Nationell.nu

Det finns en uråldrig metod för att släcka skogsbränder eller bereda ett fält som går ut på att man eldar bort det brännbara materialet. Man använder helt enkelt eld för att släcka eller kontrollera elden. Och man kan lika enkelt tillämpa detta tänkesätt på den globaliserade kapitalismen. Låt oss betrakta den okontrollerade skogsbranden som den globaliserade kapitalismen som snabbt slukar och förbränner alla resurser och ämnen som finns i dess väg. Hur stoppar man då den? Jo, genom att använda kapitalism. Eld mot eld, kapitalism mot kapitalism.

Tyvärr har det blivit så att alltför många som kallar sig nationella även har tagit till sig vänstertermer såsom antikapitalism, socialism och alla andra diffusa termer som härstammar från Marx och Engels. Därför tänkte jag försöka mig på att ge ett annat perspektiv på det vi brukar sammanfatta som ekonomi, eller i det här fallet marknadsekonomi.

För att man skall förstå den teori jag ska förklara så behöver man en hel information för att förstå helheten. Jag tänkte börja med att ta upp en åsikt som man oftast får höra hos nationella, och inte minst socialister, som handlar om att, låt mig citera Nationaldemokraterna: ” Små företag måste ges optimala förutsättningar att bildas och verka. Dessa utgör motorn och nyskapandet i ekonomin.” Jag kan förstå innebörden i första meningen, men vad är det som händer sen? Vad är det som stödjer tesen ”Dessa utgör motorn och nyskapandet i ekonomin”?

Det jag kommer att skriva nu kommer att låta väldigt obekant och näst intill motsägelsefullt för det flesta eftersom vi har fått lära oss av vår snälla regering att nyskapade småföretag är det bästa som finns. Men sanningen är att småföretag bidrar ytterst lite till samhället och ekonomin i storhet. Det finns studier som pekar på att det faktiskt är negativt för ett samhälle att ha för mycket egenföretagare och småföretag.

Så vad finns det för belägg för detta ”befängda” påstående? För att svara på det ska jag slå hål på ett antal myter:

Myt 1: Är alla småföretag som startas high-tech företag och skapas av ”supermänniskor” som vi ofta får läsa i tidningen? Nej, verkligen inte De flesta småföretag skapas faktiskt av arbetslösa personer inom branscher som restauranger och firmor, d.v.s. serviceyrken som redan är övermättade i Sverige. Över hälften (55 %) av alla som startar företag startar ett företag i samma bransch som de själva har jobbat i. Detta säger ju sig själv att det då alltför ofta skapas företag som inte har någon livskraftighet. För att ge väldigt konkreta exempel så säger jag byggfirmor. Hur många personer är inte egenföretagande inom just byggfirmor och varför tror ni att det är så? Inte är det för att det är en strålande bransch utan det beror på att det finns många som är kunniga inom det och som inte har fått något jobb. Samma sak gäller frisörer. Varför får en person för sig att starta en frisörsalong när det redan finns 2 st. på samma gata? Jo, för att personen har arbetat med det förut och inte får något jobb.

Myt 2: Är Sverige är ett land där det skapas väldigt mycket nya företag i. Även nu i finanskrisen skriver tidningarna om hur personer har lyckats att skapa ett eget företag och att det växer så det knakar. Faktum är att det land som flest personer är egenföretagare i är Turkiet där hela 30 % av befolkningen är egenföretagare. Sverige kommer långt ner med 9,7 % egenföretagare. Detta beror till största del av att Turkiet och andra länder i Asien fortfarande har en stor befolkning som arbetar som jordbrukare. Och som jag beskrev i myten ovan så tenderar personer som inte har jobb att starta ett eget företag, i det här fallet en egen bondgård. I Sverige däremot har vi under många decennier, fram till 80-talet, haft en stark industri och många stora företag som haft tiotusentals anställda. Detta har medfört att antalet egenföretagare har varit väldigt lågt, då det oftast är arbetslösa personer som skapar nya företag.

Myt 3: Och den viktigaste myten är just den om hur företagen utvecklas. Om man får tro dagens regering och t.ex. ND så är det ju småföretagen som är drivkraften i ekonomin. För det första är företag ingen homogen del i samhället. Det skiljer sig uppemot 17 % mellan olika branscher i hur många företag som finns kvar efter 5 år och endast en tredjedel av alla nya företag som registreras i Sverige är ett fungerande företag efter 7 år. Och endast 8,1 % har en person anställd. I USA är det faktiskt företag inom hälsa- och utbildningsföretag som klarar sig som bäst medan företag inom informations branscher klarar sig klart sämst.

En undersökning som gjordes mellan 1982-2002 om de 500 mest lyckade företagen i USA så visar det sig att klart bäst ligger fabriker som tillverkar massa till pappersfabriker (så kallade pulp mills) vilket 18 % av de som skapades var med på denna 500 lista, men även mjukvaruföretag ligger bra till. Men om vi istället tittar på botten så ser vi en väldigt intressant iakttagelse; endast 34 av 49,4731 restauranger låg på den listan. Det betyder att det är 608 gånger större chans att du blir väldigt lyckad när du startar ett företag inom mjukvaruutveckling istället för en restaurang. Men dessa siffror är faktiskt inte konstiga. De flesta länder, om inte alla, skapar bara en politik där det helt enkelt bara ska skapas företag, spelar ingen roll inom vad, bara man kan visa upp en statistik som visar att det skapades x antal tusen företag det här året. Den enda effekten som detta ger är att fler och fler väljer att starta företag inom fel bransch då staten ger massor av understöd oavsett vilken bransch det handlar om, vilket I sin tur medför att fler misslyckas. Det ser dock bra ut för politikerna som kan stolta säga att det skapades 50,000 mer företag än förra året! Men statistiken visar att det inte alls ger ekonomisk tillväxt, ökar antalet nya idéer eller mer arbeten I landet. Det skapas helt enkelt mer skitföretag!

En snabb sammanfattning. Majoriteten av alla företag skapas inom branscher som inte är livskraftiga eller skapar nya jobb och möjligheter. Sverige är inte heller ett land som är i behov av många nya företag då vi till skillnad från länder med stort antal småföretag har ett stort antal stora företag i landet. Men det är ju som bekant på väg bort då många av våra stora företag förflyttar sin verksamhet ifrån Sverige, så att det skapas många småföretag i Sverige är snarare ett tecken på att vi är på god väg till bli ett fattigt land. Och vi har även fått reda på att företag inte är någon homogen term då det skiljer sig väldigt markant om du blir ett totalt fiasko eller succé om du startar ett företag, helt beroende på vilken bransch du väljer att starta det inom. Och inte heller bidrar småföretag till ökad sysselsättning. Endast några få procent av alla nya företag i Sverige bidrar till att öka sysselsättningen i landet.

Så efter att ha visat dessa fakta så kan det kanske tyckas att jag är negativ till egenföretagare och småföretagare. Därför vill jag klargöra, innan jag kommer med lösningen på problemet, att så är givetvis inte fallet. Tvärtom anser jag att det är bland det viktigaste som finns att det skapas nya företag i Sverige eftersom det är där nya svenska kapitalister och svenska storföretag kommer att skapas. Det som är av största vikt är att det skapas företag inom rätt branscher, inte att det inte ska skapas företag.

Så för att fortsätta efter klargörandet, vad har egentlig allt det här med kapitalism och antikapitalism att göra? Jo, medan antikapitalister hävdar att allting löser sig genom att man vägrar att betala av statsskulden, odlar upp lite mer mark och förbjuder fackföreningar så menar jag att man istället bör fokusera sig på vad kapitalismen faktiskt kan göra för Sverige. Det som bör göras är att skapa en så attraktiv och företagsvänlig miljö som det bara går i Sverige och fokusera på att det startas rätt företag inom rätt branscher och med rätt kapitalunderstöd. Det kan tyckas låta enkelt och simpelt, och det är det faktiskt!

Som jag sa ovan så behövs det en attraktiv miljö för företag, så hur uppnår man det? För det första krävs det rejäla skattelättnader. Nationaldemokraterna hade för några år sedan ett krav på att ha en platt skatt på 15 % (troligtvis det bästa förslaget ND har haft när det gäller ekonomi). Detta förslag var det ju dock Nils-Eric Hennix som förde med sig när ND och Frihetspartiet slogs ihop, så det kravet försvann såklart när Hennix försvann. Det andra är bättre regler. Driver du ett bolag idag kan du hantera en handfull anställda, men så fort du kommer över gränsen på ungefär 20 anställda uppkommer problemen och de försvinner först efter ett hundratal anställda. Det är här de flesta bolagen går på bet, antagligen utvecklas bolaget eller så stannar det vid ungefär tjugotalet anställda, om det ens kommer upp till den nivån. Ett solklart exempel är att avskaffa arbetsgivaravgifterna. Det ökar företagens möjlighet att expandera och nyanställa nationellt. Och för det tredje är att befria forskningen. Så länge som forskningen, som idag, är beroende av statliga medel för sin överlevnad leder det till att akademin går i statens ledband istället för att kunna agera högkvalificerad självständig granskare som bereder medborgarna fler perspektiv att ta ställning till än dem som statsmakten har godkänt.

Men det hjälper inte med en attraktiv miljö för företag om det till största del skapas fel företag i Sverige. Och det är nu jag börjar komma till den riktiga lösningen och det är riskkapitalister. Efter rasist/nazist så är troligtvis riskkapitalist det mest hatade ordet i Sverige. Men med några få korta meningar ska jag förklara varför riskkapitalister är bland det viktigaste vi har. I USA startas omkring 1,5 miljoner företag varje år. Cirka 800 av dessa får pengar av riskkapitalister för att driva sin verksamhet. Men dessa bolag står för runt 20 % av vinsterna som kommer från alla de nystartade bolagen.

När jag läste den siffran för första gången så var det faktiskt en liten omvändning för mig om hur jag ser på ekonomin. Att då hävda att man skulle ge skattepengar till riskkapitalister så att de kan avgöra vilka företag som ska få pengarna, vore ju sannerligen det mest lämpligaste för ekonomin. Detta går ju dock inte hem i en demokrati, för man kan ju absolut inte ge pengar till en riktad del i samhället, förutom de nya ”svenskarna” vill säga.

Det man istället borde göra är som Sverige har gjort under flera århundraden, rådfråga intresseorganisationer. Vi har i Sverige haft tradition av att man skickar remisser till organisationer som berörs av de lagar och regler som ska genomföras. Men varför inte ta det steget längre? Varför inte samla alla branscher, riskkapitalister, privata investerare och fackföreningar i ett stort råd där de kan komma fram till vart pengarna bör satsas? Det är det rådet som ska se till att pengar bara satsas på den verkliga eliten inom nyföretagandet. Man måste vara mycket selektiv med vilka företag man stöttar ekonomiskt, och det är därför alla branscher måste bidra med utvecklingsrapporter som verkligen visar på vilka framtidens företag som kommer att bli de största vinnarna och vilka branscher som är övermättade. Man skulle ju t.ex. inte tippa att Lettland vinner OS-guld i kommande OS.

Detta är endast några få grundläggande åtgärder för att hjälpa Sverige att bygga upp en ny generation av svenska kapitalister som kan bygga upp stora, svenska och slagkraftiga företag. Sverige har idag alla möjligheter i världen att bygga en barriär mot den globala kapitalismen. Det gäller dock att vi på allvar inser hur vi gör det. Gör vi det genom att anamma marxistiska termer, eller gör vi det genom att bekämpa den globaliserade elden med vår egen svenska, slagkraftiga och nationalistiska eld?