytt till Sverige, frigörs från allt detta så fort han kommer till Sverige; att hans historia, kultur och allt han upplevt är obetydligt och utraderat från hans minne, bara han kommer tilll Sverige. Likaså måste det betyda att Abdulas barn inte påverkas av sin far, sitt folks ursprung, historia eller kultur över huvud taget; att de lobotomeras till svenska seder, svensk historia och svensk kulturell ögonaböj de föds! På samma sätt måste folkpartiets påstående också innebära att hedersmord är ett socialt problem, att det skulle lösas om familjefadern i fråga fick mer pengar från socialen; att Fadime aldrig skulle mördats om hennes pappa fått mera stålar från Mona Sahlin. Och vad är det som säger att alla kulturer är goda? Vem bestämmer det? Folkpartiet? Vad som är gott i Sverige är nödvändigtvis inte gott i Iran. Gott och ont är värdepåståenden som skiftar från människa till människa, kultur till kultur. Det går således inte att säga att en kultur är god eller ond. Ja, så här kan man hålla på hur länge som helst. Folkpartiet har naturligtvis fel. Invandrares höga brottslighet är i första hand ett etniskt och kulturellt problem. Låt mig även belysa det hela med ett citat från Björn Zander, yrkesverksam vid ett paragraf 12-institut för kriminella ungdomar: ”Invandrarungdomars höga brottslighet rubriceras som ett ”socialt” problem. Men efter vad vi kan se i vår verksamhet är invandringskriminaliteten inte främst socialt betingad.” Låt mig också bevisa det hela med ett citat från Brottsförebyggande rådet: ”Det har tidigare konstaterats att invandrarnas överrepresentation i brottslighet inte beror på ogynnsam fördelning när det gäller kön, ålder eller bostadsort. Till detta kan nu läggas att invandrarnas överrepresentation i brottslighet inte heller kan förklaras med att invandrare är sämre lottade när det gäller socioekonomisk status.”

4. ”Islam är kvinnoförnedrande”

Folkpartiet: ”Religionen Islam är inte mer kvinnoförnedrande är någon annan religion. I samtliga länder – inklusive Sverige – finns kvinnoförtryck i form av misshandel, våldtäkter och diskriminering av kvinnor. Det motverkas bäst genom att höja kvinnans status i samhället. Hedersmord är lika förbjudet i muslimska länder som i Sverige. Stympning (kvinnlig omskärelse) förekommer bland annat i delar av Somalia, Sudan och Eritrea och praktiseras både av kristna och muslimer där.”

Nationell.nu: Att islam är en kvinnoförnedrande religion sett ur västerländska ögon råder det ingen som helst tvivel om. Bara mellan maj och juni begicks det över 40 s.k. ”hedersmord” i en viss provins i Iran. Inget av mordet gick till domstol. Kvinnorna mördas för att de på något sätt vanfläckat familjens heder, t.ex. genom att ha haft sex. Medmänskligt uppförande? Humant? Kvinnovänligt? Tolerant? Knappast. Ett socialt problem? Inte på något sätt.

Visst, i västerlandet existerar också kvinnorförtryck, men inte alls på samma kulturella färdväg. För om kvinnoförtrycket inom islam är något, så är det kulturellt betingat. För muslimer, både sekulariserade och troende – i synnerhet troende – är kulturen och religionen viktigare än allt annat.

Det sägs att flickorna i muslimska kulturer själva vid sju års ålder får välja om de vill bära slöja eller ej. Men vilken är risken att detta efterföljs av majoriteten muslimer? Många muslimer som man själv pratat med ser det som ett måste att ha på sig slöjan. Och även om flickan skulle få välja, hur stor är risken att hon undanber sig den? I hela sitt liv – sju år – har hon matats med den muslimska kulturen, och allt vad det innebär, av sina släkter och vänner. Hon skulle förmodligen inte förstå bättre än att bära den, och även om hon skulle vilja avvisa den, skulle hon troligtvis säkert inte våga göra det. Visst, det behöver inte vara fel att bära en slöja. Det kan till och med vara fint, enligt min mening, om det sker på frivillig basis. Vad muslimerna vill göra inom sin kultur är upp till dem. I Sverige är det emellertid den svenska kulturen som skall råda. Inte den muslimska.

Islam som religion kan inte heller sägas vara god eller ond, eftersom en religion kan tolkas på alla möjliga sätt man kan tänka sig. Några tolkar koranen på ett sätt och några andra på ett annat sätt. Shiamuslimerna är striktare och mer ortodoxa än t.ex. sunnimuslimer. Man kan således inte säga t.ex. att ”talibanerna i Afghanistan tolkar koranen på fel sätt”, ty de säger ju precis samma sak om andra muslimer. Vad som är rätt eller fel är värdepåståenden som skiftar från människa till människa, kultur till kultur. Islam är inte heller bara en religion utan en hel kultur, en mycket omfattande och ombytlig kultur som existerar i många olika tappningar.

En sak som är helt säker är att den muslimska kulturen i stora drag skiljer sig från den svenska. De flesta av oss svenskar anser t.ex. inte att ett barn skall uppfostras efter djupt religiösa ideal. Och även om det finns ett fåtal kristna svenskar som anser det, skiljer sig den moderna svenska kristendomen sig enormt mycket från islam.

5. ”Folk tycker som vi – inte som politikerna”

Folkpartiet: ”En mycket vanlig taktik från populister är att säga att politikerna inte lyssnar på vad vanligt folk tycker, att försöka skapa en klyfta mellan ”vanligt folk” och de som är politiskt förtroendevalda. Men om det vore så att folk tycker som Sverigedemokraterna och andra, varför röstar de inte på dem? Sanningen är ju att 99,6% av Sveriges befolkning i dag inte röstar på främlingsfientliga partier.”

Nationell.nu: En mycket vanlig taktik från politiskt korrekta hycklare, likt folkpartiet, är att säga att det inte finns någon klyfta mellan ”vanligt folk” och de som är ”politiskt förtroendevalda”. Förnuftiga, självtänkande människor inser emellertid direkt att så fort man överlåter ansvaret åt någon annan så låter man också någon annan tänka och agera åt en. Att det skulle finnas en vattentät tankeöverföring mellan politikerna och folket är således helt absurt, i synnerhet när det gäller invandrings- och integrationspolitiken. Flera opinionsundersökningar har visat att det svenska folket är negativt ställt till den förda politiken.

Det mest skrämmande är emellertid att politikerna hela tiden förskönar och idealiserar det ”mångkulturella Sverige” och grovt döljer den verkliga sanningen bakom invandringen och det mångetniska pinorummet Sverige. Något som gör att den obildade massan inte besitter tillräcklig förmåga, kunskap och mod för att förstå vad som sker i samhället och verkligen agera därefter. I grund och botten handlar det ofta om att det är ”korrekt” och ”humant” att vara positiv till mångkultur, samt att det är ”inkorrekt” och ”inhumant” att vara negativ till den. Få vågar bryta detta mönster – hur förnuftsvidrigt och felaktigt mönstret än är – därför att de som väl gör det – trots att de är självtänkande och modiga människor – stämplas som ”rasister”, ”främlingsfientliga”, ”nazister” etc, vilket väldigt få människor vill eller vågar stå ut med. Man kan t.o.m. förlora sitt jobb i dagens Sveirge om det uppdagas att man är medlem i ett invandringskritiskt parti. Det har hänt flera gånger.

Sedan att folk inte röstar på just Sverigedemokraterna är inte så svårt att förstå. Förutom all smutskastning partiet utsatts för ända sedan det bildades för snart 20 år sedan – vilket gjort att folk inte vågar rösta på det – har det länge varit ett kroniskt enfrågeparti som vacklat fram och tillbaka i olika frågor. Därför har inte fler röstat på det.

Att det finns en folkvilja mot det mångetniska Sverige råder det ingen större fråga om. 1991 kom ny demokrat direkt in i riksdagen (tyvärr gick partiet under på grund av inre konflikter) och i valet 2002 gick folkpartiet, från att ha riskerat åka ur riksdagen, till att få nästan 15 procent av rösterna, bara för att Lars Leijonborg gapade om ”språktest för invandrare”. Så om det är någon som borde veta vad folket egentligen vill, är det folkpartiet självt.

6. ”Invandringen är dyr”

Folkpartiet: ”Invandrare har under alla tider bidragit till Sveriges utveckling. Det gäller såväl valloner som lärde oss att smida järn på 1600-talet, tyska handelsmän på 1700-talet, esterna som kom efter andra världskriget och alla finländare, jugoslaver och italienare som kom för att jobba i den svenska industrin under 1950- och 60-talen – för att nämna några exempel. I dag är det på många håll brist på vårdpersonal. Utan invandrare som kan och vill ta jobben skulle vi ha stora problem inom sjukvård och äldreomsorg. Vi har också duktiga indiska IT-tekniker, amerikanska marknadsförare och franska kockar i Sverige – liksom vi har en mängd duktiga svenskar som jobbar utomlands. Och vad är det för fel med det? Världen blir alltmer globaliserad och internationell och det blir mer och mer naturligt att bo, jobba och studera i olika länder. De flesta studier visar att Sverige tjänat på invandringen. De flesta tycker nog också att det skulle vara mycket tristare om vi själva inte var välkomna att bo någon annanstans under perioder av livet.”

Nationell.nu: Här tar folkpartiet ånyo till det fula knepet att inkludera alla invandrare som någonsin vandrat över Sveriges gränser. Ett sådant resonemang är helt irrelevant. Det är inte så att vi invandringskritiker i sak är negativa till all invandring, utan det vi främst är negativa till är den massiva och mångetniska invandringen; den destruktiva invandringen! Vallonerna, finländarna etc. är alltså helt irrelevanta – de förfogade över en förmåga att kunna assimileras i Sverige; bli en del av den svenska kulturen och hjälpa till att utveckla den, just därför att de själva kom från snarlika kulturer! Varför skall det vara så förbannat svårt för alla proffstyckare att begripa detta?

Det är naturligtvis den samtida invandringen och kostnaden för denna som är den relevanta. Och tittar man på den, så finner man en fruktansvärt stor kostnad. Den politiskt korrekta siffran för invandringens kostnader är 100 miljarder. Bakom den siffran står Jan Ekverg, professor i nationalekonomi vid Växjö universitet. PK-fanatiker brukar dock skriva 30 miljarder när de refererar till hans uträkninhar, men då har de dragit bort de summor som invandrarna betalar i skatt. Och så kan man naturligtvis inte räkna. Det skulle nämligen innebära att det som invandrarna betalar i skatt inte går åt till att bygga skolor, vägar, förbättra äldreomsorg och andra saker som skattepengar egentligen skall gå till, utan bara går till att betala invandringens kostnader.

Den totala ekonomiska kostnaden är naturligtvis svår att räkna ut, men den minsta beräkningen ligger som sagt på runt 100 miljarder och den högsta på över 300 miljarder. Den senare har räknats ut av en f.d. universitetslektor på Lunds universitet. Det finns även flera uträkningar som hamnar mellan dessa två summor, men i vilket fall som helst: oavsett vilken räkneoperation som är den mest vederhäftiga, pratar vi om enorma summor pengar, och då är inte den största och viktigaste faktorn medräknad: invandringens upplösande effekt på alla sociala beståndsdelar.

Sedermera är det bara den ekonomiska världen som blir mer och mer globaliserad. Kapitalägarna roffar åt sig mer och mer av världens resurser och söker splittra den nationella folkgemenskapen för att kunna fortskrida sina domedagsprojekt, t.ex. EU. Även om människor idag reser och flyttar mer, så är det inte så att folket vill upplösa nationsgränserna och förkasta sitt nationella ursprung. Det är bara politikerna som vill att vi skall göra det.

Världen är redan mångkulturell och vill man uppleva andra kulturer reser man således ut i denna vida världen och gör det. Att försöka göra hela världen till ett enda land är en utopi skapad av mentalsjuka liberaler och kapitalister som vill utöka sin makt och förstora sina förmögenheter än mer. EU är t.ex. ett projekt som går ut på att skapa en stormakt; motpol till bl.a. USA. Målet är att skapa en så fri marknad som möjligt där arbetarna kan exploateras och flyttas runt snabbare än vad vinden viner. Likaså vill man som stormakt roffa åt sig så mycket av den internationella marknaden som möjligt. Europeiska unionen går kort sagt ut på att utnyttja människorna i den och resten av världen så mycket som möjligt; att låta kapitalet härska. Människan är bara ett redskap i EU-fanatikernas ögon. Folket vill inte ha EU. Politikerna vill det. Och motsäger sig folket det, hjärntvättas det bara lite så att det ändrar åsikter och går dit politikerna vill. Så var det t.ex. i Irland. Där röstade folket först nej till EMU. Ett tag senare gjorde man en omröstningen. Då blev det ja. Konstig ”demokrati”, må jag säga.

7. ”Det är inte de med störst behov av skydd som kommer”

Folkpartiet: ”En liten, liten del av världens flyktingar kommer till Sverige och andra europeiska länder. Enligt FN finns ungefär 50 miljoner flyktingar i världen och de flesta flyr till näraliggande länder. De som får stanna i Sverige har oftast mycket goda skäl och får genomgå noggranna utredningar. Vissa hävdar att svenska myndigheter är för hårda i bedömningen och att vi borde släppa in flera.”

Nationell.nu: Redan första meningen förklarar varför det har varit totalt meningslöst och förödande att ta hit så många ”flyktingar”. Ja, i jämförelse med alla ”flyktingar” som finns i hela världen, är det bara en liten del som kommit hit till Sverige. Men i jämförelse med Sveriges befolkning och vårt lands kapacitet är det en väldigt, väldigt stor och betydande del! Hade vi inte byggt upp detta ”mångkulturella Sverige”, så hade det svenska folket varit mycket sorglösare, mer välmående och förfogat över en mycket större vilja att hjälpa andra folk i deras hemländer. Sverige hade varit mycket rikare. Vi hade kunnat hjälpa enormt många fler människor – på rätt sätt. För den utgiften det kostar att ta emot 1 flykting i Sverige, skulle man kunna hjälpa 100 stycken på plats.

85 procent av dem som kommer till Sverige saknar t.ex. id-handlingar. Varför, tror du? För att de är riktiga flyktingar? Nej, verkliga flyktingar har id-handlingar. Pseudoflyktingar måste däremot slänga sina för att få komma in i landet. Ytterst få av dessa ”flyktingar” flyttar också tillbaka till sina hemländer? Varför? Hum. :p Hade många verkligen varit flyktingar, hade många fler också flyttat tillbaka till sina hemländer. Då de emellertid inte gör det, visar det på att det är de ekonomiska förhållandena som spelar störst roll. En otalig mängd av dessa s. k. ”flyktingarna” återvänder också ofta till sitt hemland för att besöka släktingar och vänner, vilket är ett förfaringssätt som är högst besynnerligt om de nu verkligen flytt därifrån. Väldigt få ”flyktingar” visar också genuin uppskattning mot svenskarna och det svenska samhällets normer och värderingar. Människor som verkligen behöver hjälper, skulle visa mycket större tacksamhet mot dem försöker hjälpa dem. De skulle absolut inte försöka ersätta dem. Det gör emellertid dagens kulturberikande ”flyktingar”.

8. ”Man får inte säga vad man vill om invandrare, Sverige är ingen demokrati”

Folkpartiet: ”Alla får säga och tycka vad de vill i Sverige. De som inte gillar invandrare brukar ju snarast vara ganska högljudda. Men vi som tycker att invandring är positivt måste få säga emot. Och få saker diskuteras så mycket i samhället som just invandring.”

Nationell.nu: Att alla i teorin ”får säga vad de vill” är falskdemokraternas främsta argument när de vill påvisa vilken vacker och fungerande demokrati Sverige är. Det är emellertid inte det relevanta, utan det relevanta är att folk inte vågar göra det. Det hela kan förevisas med när jag satt och diskuterade brottslighet i min samhällsklass. Vi var ungefär 30 personer och jag ville testa om någon vågade ta upp invandringen och det mångetniska samhället. Efter 20 minuter hade allt utom just detta tagits upp, så jag tog då upp det. Plötsligt blev det en väldig fart på resten av människorna. Så gott som alla höll med, men de vågade inte stå för det innan jag tog upp det. Så fungerar demokratin i dagens Sverige. Den är så pass inskränkt att folk inte vågar bry sig då de är rädda för olika typer av repressalier, t.ex. att bli utfrysta och trakasserade. Eller varför inte förlora sitt jobb? Det har hänt flera gånger, bara på grund av att personen ifråga varit medlem i ett invandringskritiskt parti.

Ja, visst får folkpartiet säga emot oss nationalister, men de lyckas aldrig särskilt bra. Anledningen till att riksdagspartierna inte diskuterar med nationella beror på att de innerst inne vet att de har fel och att de har folket emot sig.

Att folkpartiet sitter och diskuterar invandring med Mona Sahlin i teve på bästa sändningstid räknar inte jag som öppen debatt. Det har aldrig någonsin funnits en öppen debatt om invandringen i Sverige. Aldrig någonsin har riktiga invandringskritiker verkligen fått vara med i den offentliga debatten. Att Gudrun Schyman sitter och gnäller över att vi har en för strikt invandringspolitik i Sverige räknar jag inte heller som att invandringen debatteras. Den skall debatteras OBJEKTIVT och GRUNDLIGT för att vara relevant. Ett exempel på en riktig debatt om invandringen vore om man lade upp den som det direktsända Malmömötet, dvs. flera timmar långt där varje sida får lika mycket tid, ha lika många debattörer och får välja sina egna representanter. Då snackar vi debatt. På så sätt skulle det dessutom vara omöjligt att ta till fega konstgrepp som mångkulturalister brukar använda sig av.

9. ”Alla invandrare bor i vissa förorter och det blir det en massa problem”

Folkpartiet: ”Boendesegregationen är ett stort problem i Sverige, men huvuddelen av invandrarna bor inte i särskilda problemområden. För att bryta boendesegregationen krävs en rad åtgärder. I flera kommuner har man till exempel satsat på bättre skolor, mer blandade upplåtelseformer, upprustning av bostadsområdena, bättre säkerhet mm. Att vara positivt inställd till invandrare behöver ju inte innebära att man gillar alla delar av den nuvarande politiken.”

Nationell.nu: Så folkpartiet menar att betydande problem inte är en orsak till att vara negativa till invandringen? Snacka om fördomar. Folkpartiet menar således att det bara är politiken som det är fel på medan alla invandrare är ena hyvens prickar? Snacka om att generalisera. Enligt folkpartiet är invandrarna felfria. Att 49 av de 50 mest kriminella i Landskrona är invandrare är inte deras eget fel. Nejdå, det är politikernas. Människorna ifråga, invandrarna alltså, är bara mekaniserade robotar helt oberoende av företeelser utom den förda politiken. Deras kultur spelar ingen roll. Deras ursprung spelar ingen roll. Deras religion spelar ingen roll. Deras historia spelar ingen roll. Nej, det är helt och hållet den förda politiken och den socioekonomiska situtationen som avgör. Jo, visst. Så är det nog kära folkpartister! Månne i era luftslott till underbemannade hjärnkontor! Verkligheten ser emellertid annorlunda ut.

Visst kan bostadsort och klasstillhörighet spela en viss roll, men det är knappast avgörande faktorer. Det är ingen större fara att besöka svenska bostadsområden där det bor många svenskar som går på socialbidrag. Sätter man däremot foten i ett invandrartätt område av samma sort, går man inte särdeles säker längre. Varför? Därför att brottslighetens orsaker handlar om något helt annat. Invandrare har inte samma sinnesbeskaffenhet som vi svenskar. Varför inte? Därför att de inte har samma kultur. Inte samma historia. Inte samma religion. Inte samma förflutet. Inte samma hågkomster. Inte samma familje- och släktförhållanden. Inte samma fysionomiska arv. Inte samma uppsyn. Inte samma förmåga att erkänna det svenska samhället och dess struktur. Inte samma naturliga vilja att ansvara för Sverige och dess befolkning. Och så vidare. Av dessa orsaker har invandrare lättare att begå brott. Det är så ett mångetniskt samhälle är uppbyggt och fungerar. Folksplittringar och hysteri.

Låt mig åter igen belysa det hela med ett citat från Björn Zander, yrkesverksam vid ett paragraf 12-institut för kriminella ungdomar: ”Invandrarungdomars höga brottslighet rubriceras som ett ”socialt” problem. Men efter vad vi kan se i vår verksamhet är invandringskriminaliteten inte främst socialt betingad.” Låt mig också bevisa det hela med ett citat från Brottsförebyggande rådet: ”Det har tidigare konstaterats att invandrarnas överrepresentation i brottslighet inte beror på ogynnsam fördelning när det gäller kön, ålder eller bostadsort. Till detta kan nu läggas att invandrarnas överrepresentation i brottslighet inte heller kan förklaras med att invandrare är sämre lottade när det gäller socioekonomisk status.”

10. ”Invandrare får mer i pension”

Folkpartiet: ”Nej, det är en missuppfattning. I den nya pensionssystemet finns en garantipension, som är en lägsta miniminivå. Om man inte bott i Sverige tillräckligt länge har man inte kunnat jobba ihop garantipensionen. Det gäller både om man är svensk och bott utomlands eller om man invandrat till Sverige som äldre. Därför har införts något som kallas äldreförsörjningsstöd. Det stödet är lägre än garantipensionen.”

Nationell.nu: Äldreförsörjningsstödet blir visst högre, dels för att det inte kan påverkas av börsen, men främst för att svenskar oftast har mer eller mindre besparingar på banken, vilket gör att bostadsbidraget för en svensk pensionär reduceras så pass att det hamnar många hundra kronor under äldreförsörjningsstödet. Hela syftet med det s.k. ”äldreförsörjningsstödet” är att förbättra situationen för just äldre hitflyttade invandrare som inte lyckats skramla ihop några pensionspoäng. Nästan alla som har rätt till stödet är hitflyttade gamlingar. Varför infördes stödet? Jo, därför att de äldre invandrarna parasiterade så enormt på socialtjänstlagen. År 1998 var det ungefär 11.000 personer i Sverige, varav stor del var invandrare, som fick ekonomiskt bistånd därifrån i tio månader eller mer. Äldreförsörjningsstödet är så pass invandraranpassat att bidragstagarna t.o.m. får åka tillbaka till sitt hemland i flera månader utan att stödet dras in. Man kallar det ”humanitära skäl”. Äldreförsörjninsstödet är dessutom skattefritt, till skillnad från vanlig pension! Även om hitflyttade svenskar som bott utomlands också kan få stödet, så får de ofta inte det, eftersom de sitter på vissa tillgångar vilket gör dem oberättigade till bidraget. Dessutom får invandrare tusentals gånger mer pension om man räknar in det faktum att svenska pensionärer de facto har arbetat för sin pension, medan invandrare kommer hit vid hög ålder!