Nationell.nu

Följande är en vederläggning av Expos antirasistiska argumentsida som låg uppe på internet för några år sedan. Expo tog bort hemsidan strax efter att nationell.nu först publicerat sina motargument eftersom de insåg att det inte går att försvara mångkulturen ur en rationell och faktamässig synvinkel.

Invandrarna kommer vara i majoritet i Sverige år 2056.

Expo: ”Detta påstående härstammar från en debattartikel i Dagens Nyheter som docent Ingrid Björkman skrev i början av 1990-talet. I artikeln skriver hon att ”Om invandringen tillåts fortgå i oförminskad takt kommer invandrarna vara i majoritet redan år 2056.” Antagandet kommer ifrån en beräkning vid den tidpunkt då Sverige tog emot allra flest flyktingar, från krigshärden i före detta Jugoslavien. Ett sådant stort skyddsbehov i vår närhet har vi inte haft sedan dess. Detta ”glömmer” naturligtvis högerextrema partier alltid nämna. Ingrid Björkman är inte heller vilken akademiskt skolad person som helst. Hon har ett förflutet i den rasistiska lobbyorganisationen Folkviljan och massinvandringen och lade grunden för Ian Wahtmeister och Det nya partiets invandringspolitik inför valet 1998.”

Nationell.nu: Detta påstående, och liknande utsagor, härstammar bland annat från en artikel i Dagens Nyheter som docent Ingrid Björkman skrev i början av 1990-talet. I artikeln skriver hon att ”Om invandringen tillåts fortgå i oförminskad takt kommer invandrarna vara i majoritet redan år 2056.” Antagandet är oklanderligt, även om det kan slå fel på några år. Förra året, 2002, invandrade fler människor till Sverige än vad det gjort sedan 1994, då kriget i före detta Jugoslavien härjade. Att invandringen självmant kommer minska i framtiden, är inte troligt. Snarare är det så, att den kommer att öka markant. Den flyktingström som Europa har fått genomleva de senaste decennierna är bara början. Det föds fler och fler människor – världens befolkning ökar med 90 miljoner varje varje år – och världen blir mer och mer krigshärjad och labil. Årtalet 2056 kan alltså vara djupt felbedömt; vi kan komma att vara i minoritet innan dess, i synnerhet om ”fri invandring” – vilket partier i den nuvarande riksdagen förespråkar – blir verklighet. Invandrarna utgör redan 21 procent av Sveriges totala befolkning.

Påståendet att svenskarna kommer bli en minoritet i sitt eget land, är inte bara en välgrundad teori, utan också en målsättning för det mångkulturella samhället. Ett mångkulturellt samhälle kan nämligen inte ha en övervägande majoritet ursprungsbefolkning i landet! Multikultiförespråkarnas mål är helt sonika att vi svenskar måste bli en minoritet i Sverige! Deras mångkulturella vision kräver det!

Faktum är att svenskarna redan är eller nästan är i minoritet på flera platser runt om i landet (Rosengård, Hammarkullen, Rinkeby, Husby etc.). Det räcker nästan faktiskt med att vandra omkring i vilken svensk stad som helst nu för tiden (förutom städer i norra Sverige) för att man skall tro att vi redan är i minoritet över hela landet.

För drygt 120 år sedan var den nordiska vita befolkningen i USA en starkt övervägande majoritet (ungefär 85 procent) i sitt land. Nu har den siffran sjunkit enormt, till nästan 50 procent! (Källa: Population Projections of the United States.) Den enda skillnaden, om man jämför med Sverige, är att vi kommer bli i minoritet mycket snabbare. Här snackar vi inte hundratals år, utan tiotals! När jag skriver detta, har Nyheterna på TV4 nyligen haft ett stort reportage om folkgruppen ”hispanics” i USA. Den folkgruppen utgör idag ungefär 15 procent av befolkningen och är den snabbast växande gruppen i hela landet. Nyheterna sade också, att den kan komma att bli majoritet i landet inom en förhållandevis snar framtid.

Betalar vi verkligen 300 miljarder kronor varje år för invandringen?

Expo: ”Naturligtvis inte. Det faller på sin egen orimlighet, om man jämför siffran med Sveriges totala statliga utgifter för år 2001 som var 713,5 miljarder. Siffran går trots detta att finna på de flesta högerextrema organisationers flygblad – eftersom den passar deras syften. Uppgiften kommer från Lars Jansson, författare till boken Mångkultur och välfärd? och medlem i den rasistiska lobbygruppen Folkviljan och massinvandringen. I boken radar Jansson upp en mängd kostnader som han menar är kopplade till invandring och invandrare, bl.a. biståndet till tredje världen och medlemskapsavgiften till EU (Han menar att det är bistånd till EU-länderna). Han räknar inte heller in de inkomster som invandringen ger, att invandrare som arbetar betalar skatt, att de producerar varor och tjänster o.s.v. Så kan man naturligtvis inte räkna. Den vanligaste förekommande siffran är en tiondel av Janssons, det vill säga ungefär trettio miljarder. Bakom den siffran står Jan Ekberg, professor i nationalekonomi vid Växjö universitet. Den största orsaken till kostnaden är att arbetslösheten är högre för invandrare än för infödda svenskar.”

Nationell.nu: Det är mycket möjligt, om man går efter Lars Janssons uträkning (läs mer om det här och här). Han har nämligen utgått från principen att alla skall bidraga med lika mycket, och han kallar det för ”solidaritetsprincipen”. När man gör en sådan uräkning, som han har gjort, är de sammanlagda kostnaderna väldigt intrikata, och man kan därför inte dementera siffran bara genom att t. ex. jämföra den med statens totala utgifter, eftersom invandringens kostnader finns insnärjda i så väldigt många olika element (läs mer om det här). Den vanligaste siffran för invandringens kostnader är 100 miljarder. Bakom den siffran står Jan Ekverg, professor i nationalekonomi vid Växjö universitet. Vissa skriver 30 miljarder, men det beror på att de har dragit bort de summor som invandrarna betalar i skatt. Så kan man naturligtvis inte räkna. Det skulle innebära att det som invandrarna betalar i skatt inte går åt till att bygga skolor, vägar, förbättra äldreomsorg och andra saker som skattepengar skall gå till.

De största orsakerna till kostnaden är att invandrarna som kommit hit de senaste 25 år har varit av väldigt skral beskaffenhet. De begår enormt mycket brott, inkasserar enorma summor bidrag, förstör svensk skolundervisning, trakasserar svenska barn, misshandlar, rånar, skamfilar den svenska folkgemenskapen och frambringar obeskrivligt stor social oro (något som i sin tur slår omkull andra dominobrickar – t.ex. brottslighet bland svenskar – som i sin tur slår omkull ännu fler, som i sin tur…), osv osv osv. Var de än visar sig, vållar de enorma kostnader och social disharmoni. Ett flagrant exempel är aqva-kul i Malmö, som varje år förlorar runt 15 000 besökare på grund av att invandrargäng ofredar badhuset och trakasserar dess besökare. En företeelse som har kostat det tidigare så populära badhuset åtskilliga miljoner kronor.

Är inte etniskt homogena samhällen mer stabila än mångkulturella samhällen? Ta exemplet Jugoslavien!

Expo: ”Konflikter mellan och inom länder är i första hand skapade av ojämlika maktförhållanden och stora sociala klyftor. Däremot finns det partier och organisationer som underblåser konflikter mellan olika etniska grupper för sina egna syften. Så är fallet i till exempel Storbritannien där nazistiska organisationer provocerar fram våld med invandrarungdomar och meningsmotståndare genom rasistiska attacker och propaganda. Jugoslavien är ett dåligt exempel för att förklara det NSF vill få fram. I Jugoslavien var det just strävan efter att bilda etniskt homogena stater som var en av drivkrafterna bakom kriget i regionen. Sverige har inte varit ett etniskt homogent land på tusen år. Sedan vikingatiden har vi haft utbyte med andra civilisationer och folkgrupper – bland annat ryssar och turkar. Sedan medeltiden har våra handelsstäder befolkats av tyskar, holländare och engelsmän. Under 1600-talet arbetskraftsinvandrade valloner och alltsedan 1900-talets början har vi haft en invandring från såväl europeiska och utomeuropeiska länder. Även om vi skulle vilja dra tillbaka klockan till den tiden, så skulle det troligen vara omöjligt.”

Nationell.nu: Jo, självklart är de det. Konflikter inom mångkulturella länder är i första hand skapade av det just nämnda: mångkulturen. Det finns partier och organisationer som underblåser konflikter mellan olika etniska grupper för sina egna syften. Så är fallet i Sverige där politiskt korrekta organisationer och partier hetsar invandrare mot svenskar. De målar upp svenskarna som fördomsfulla, rasistiska, bakåtsrävande, dåliga älskare, stela, tråkiga och hatfulla; några man får slå på och döda. Ett exempel är mordet på Daniel Wretström, som nästan hyllades av hela etablissemanget. Mördarna glorifierades och gavs utrymme i både teve och tidningar.

Jugoslavien är ett utmärkt exempel på en mångkulturell verklighet: landet bildades som en påtvingad federation efter första världskriget; en federation vari mängder av olika etniska grupper tvangs leva tillsammans. Naturligtvis fungerade det inte. Så länge kommunisterna höll landet med järnhand, uppstod inga större konflikter, men då Tito dog och kommunismen föll sönder, blommade konflikterna upp och landet drabbades av krig och fruktansvärda illdåd. Var och en ville leva för sig i egna länder, inte tillsammans i ett mångkulturellt gehenna. Sverige var länge ett etniskt homogent land, närmare bestämt ända fram till den senare delen av 1900-talet, då importen av främlingar eskalerade, och därför är risken stor att samma sak inträffar här.

Den form av kulturell inverkan som andra kulturer tidigare haft på Sverige, och som PK-tosingar brukar använda som argument i sina smutsiga lögnkampanjer, har varit av en mer abstrakt form och futil ur ett större perspektiv. Vallonerna var t.ex. bara tusen stycken och kom från ett nordeuropeiskt land för att hjälpa Sverige med järnframställning. Så visst, invandrare kan ge en utvecklande inverkan på Sverige och svenskarna. Men bara då de förfogar över en förmåga att kunna smälta in i svenskheten och själva bli en del av den. Och det är inte alls många av den senaste tidens invandrare som gjort det.

För ungefär 60 år sedan var bara 0,5 procent av den svenska befolkningen utomlandsfödda. Idag har siffran stigit till närmare 12 procent. För ungefär 50 år sedan fanns det 500 muslimer i Sverige. Idag finns det närmare en halv miljon. Siffrorna talar för sig själva.

Föll romarriket samman på grund av mångkulturen?

Expo: ”Detta är en gammal föreställning som livnärdes av de nazistiska rörelserna under 1930-talet. Då talade man om hur den allt mer långtgående rasblandningen i Romarriket undergrävde rikets sammanhållning och styrka. Anledningarna till att Romarriket föll samman är naturligtvis flera. Den tilltagande byråkratiseringen, inre sociala konflikter och store ekonomiska problem brukar normalt nämnas som viktiga orsaker till rikets nedgång och fall. Den som påstår att Romarriket, som sträckte sig över stora delar av den då kända världen, någon gång skulle ha varit etniskt homogent har problem med verkligheten.”

Nationell.nu: En av orsakerna till att Romarriket föll sönder var just mångkulturen och blandningen av olika folkgrupper. Riket byggdes upp av en liten homogen och mycket begåvad ledning. Efter hand växte riket och folken började beblanda sig med varandra. Först var man mycket strikt med att ge ut medborgarskap till ickeromare, men sedan blev man mycket mer frikostiga. Ickeromare fick höga befattningar och mängder av människor välde in över gränserna för att ta del av välståndet. Nationalkänslan försvann. Folksjälen försvann. Den romerska egenarten försvann. Romarna som folk upphörde att existera och förvandlades till en vilsekommen skara höns. Romarriket föll. Många erkända historiker håller med om att folkblandningen var en betydande orsak till att riket föll sönder.

Är invandrare överrepresenterade i brottstatistiken?

Expo: ”Av de brott som anmäls, begås 20 procent av invandrare. Idag i Sverige är ungefär 10 procent invandrare. Det finns alltså en överrepresentation. Nu är det dock så att de invandrare som rasistiska och nazistiska grupper är mest aggressiva mot är de utomeuropeiska. Av de 20 procent anmälda brotten visar det sig att hälften av dem är begångna av personer med förflutet i Danmark, Finland och Norge. Börjar man ta hänsyn till socioekonomisk status, vilken samhällsklass man tillhör, visar det sig att skillnaderna i princip är obefintliga. En arbetslös invandrare med arbetarklassbakgrund har i stort sett samma benägenhet att begå kriminella handlingar som en svensk arbetslös arbetare etc. Enligt Brå är det också så att skillnaden i brottsbenägenhet är större mellan arbetare och tjänstemän än för invandrare jämfört med svenskar. Enligt brottsförebyggande rådet begås 40 procent av de anmälda våldtäkterna av invandrare, Går man djupare in i frågan så visar det sig att dessa 40 procent grundar sig på drygt 500 fall per år. Jämfört med den dryga miljonen invandrare som bor i Sverige så handlar det alltså om promilledelar av invandrarna som begår våldtäkter. Trots detta trummar de högerextrema grupperna på med sin propaganda. En undersökning Expo gjort visade också att ledande Sverigedemokrater hade en högra andel brottslighet än personer med invandrarbakgrund.”

Nationell.nu: Utgår man från BRÅ:s statistik, så säger den att av alla de brott som anmäls, står första generationens invandrare för 20 procent av dem, vilket skall jämföras med att de bara utgör 11 procent av befolkningen. Överrepresentation är alltså stor. Det mest relevanta återfinns emellertid inte bland denna statistik, eftersom mycket obetydlig brottslighet också ingår här. Tittar man istället närmare på den mer grova brottsligheten, t.ex. våldtäkter, rån, mord, dråp, misshandel, stöld etc, så är invandrare mycket mer överrepresenterade. Som exempel kan man ta alla de gruppvåldtäkter som begicks under 1990-talet; närmare 60 procent av dem begicks av invandrare, om man även räknar in andra generationens invandrare samt utländska medborgare. För att belysa överrepresentationen än mer, kan vi titta på följande tabell som är baserad på siffror från BRÅ (vilket förvisso betyder att invandrarnas överrepresentation förmodligen är ännu större, eftersom BRÅ har besynnerliga sätt att räkna på):

PK-fanatiker brukar påstå att många av invandrarna som begår brott i Sverige, har ett förflutet i de övriga skandinaviska länderna, men vad de glömmer att berätta är att de ofta har ett ursprung i utomeuropéeiska länder, och bara har invandrat till något annat skandinaviskt land först, och sedan kommit till Sverige.

Tar man hänsyn till vilken samhällsklass invandrarna ingår i, kvarstår överrepresentationen eller till och med ökar. Beskåda tabellen nedan:

(i) = invandrare
(s) = svenskar

Av detta drar BRÅ följande slutsats: ”Inom samtliga yrkesgrupper föreligger således en högre participation i brottslighet för invandrare jämfört med svenskar. Generellt sett är det dubbelt så många invandrare inom varje grupp som registrerats för brottslighet. [...] Det har tidigare konstaterats att invandrarnas överrepresentation i brottslighet inte beror på ogynnsam fördelning när det gäller kön, ålder eller bostadsort. Till detta kan nu läggas att invandrarnas överrepresentation i brottslighet inte heller kan förklaras med att invandrare är sämre lottade när det gäller socioekonomisk status.”

En del brukar förbigå invandrarnas enorma överrepresentation i våldtäktsstatistiken, genom att påstå att de bara begår 500 våldtäkter (40 procent av alla våldtäkter i landet) per år; att det bara handlar om promilledelar av alla invandrare. Detta resonemang är helt absurt. För det första stämmer inte siffran; man bortser från andra generationens invandrare och de som inte fått svenskt medborgsarskap när de begick våldtäkten (den egentliga siffran ligger på ungefär 55 procent), och för det andra negligerar man totalt denna enorma överrepresentation genom att påstå att 500 våldtäkter är ”ingenting att bry sig om”. Men tydligen är det något som man verkligen måste bry sig om, eftersom invandrarna begår enormt många fler våldtäkter än vad svenskarna gör. De begår över hälften av alla våldtäkter (!), trots att de bara utgör 20 procent (med andra generationens invandrare inräknade; observera dock att första generations invandrare begår många fler våldtäkter än andra generationens) av befolkningen! 9 invandrare av 10 000 jämfört med 2 svenskar av 10 000 begår våldtäkt! Överrepresentationen är enorm: 4,5 gånger. Av alla gruppvåldtäkter under 1990-talet begick invandrare 57 procent. Första generationens invandrare utgjorde 32 procent av dessa, utomlandsbokförda invandrare 10 procent och andra generationens invandrare knappt 15 procent. (Källa: BRÅ) Professor Hans Klette har enligt Dagens Nyheter den 3/6-1997 undersökt de män som under åren 1989-91 dömts för gruppvåldtäkt. 88 procent av dessa var utländska medborgare. Oväsentlig fakta? Skulle inte tro det!

Finns det en invandrarkriminalitet riktad just mot svenskar?

Expo: ”Nej. Enligt brottsförebyggande rådet, Brå, visar brottsofferundersökningar att invandrare är något överrepresenterade som såväl förövare som offer. Ett undantag är gäng som begick personrån i Stockholm och Malmö som företrädesvis rånade svenskar. Detta rör sig dock om specialfall. Något liknande mönster finns inte vad gäller andra brottstyper.”

Nationell.nu: Ja, i kolossal omfattning. Exempelvis uppdagades härförleden att ett gäng araber i Malmö tillbringade sitt sommarlov med att förgripa sig på ensamma flickor. Sammanlagt drabbades 19 flickor, varav samtliga var svenskor! En slump? Naturligtvis inte. Frågan är om det finns ett enda fall av någon liknande våldtäkt där både förövarna och offret är invandrare. Jag tror inte det. Åtminstone har jag aldrig hört talas eller läst om något.

Anledningen till att invandrare begår så enormt många brott, i synnerhet grova brott, beror främst på etniska och kulturella faktorer och bara till viss del sociala. Betänk ett flagrant exempel som hedersmord. Ett socialt problem? Naturligtvis inte. Det är ett kulturellt problem. I mångetniska eller ”mångkulturella” samhällen uppstår kolossala sönderfall och splittringar vad gäller solidaritet och folkgemenskap mellan människor – i synnerhet bland invandrare. Sedan 1970-talet finns det över 1,8 miljoner människor med invandrarbakgrund i Sverige varav 63 procent eller 1,1 miljon är utomeuropéer, så det är lätt att föreställa sig hur enormt många sådana här ”splittringar” det existerar i vårt land! Betänk också en person från Iran. Känner denna människa samma solidaritet mot svenskar, vår kultur och svensk auktoritet som etniska svenskar gör? Naturligtvis inte. Visst kan han göra det, men aldrig den stora massan, och det är den stora massan som räknas, inte enskilda invandrare!

Vissa brukar påstå att invandrare oftare är offer än vad svenskar är, men vad de här ”glömmer” att berätta, är att de som utsätter invandrarna för brott, oftast också är just invandrare. Inte svenskar.

Är invandrarmän överrepresenterade i våldtäktsstatistiken?

Expo:”Våldtäkter utförda av invandrare mot svenskar har blivit ett av de vanligaste förekommande argumenten i den högerextrema retoriken. Att det är svenskar som drabbas i högre utsträckning är inte så konstigt med tanke på att drygt 90 procent av de som bor i Sverige räknas in i den gruppen. Enligt brottsförebyggande rådet (Brå) är det 40 procent av de anmälda våldtäkterna som begås av invandrare, men går man djupare in i frågan visar det sig att dessa 40 procent grundar sig på drygt 500 fall per år. Jämfört med den dryga miljonen invandrare som bor i Sverige så handlar det alltså om promilledelar av invandrarna som begår våldtäkter. Trots detta trummar de högerextrema grupperna på med sin propaganda.”

Nationell.nu: Ja, enormt mycket: 9 invandrare av 10 000 jämfört med 2 svenskar av 10 000 begår våldtäkt. Överrepresentationen är således enorm: 4,5 gånger. Av t.ex. alla gruppvåldtäkter under 1990-talet begick invandrare 57 procent. Första generationens invandrare utgjorde 32 procent av dessa, utomlandsbokförda invandrare 10 procent och andra generationens invandrare knappt 15 procent. (Källa: BRÅ) Professor Hans Klette har enligt Dagens Nyheter den 3/6-1997 undersökt de män som under åren 1989-91 dömts för gruppvåldtäkt. 88 procent av dessa var utländska medborgare. Och de väljer oftast ut svenska offer att våldta. Varför? Helt enkelt på grund av att de känner större förbindelse och respekt för invandrartjejer, i synnerhet om de kommer från samma land eller ingår i samma kulturella krets och religion. Svenska tjejer kan också vara lättare att plocka upp, tyvärr, eftersom vi lever i en så pass promiskuös värld rågad av ytlighet och lättsinnighet. Det kan också bero på att invandrarmännen lättare dras till svenska tjejer; anser dem vara sexigare, mer spännande och kättjefullare. Det kan också bero på ren rasism, att de ser svenska tjejer som mindervärdiga; undermåliga västerlänningar som inte förtjänar bättre när de beter sig på det sätt som de gör; går i korta kjolar, festar, dricker sprit etc. För att vara helt ärlig är det nog ganska svårt att hitta ett våldtäktsfall där en invandrare våldtagit en invandrartjej på samma sätt som de brukar våldta svenska tjejer. Personligen har jag aldrig läst om något sådant fall.

Vissa brukar nonchalera invandrarnas enorma överrepresentation vad gäller våldtäkter, genom att påstå att de bara begår 500 våldtäkter (40 procent av alla våldtäkter i landet) per år; att det bara handlar om promilledelar av alla invandrare. Detta resonemang är ju helt förnuftsvidrigt. För det första stämmer inte siffran; man bortser från andra generationens invandrare och de som inte fått svenskt medborgsarskap när de begick våldtäkten (den egentliga siffran ligger på ungefär 55 procent), och för det andra negligerar man totalt denna enorma överrepresentation genom att påstå 500 våldtäkter är ingenting att bry sig om. Men uppenbarligen är det ju det, eftersom invandrarna begår enormt många fler våldtäkter än vad svenskarna gör; över hälften av alla våldtäkter (!), trots att de bara utgör 20 procent (med andra generationens invandrare inräknade) av befolkningen! 9 invandrare av 10 000 jämfört med 2 svenskar av 10 000 begår våldtäkt! Försumbar fakta? Skulle inte tro det!

OBS: Invandrarnas egentliga överrepresentation vad gäller våldtäkter, är förmodligen ännu högre, eftersom det är BRÅ som står för de flesta av siffrorna ovan, och BRÅ är inte alls att lita på. De har blivit kända för att fiffla med statistiken för att den skall passa politikerna. BRÅ desinformerar alltså. T.ex. hämtar BRÅ sitt material från anmälningar där det förekommer minst två skäligen misstänkta gärningsmän. Alltså personer som är identifierade och verkligen misstänkta för brottet. BRÅ försöker även förtiga sanningen. De försöker lura läsaren genom att röra ihop invandrarnas brottslighet på ett sätt så att läsaren skall tro att det inte är så farligt som det verkligen är (läs mer om det här).

Är gruppvåldtäkter något speciellt för invandrarmän?

Expo: ”Nej, både infödda och invandrade svenskar har begått gruppvåldtäkter i Sverige. Det finns ingen kultur där våldtäkt i grupp eller enskilt uppmuntras. Gruppvåldtäkter är inte heller ett nytt fenomen, men det är första idag vi talar om det. Det finns gott om historier om hur stolta svenska karoliner under Karl XII genomförde grymma gruppvåldtäkter mot civilbefolkningen under svenskarnas härjningståg.

Nationell.nu: Ja, de är mycket mer benägna att begå våldtäkter än vad svenska män är. Det säger sig självt, då de är så enormt överrepresenterade i våldtäktsstatistiken än vad svenska män är, och när detta fenom inte kan förklaras med hjälp av socioekonomiska förhållanden. Vad kan det då förklaras med? Jo, med kulturell och andlig utvecklingsnivå. Eftersom en människas kulturform ofta spelar mycket större roll än sociala och ekonomiska förhållanden, i synnerhet när det gäller invandrare då deras kulturer är mycket starkare och mer påtagliga än västerlänningars, är den etniska betydelsen avgörande när det gäller brottslighet. Sambandet ligger i det faktum att olika kulturer är olika utvecklade och dess alster (människorna) förfogar över olika synsätt på saker och ting. Blandar man dessa olika kulturer med varandra, uppstår enorma problem. Invandrarna respekterar t.ex. inte ursprungsbefolkningen på samma sätt som de respekterar sina landsmän, och därmed kan de lättare begå brott mot i detta fall Sverige och svenskarna, eftersom de inte känner samma ansvar inför Sverige och dess folk som de gör för sina egna hemländerna och deras landsfränder som bor där. Invandrarna är mer också mer brotts- och våldtäktsbenägna till följd av att de ofta kommer från mer outvecklade, grovare och hänsynslösare kulturella avarter. Ta ett extremt exempel som Afrika, där männen våldtar småbarn bara för att det i deras kultur lärs ut att man blir botad mot HIV om man tilltvingar sig samlag med ett litet barn. Enbart i Zambia har det begåtts över 400 barnvåldtäkter på bara några månader under detta året (2003). Våldtäktsmännen får inte heller mer än 3 månaders fängelse, vilket ger dem en signal om att det är okej att våldta. I deras kulturer är det även så att det inte är tillåtet att tvinga någon – oavsett om det är en våldtäktsman – att testa sig för HIV. Vad som händer när man tar hit sådana människor till Sverige, kan du ju föreställa dig själv.

Varför tystar media ner gärningsmäns etniska tillhörighet?

Expo: ”Det gör de inte. Enligt journalistiska regler och principer ska etnisk tillhörighet endast utskrivas om det är nödvändigt för att beskriva det artikeln handlar om. Pressens samarbetsnämnd ger ut häftet ”Spelregler för press, radio och tv”. Där går att läsa ”9. Framhäv inte i rubriker eller på annat sätt berörda personers ras, börd, nationalitet eller kön, om detta är ovidkommande eller kan uppfattas som misskrediterande. Samma princip gäller om yrkesbeteckningar, politisk tillhörighet eller religiös åskådning. De flesta seriösa journalister följer dessa principer och syftar till saklig och objektiv rapportering. Det finns inget egenvärde i att kategorisera en gärningsmans etniska bakgrund om det inte har någon vikt för varför han eller hon agerade som hon gjorde, eller på annat vis måste tillföras för att man ska förstå det händelseförlopp en artikel försöker beskriva. För rasister finns naturligtvis ett sådant egenvärde, då de vill se samhället i motsättningar mellan olika raser eller invandrade och svenskar.”

Nationell.nu: Det stämmer väldigt bra att massmedia tystar ner den etniska tillhörigheten bland brottslingar. Det är ytterst sällan (ett tillfälle av hundra, kanske; reflektera själv över hur många gånger du brukar se den utskriven) som gärningsmannens/-männens etniska ursprung står skrivet i tidningarna, sägs i teve eller rapporteras om på internet.

Det står faktiskt i lagen om pressetik att journliatser inte får lyfta fram brottslingars etniska tillhörighet, om det inte är ett måste (vilket det egentligen är i varje fall, eftersom invånarna i ett land naturligtvis skall kunna veta vilka typer av människor det är som de främst skall akta sig för samt se de negativa effekterna av ett mångkulturellt samhälle; eftersom brottsligheten är en direkt effekt av det). Skulle en kosovoalban t.ex. mörda Göran Persson så skulle man förmodligen skriva ut det, även om man säkert skulle söka överskyla det hela, precis som man gjorde med Daniel Wretströms kulturberikande mördare.

Och inte nog med att man döljer den etniska tillhörgheten i enskila fall. Nej, det mer relevanta ligger i att media aldrig någonsin analyserar brottslighet utifrån ett etniskt perspektiv. Att en brottslings kultur och ursprung skulle kunna spela någon som helst roll i det brottsliga beteendet, finns inte ens i tanken på svenska journalister, trots att dessa två faktorer spelar en helt avgörande roll.

Orsaken till varför man väljer att göra så här, dölja sanningen, är uppenbar. Skulle journalisterna verkligen lyfta fram invandrarnas brottslighet på ett korrekt sätt, så skulle de styrande politikernas fiktiva drömbild av det mångetniska samhället direkt falla sönder och de skulle förlora sin makt. Ty invandrarnas överrepresentation vad gäller brottslighet är så enormt stor, att man knappt kan föreställa sig den i sina värsta mardrömmar. Ta Landskrona som exempel, där 49 av kommunens 50 mest kriminella, är invandrare.

Varför tystar media invandringskritiker?

Expo: ”Det är inte sant. En granskning från Quick response visar att Sverigedemokraterna får en orimligt stor, och därtill okritisk, bevakning i landets dagstidningar. En sökning i Mediearkivet och Pressarkivet som Quick respone låtit utföra våren 2002 visar att Sveriges pensionärers intresseparti, SPI, förekommer 215 gånger från den första januari till slutet av maj 2002. Sverigedemokraterna förekommer i nästan dubbelt så många artiklar trots att SPI i valet 1998 fick tre gånger så många röster och 62 kommunala mandat mot Sverigedemokraternas åtta. KPMLr som också har fler kommunala mandat än Sverigedemokraterna, förekom endast vid 45 tillfällen. – Journalisterna behöver alltså inte uppmärksamma Sverigedemokraterna mer för att skapa rättvisa beträffande utrymmet, konstaterar man på Quick response. Undersökningen visar också att journalisterna brister i själva granskningen av Sverigedemokraterna och partiföreträdarnas uttalanden. Journalisterna går sällan särskilt hårt åt Sverigedemokraters uttalanden om att de är antirasistiska demokrater, skriver Quick response.”

Nationell.nu: Det är sant, och det beror på flera faktorer, t.ex. att Sveriges journalister är fast i politikernas sylvassa klor, styrs av oneutrala egenintressen och själva är subjektiva kreatörer. De flesta tidningar är borgerliga; liberala eller ”oberoende liberala” (Bohusläningen, Bärgslagsbladet, Eskilstuna-Kuriren m Strengnäs Tidning, Expressen/GT, Gefle Dagblad, Gotlands Tidningar, Göteborgs-Posten, Katrineholms-Kuriren, Liberal Debatt, Motala Tidning, Nerikes Allehanda, Norra Västerbotten, Sundsvalls Tidning, Tidningen NU, Tidningen Ångermanland, Trelleborgs Allehanda, Upsala Nya Tidning, Vestmanlands Läns Tidning, Västerbottens-Kuriren, Ystads Allehanda, Örnsköldsviks Allehanda, Alingsås Tidning, Bergslagsposten, Blekinge Läns Tidning, Dagens Nyheter, Falu-Kuriren, Hallandsposten, Kristianstadsbladet, Nya Ludvika Tidning, Sydsvenska Dagbladet) och Aftonbladet ägs t.ex. av LO och SAP. Bonnier AB som driver väldigt många svenska mediakanaler (Expressen, Sydsvenska Dagbladet, Amelia, Allt i hemmet, Dagens Industri, Kvällsposten, Dagens Nyheter, Barnens Filmklubb, Kristianstadsbladet, Bokförlaget DN, Bokförlaget Max Ström, Bokförlaget Semic, Bokförlaget Tammi, Vecko-Revyn, Damernas Värld, Filmmix, GT, Resumé, Teknikens Värld, Bokförlaget Forum, Göteborgstidningen, Ystads Allehanda, Bokförlaget Helmi, Bokförlaget Kolibri, Vi i villa, Vi Föräldrar, Allt om mat, Allt om trädgård, Mix Megapol osv osv osv…) och 200 företag i främst Nordeuropa, är en judisk familjeägd mediekoncernen, vilket säkerligen återspeglar dess avkommors utvecklingslinje och hållning i många olika frågor, t.ex. mellanöstern. Personer anställda på tidningar ägda av Bonniers, har erkänt att de anpassar sin rapportering efter vetskapen om att Bonniers de facto är ett judiskt företag; att deras chefer är judar. Ägarna av företaget behöver alltså inte säga till sina anställda att de t.ex. skall kalla muslimer för ”terrorister”, ty det gör de automatiskt. Skrämmande nog är också så många som 68 procent av Sveriges alla journalister vänstervridna (källa: JMG)!

Ingen av dessa har något intresse av att låta invandringskritiker komma till tals. Vänstern är allt annat än invandringskritisk. Högern kan vara invandringskritisk och konservativ, men är det inte längre. Tabut ”invandringen” är en helig ko som ingen vågar skada eller ta död på. I grund och botten handlar det ofta om att det är ”korrekt” och ”humant” att vara positiv till mångkultur, samt att det är ”inkorrekt” och ”inhumant” att vara negativ till den. Få vågar bryta detta mönster – hur förnuftsvidrigt och felaktigt mönstret än är – därför att de som väl gör det – trots att de är självtänkande och modiga människor – stämplas som ”rasister”, ”främlingsfientliga”, ”nazister” etc, vilket väldigt få människor vill eller vågar stå ut med. Man kan t.o.m. förlora sitt jobb i dagens Sveirge om det uppdagas att man är medlem i ett invandringskritiskt parti. Det har hänt flera gånger.

Vi får inte delta i valrörelsen på samma villkor som andra politiska partier!

Expo: ”Detta är en politisk lögn. Alla partier verkar under exakt samma villkor och konkurrerar om exakt samma väljare. Den svenska yttrandefrihetsgrundlagen och organisationsfriheten omfattar utan undantag alla svenska medborgare. Det finns inga konstitutionella hinder för Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna att delta i valet; de har tillgång till samma möjligheter att publicera valpropaganda, flygblad, tidningar, hålla närradiosändningar och publicera material på Internet som vilket parti som helst. Det är helt riktigt att dessa partier inte uppmärksammas i massmedia och TV i samma utsträckning som till exempel socialdemokraterna, vänsterpartiet eller moderaterna. Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna är marginella partier och det är helt naturligt att partier som sitter i riksdagen och har väsentligt större väljarstöd får betydligt mer uppmärksamhet.”

Nationell.nu: Detta är helt sant. Alla partier verkar inte alls under samma villkor. Den svenska yttrandefriheten och organisationsfriheten är av minst sagt undermåligt slag; dess existens är nästintill obetydlig. I dagens svenska samhälle styrs opinionsbildningen av den styrande makten och det rådande paradigmet. Att det går att starta en organisation och i den säga vad man vill, har ingen som helst betydelse, eftersom den styrande makten redan håller folket med hjärnhand och inte låter sina meningsmotståndare komma till någon större talan. Ty vad är bättre för den än en demokrati som ser ut som en demokrati men egentligen är en odemokratisk åsiktsdiktatur som går makthavarnas utstakade väg?

Majoriteten av Sveriges journalister är vänstervridna, invandringsfrågan är en helig ko och den allmänt vedertagna uppfattningen om demokratin är att vissa personer bara inte kan vara demokrater om de hyser en viss åsikt – till exempel svenska nationalistiska åsikter. Detta trots att demokratin naturligvis fungerar bäst i ett nationalistiskt land med en enhetlig folkgemenskap och homogen befolkning. Det säger sig självt. Våra ”demokratiska” partier brännmärker trots detta sina nationalistiska motståndare som ”antidemokrater” och ”rasister” – trots att partierna i fråga själva säger att de inte är det. Demokrati? De som egentligen är antidemokrater, är riksdagspartierna själva, samt många av de invandrare som politikerna tar hit. Att demokratin sedan skulle kunna fungera i ett mångkulturellt samhälle – ett samhälle där helt olika egenintressen och synsätt råder, är ett löjeväckande påståendet. Invandrarna och svenskarna har helt skilda intressen. Invandrarna och svenskarna umgås inte med varandra och vill inte umgås med varandra. Invandrarna och svenskarna förstår inte varandra och vill inte förstå inte varandra. Många av invandrarna kan inte ens tala svenska och behöver av politikerna inte ens lära sig svenska. Förutsättningar för en välmående demokrati? Näppeligen. En mångetnisk demokrati kan illustreras genom ett rep med en mångfald av ändar, varpå en kulturform drar i varsin ände. Utvecklingen hämmas, demokratin blir undermålig, fel beslut fattas och ursprungsbefolkningens intressen åsidosätts.

Trots att partier som t.ex. Nationaldemokraterna är marginella, så är det naturligtvis just deras åsikter som skall lyftas fram mest av alla, eftersom de är extremt kritiska till den förda politiken, och då skulle de sittande partierna ständigt tvingas bevisa att sin politik verkligen håller måttet. Så fungerar det emellertid inte i dagens Sverige. Nu vägrar riksdagspartierna ta debatten med partier som Nationaldemokraterna, helt enkelt därför att riksdagspartierna inte är demokrater och vet att de skulle förlora makten om sanningen om den förda politiken kom ut.

Invandrarfrågan får inte diskuteras i Sverige

Expo: ”Påståendet är nonsens, men framförs i tid och otid av Sverigedemokraterna och andra rasistiska grupper. I verkligheten är invandrarfrågan en av de mest genomdiskuterade frågorna i svensk politik under de senaste 30-40 åren. Invandringen har diskuterats i samtliga demokratiska partier, i regering, riksdag och kommunala församlingar, inom fackförbund och arbetsgivarorganisationer, bland myndigheter, på skolor, universitet, arbetsplatser och frivilligorganisationer. Resultatet av denna diskussion är att det finns en dramatisk enighet i det offentliga Sverige att vårt land stöder FN-stadgan om de mänskliga rättigheterna, direktiv från FN:s flyktingkommission och andra internationella överenskommelser – att i Sverige ska invandrare vara välkomna. Formerna för invandringen – hur många, i vilken takt, hur mottagandet ska se ut och hur integrationsprocessen ska fås att fungera etc – är däremot frågor som ständigt diskuteras och där stor oenighet kan råda. Det är inte rasistiskt att kritisera invandringsprocessen eller att påstå att integrationspolitiken har allvarliga brister.”

Nationell.nu: Påståendet är helt sant, men dementeras ideligen av falskdemokratiska hycklare som ”nonsens”. I själva verket är invandrarfrågan en av de minst genomdiskuterade frågorna inom svensk politik under de senaste 30-40 åren. De enda åsikterna som får framföras är positiva sådana samt kritik av den mer politiskt korrekta sorten, som t.ex. ”För få invandrare är poliser!”, ”Integrationen är misslyckad – svenskarna måste anpassa sig efter och acceptera invandrarna!” och ”Stoppa rasismen!” Någon objektiv och saklig diskussion har det aldrig varit talan om. Enbart proffstyckare har fått säga sin mening.

Politikernas och folkets åsikter i frågan är också helt motsatta varandra, vilket flera opinionsundersökningar har påvisat. Det finns knappt någon som tycker att den förda invandringspolitiken har varit positiv. Och orsakerna till att folk trots detta inte röstar på ett invandringskritiskt parti, är flera. Till exempel är folk rädda för att bli stämplade som ”rasister”, förlora sina jobb och liknande saker. Det beror även på att det i dag inte finns något helt folkligt invandringskritiskt parti; ett parti som folk vågar rösta på och samtidigt tror på. Ny Demokrati är väl det enda parti som kan stämplas som ett sådant, eftersom det kom in i riksdagen snabbare än vad vinden viner. Tyvärr föll partiet sönder av inre konflikter.