Ledare: Nej, nej, nej – islam är inte vår vän

Efter lördagens muslimska terrordåd i Stockholm har det uppstått en hätsk och märklig diskussion nationella emellan.

Det började med att Nordisk Ungdom släppte ett pressmeddelande där hela skulden för terrordådet lades på regeringen och statsminister Fredrik Reinfeldt.

”Skulden ska helt och hållet läggas på Sveriges ledare med Fredrik Reinfeldt i spetsen som väljer att dra in Sverige i konflikter som inte berör det svenska folket … Skulden för gårdagens attentat bör således inte läggas på muslimer”, skrev ungdomsorganisationen och syftade på den svenska truppnärvaron i Afghanistan.

Sedan var diskussionen igång.

”Jag tolkar ditt svar som att du tycker att det är felaktigt att ett folk slår tillbaka när deras land ockuperas”, skrev den ledande NU-medlemmen ”Fredrik B” i kommentarsfältet på nationell.nu, en kommentar som flera läsare tolkade som ett direkt försvar av terrordådet eftersom han menade att Sverige ockuperar ett muslimskt land, Afghanistan.

Nu har en annan Nordisk Ungdom-sympatisör publicerat ett genmäle på sin blogg, där hon bland annat skriver att diskussionen ”bedrövar” henne. Hon tycker att det är självklart att skulden inte ska läggas på muslimer som grupp.

Diskussionen bedrövar mig också, men av helt motsatt anledning.

Islam är nämligen inte vår vän.

Diskussionen känns igen från den debatt som uppstod efter att poeten Mohamed Omar kastade in den politiskt korrekta handduken i början av 2009 och omlanserade sig själv som ”radikal muslim”, vilket vissa nationella besvarade med stort intresse. Bland annat deltog en grupp nationalister på Mohamed Omars antisionistiska al-Qudsdemonstration i Stockholm förra året, vilket ifrågasattes av många andra nationella.

Jag måste erkänna att jag då var kluven i frågan. Att bekämpa en och samma fiende går ju snabbare om man gör det två tillsammans.

Sedan insåg jag hopplösheten i detta tänkesätt.

Vi svenska nationalister har den intellektuella, moraliska och mänskliga förmågan att respektera existensen av muslimska länder och nationer. De får gärna existera. Vi har ingenting emot det, vi kan till och med åka på semester dit. Däremot verkar islam och muslimer totalt sakna förmågan att erkänna en svensk nation.

Islam är en mångraslig och internationalistisk religion med en religiös strävan efter världsdominans. Även Mohamed Omar delar denna strävan.

Som ett sista försök att väcka en ömsesidig respekt mellan oss och Mohamed Omar skrev jag en ledare där jag uppmanade honom att erkänna vår rätt till rasligt och religiöst självbestämmande samt att han skulle förorda en återflyttning av muslimska invandrare.

Trots att Mohamed Omar är en av Sveriges mest intelligenta och språkbegåvade människor mottogs artikeln med total tystnad.

Mohamed Omar tycks se oss som nyttiga idioter. Detta märktes inte minst under al-Qudsdemonstrationen. En grupp nationalister står på marken och skriker antisionistiska slagord tillsammans med muslimer, medan en muslimsk agitator står i talarstolen och talar om muslimskt världsherravälde och skriker ”Alahu Akbar”. Han nämnde inte ett ord om svenskarnas rättigheter, för i Mohamed Omars ögon skall vi alla bli muslimer.

Islam förespråkar inte rasrenhet, inte någonstans. Detta märks väl inte minst på alla etniska svenska män och kvinnor som konverterar till islam bara för att kunna leva med sina rasfrämmande partners.

Så här skriver den kvinnliga NU-sympatisören i sitt genmäle:

”Om du får en sten inkastad genom ditt vardagsrumsfönster, ska du vara arg på stenen eller på den som kastade stenen?”, med vilket hon liknar stenen vid muslimer och kastaren vid Sveriges regering, där den förre är oskyldig och den senare skyldig.

Detta är en väldigt konstig liknelse. Stenen är ett dött ting som inte kan påverka händelseförloppet. Terroristen som sprängde sig själv till döds i Stockholm i lördags var en levande människa fullt delaktig i det om hände. Han hade inte behövt utföra terrordådet, men valde att göra. På samma sätt deltar miljontals muslimer i en mångetnisk ockupation av Europa, som i slutändan kommer leda till vår rasliga undergång. Det är ingen som tvingar dem eller några andra rasfrämlingar att vara här. De väljer att vara här.

Vidare skriver NU-sympatisören att terroristen var en ”vettvilling” och att det inte ”ligger i muslimers natur att spränga sig själva i luften”.

Faktum är dock att islam har haft våldsamma inslag i sin natur ända sedan religionen grundades. Profeten Muhammed var en krigsherre och muslimer har under århundradena ockuperat stora delar av Europa.

Spanien, Portugal, Frankrike, Italien, Sicilien, Österrike, Bosnien, Serbien, Kroatien, Ungern, Rumänien, Valakiet, Albanien, Moldavien, Bulgarien, Grekland, Armenien, Georgien, Polen, Ukraina och östra och södra Ryssland blev alla stridsfält för muslimernas Jihad under 1000-talet.

Hela skulden går alltså inte att lägga på Fredrik Reinfeldt.

”Än så länge har fem svenska soldater fått sätta livet till i Afghanistan”, fortsätter NU-sympatisören.

Men hur många svenskar och andra européer har inte fått sätta livet till i mångkulturen, som till stor del består av just muslimer? Hur många hundratusentals européer har inte mördats, misshandlats, rånats och våldtagit av muslimska förövare? Och hur många européer har inte dött i just muslimska terrordåd, till exempel det i London 2005?

Nordisk Ungdom vilar på etnopluralismen, som jag tidigare kritiserat för dess tandlöshet. Bland annat har Nationaldemokraterna (också etnopluralister) erkänt en israelisk stat rätten att existera. Att den judiska terrorstaten som idag existerar, alltså Israel – eller Satans stat som den egentligen borde heta – i verkligheten fungerar som en utpost för judiska avgrundsandar som är i full gång med att utrota världens vita människor, spelar liksom ingen roll. Alla folk skall ha ett land, även de som vill utplåna oss. Så enligt etnopluralismens regler.

Men diskussionen som sker nu är nästan värre.

Jag var ute på krogen med Frank Rennicke och två av hans tyska kamrater i fredags. Vi kom in på rasfrågan och jag sade att den nordiska rasen betyder allt för mig.

En av tyskarna höll med och sade att tyska kvinnor inte ens är i närheten av den svenska kvinnans ”gudomliga skönhet”.

Jag blev tämligen förvånad, bland annat på grund av de filmer och affischer man sett från Tredje riket. Men den ene tysken sade då att Hitlers propaganda var just propaganda.

”Hitler valde ut typiska nordbor för sin propaganda. I själva verket finns det inte alls så många vackra kvinnor i Tyskland”, berättade han.

Vi nordbor är alltså så unika att vi inte ens kan vända oss till Tyskland för raslig överlevnad. Våra tyska kamrater avgudar vårt unika utseende och våra kvinnor, inte sina egna.

Trots detta väljer alltså Nordisk Ungdom att lägga sin tid, kraft och energi på att försvara gruppen muslimer, som just på grund av sitt stora antal, höga barnafödande samt sin egocentriska, internationalistiska och mångrasliga religion håller på att utrota oss.

Även om det säkert går att föra flumintellektuella evighetsargument om vem som bär ansvaret för lördagens terrordåd, så återstår frågan: Varför försvara muslimska ockupanter, som grupp eller som enskilda? Och om det nu är rätt att försvara sitt land mot ockupanter, exakt det som ”Fredrik B” skrev i sin kommentar, är det då inte dags för oss nationella att börja självmordsbomba oss i muslimska folksamlingar, de ockuperar ju vårt land?

Nordiska människor kan liknas vid en utrotningshotad djurart, så få och recessiva är vi. Vi skall fokusera på våra egna intressen, för det är bara vi som bryr oss om dessa.

Islam är inte vår vän. Glöm aldrig det.