Jonas De Geer.
I går tog Nordisk Ungdom avstånd från den nationalistiska rörelsen och kallade den för en ”subkulturell ankdamm”.
I dag har Jonas De Geer postat ett genmäle på Radio Framåts blogg där han i sin tur distanserar sig från Nordisk Ungdom.
Jonas De Geer ställde upp som officiell supporter till Nordisk Ungdom förra året. Men nu är han knappast lika imponerad längre.
Vi återger här hans blogginlägg, som heter ”Vad har hänt med Nordisk Ungdom?”:
Jag hör till dem som var imponerade av Nordisk Ungdom när de startade och lanserade sig, det var intelligent och kaxigt och för den svenska rörelsen nydanande på flera sätt (visst, jag ifrågasatte i mitt stilla sinne reggae-låtar o.likn. grepp. men tänkte att jag ju faktiskt är gubbe, så det där ska jag inte lägga mig i). När de häromåret frågade om jag kunde ställa upp som officiell supporter i en kampanj (som travesterade Expo) var det självklart.
I höstas gjorde så dåvarande ledaren, Patrik Forsén, ett märkligt utspel om att NU stödde Sverigedemokraterna, en total kovändning från deras tidigare ståndpunkt.
Givetvis blev Patrik för detta angripen som ”förrädare”, ”identitär”, ”judelakej” m.m. av delar av klacken på nationell.nu:s kommentarsfält, men det framfördes även där och annorstädes seriös kritik som han eller organisationen inte lyckats ge något vettigt svar på.
Nu återkommer Patrik på sin blogg till samma sak, att NU har för ambition att ”distansera sig från den nationella rörelsen”
Någonting har hänt. Frågan är vad?
Den strategi, hållning Patrik Forsén skisserar hade varit begriplig, på sitt sätt rent av respektabel, om det rört sig om t ex en grupp oppositionella muffare som höll på att ”radikaliseras” (läs: avprogrammeras). Nu handlar det inte om det, utan åtminstone de ledande har varit aktiva i nationella sammanhang sedan sina formativa år.
Hur i hela fridens namn, om nu ens syfte är att ”distansera sig från den nationella rörelsen” och ”subkulturella” yttringar
a) tar man ett namn som använts av en av de brunaste rörelserna någonsin (Lindholms-ungdomarna)?b) nämner genomgående som sin främsta inspirationskälla Junge Nationaldemokraten? Jag har den största respekt för den organisationen, men något mer subkulturellt (rakat, svartklätt, piercingar) har åtminstone inte jag sett i nationella sammanhang. Deras manifestioner är från det perspektivet ingen vacker syn.
Att utvecklas är en sak, men här verkar det snarare handla om förändring till oigenkännlighet. Snabbt dessutom.
Lite större klarhet om motivet bakom denna förändring och vad nuvarande ställningstagande faktiskt är vore påkallat.
Nationell.nu har idag en bra artikel med relevanta länkar http://www.nationell.nu/2012/05/10/nordisk-ungdom-den-nationella-rorelsen-ar-en-subkulturell-ankdamm/
Länk:
http://www.radioframat.se/2012/05/11/vad-har-hant-med-nationell-ungdom/
Loading ...
