På nationell.nu tycker vi om att fäktas med politiskt korrekta idioter, och det finns gott om dem i dagens Sverige.
Nu har turen kommit till Expos chefredaktör, Daniel Poohl.
I går skrev Poohl en artikel med rubriken ”Dags att tala om islamismens intolerans”, där han försöker problematisera terrordådet i Stockholm med en dålig, okunnig och rentav lögnaktig analys av islam. Han skriver bland annat:
”Den radikala islamismen hämtar näring ur en konspiration där islam och muslimska länder är ansatta av en ondsint komplott … Det handlar inte om islam. För det finns inte ett islam. Inte ett krigiskt islam, inte en fredens islam. Det finns människor som tolkar och använder islam till det som passar just deras syften och tro.”
Allt är alltså den ”radikala islamismens” fel, vad nu det är.
Poohl påstår även att han har hittat en gemensam förklaringsmodell för ”nazister” och ”islamister”, nämligen att det handlar om ”unga vilsna män utan fadersgestalter och med en trasslig uppväxt” som ”söker sammanhang och grupptillhörighet”.
Detta låter spännande, jag vill gärna veta hur denna ”förklaringsmodell” stämmer in på mig? Men låt mig ta en sak i taget, så även Daniel kan hänga med.
För det första förstår Daniel Poohl inte grundläggande islam.
Det finns ingen ”radikal islam” eller någon ”islamismens intolerans”. Det finns bara islam och islam är islamism.
Precis som Mohamed Omar flera gånger påpekat finns det ingen skillnad i världsåskådning och tro mellan ”muslimer” och ”islamister”.
”För oss alla har islam både en andlig och en politisk dimension, för oss alla är sharia ett gott och ett måste, för oss alla är jihad, väpnad kamp för islam en plikt, och så vidare”, som Mohamed Omar förklarar det.
Det finns bara ett islam.
Skillnaden ligger i graden av aktivism och organisering. Alla muslimer är inte islamister eftersom alla muslimer inte är organiserade, men alla muslimer delar islamisternas tro och världsbild. Islam är politik. Islam är sharia. Islam är jihad.
Vidare är Poohls påstående att islam inte är en ”krigisk” religion rentav löjligt.
Muhammed deltog i 78 strider varav 77 var offensiva. Tio år efter Muhammeds död, år 632, började det muslimska erövringskriget, jihad. På hundra år invaderade Muhammeds arméer stora delar av världens länder. Nordafrika, Spanien, Persien osv.
Detta är en krigisk imperialism som saknar motstycke i världshistorien. De kristna korstågen var inget annat än ett försvarskrig mot det krigiska islam, som hade lagt alla utom en patriark under sig. Inom kristendomen finns det ingen teologisk skola som säger att kristna skall starta krig mot ”de otrogna”. Korstågen försökte inte ens ta tillbaka alla de länder som islam hade erövrat och avkristnat. Men inom islam är, precis som Mohamed Omar påpekar, jihad en central del. Alla islams skolor lär ut jihad.
När det sedan gäller Daniel Poohls förklaringsmodell för oss nationella om ”unga vilsna män utan fadersgestalter” blir det svårt att inte skratta. Sanningen är ju den rakt motsatta.
Vi nationella väljer, trots priset, att avstå från det ”sammanhang” och den ”grupptillhörighet” som samhället erbjuder, för vi tror på något större och mer moraliskt.
När jag pluggade till journalist erbjöds jag ett juste och välbetalt jobb men tackade nej just på grund av att jag var stark nog att stå kvar vid mina värderingar. Jag visste, att om jag tog jobbet skulle jag fastna i Systemets dollardrypande klor. Vi nationella är alltså så mentalt överlägsna och starka att vi till och med kan avstå från omoralisk förmögenhet och karriär.
Poohls förklaringsmodell stämmer alltså bättre in på honom än på oss. Han har fallit för grupptillhörighetens lockelse medan vi varit starka nog att stå själva. Samhället spottar på oss, sparkar oss från våra jobb och fackföreningar och utesluter oss från samhällets alla ”sammanhang och grupptillhörighet”. Trots det står vi starka kvar. Vi ger oss inte.
Detta, ”dollar-Daniel”, är något du är för svag för att själv klara av eller ens förstå. Du väjer samhällets grupptillhörighet före sanning och moral.
Hmm. Saknar du en fadersgestalt?
Loading ...
