Patrik Forsén är talesman i Nordisk Ungdom

Den 30 januari lanserades ungdomsorganisationen Nordisk Ungdom. Organisationen är i praktiken en utbrytargrupp ur Nationaldemokratisk Ungdom, men med en helt egen agenda. Nationell.nu har talat med 25-årige Patrik Forsén, talesman för Nordisk Ungdom.

Fler av era medlemmar kommer från NDU, varför har ni lämnat den organisationen och startat en egen?

– Jag tror det finns ett behov av en fristående nationell ungdomsrörelse. Vår förhoppning är att kunna utnyttja kraften och glöden hos unga kämpar och ge dem en plattform att kunna utforska sin kreativitet.

– Redan när jag tillträdde som ordförande för Nationaldemokratisk Ungdom 2006 gick diskussionerna inom förbundet varma om en fristående ungdomsorganisation. Vår tanke då var att NDU var alltför nära knutet till Nationaldemokraterna både organisatoriskt och politiskt.

– Men åren gick och det kom saker emellan. Sedan kontaktades jag och Andreas Johansson av Fredrik Becklin och Andreas Nyberg som drev NDU under sommaren 2009 och då återupptogs diskussionen som vi påbörjat tre år tidigare. Vi såg ett behov av en ungdomsrörelse som kunde ta egna initiativ och stå stark och självständig. Samtidigt såg vi också behov av förändring.

– Den nationella kampen måste hela tiden utvecklas. Nya vägar måste ständigt provas. Vi måste utnyttja att vi är en liten kämpande skara. Det betyder att vi snabbt kan ställa om när en väg mot våra mål stängs för oss. Jag tror att det sista vi har råd att vara är konservativa när det kommer till val av väg. Genom den organisatoriska utformningen av Nordisk Ungdom med väldigt självständiga lokalavdelningar är vår förhoppning att olika idéer och metoder som vi vet att människor har kommer att börja tillämpas i det nationella arbetet.

Kortfattat, vad är det ni vill göra?

– Vi vill skapa en situation i Sverige där ungdomen radikaliseras och där nationalismen är något som är ett självklart inslag bland unga svenskar som växer upp. Det vill vi göra genom att bredda kontaktytorna mellan ungdomar och nationalismen.

Varför valde ni att lansera er organisation med en politisk reggaelåt? Kan inte den musikstilen verka stötande mot just svenskar och den nordiska kulturen?

– Det gjorde vi just för att bredda kontaktytorna mellan ungdomar och nationalismen. Kritiken som riktas mot låten har i många fall varit infantil men i vissa fall konstruktiv. Är det så att låten markerar nationalismens urvattning och undergivenhet för mångkulturen? Jag tror inte det. De flesta argumenten jag har hört går att applicera på precis allting. Får vi äta bananer eller kebab? Det är ju inte en del av den nordiska kulturen? Pizza-debatten trodde jag tillhörde Meral Tasbas.

Kommer vi få se fler kontroversiella låtar, en hiphop-låt kanske?

– Det är absolut ingen omöjlighet.

Ni är precis som Nationaldemokraterna en etnopluralistisk organisation. Finns det andra kopplingar till ND?

– Alltså, vi har goda relationer till ND och en positiv dialog, men inget organiserat samarbete.

Vad lägger ni i begreppet etnopluralism?

– Etnopluralismen är alla folks rätt till liv i frihet och självständighet i motsats till det förtryck av folken som kapitalism och globalisering oundvikligen leder till.

Finns det någon skillnad mellan er etnopluralism och ND:s?

– Ja, ND tolkar exempelvis etnopluralismen i Palestinafrågan annorlunda än vad vi gör och erkänner Israel inom ramen för en tvåstatslösning.

Trots att ni brutit er ut ur Nationaldemokraterna så stödjer ni tidningen Nationell Idag, varför då?

– Nationell Idag är något unikt i Sverige som genom sin kontinuitet och upplaga är ett positivt steg i byggandet av vår egna media. Det är något som nationalismen i Sverige behöver.

Under lanseringen i Göteborg sa du att vi nationella aldrig får erkänna staten Israel, är inte det lite magstarkt?

– Net, det tycker jag inte. Vi kan aldrig erkänna existensen av en stat som är byggd på ett annat folks land, ett folk fördrivet och skingrat av ockupationsstaten. Hur skulle vi som nationalister kunna rättfärdiga det? En del nationalister lever med villfarelsen att vi ska erkänna en tvåstatslösning, allt efter etnopluralismen men det är just en villfarelse. Dels är talet om en tvåstatslösning bara sionistisk propaganda för att förhala och splittra motståndet, dels är själva erkännandet av en israelisk stat på palestinskt territorium i direkt kontrast till varje folks rätt till suveränitet och frihet.

Men varför kan en svensk nationalist aldrig vara sionist?

– Sionismen av idag handlar mindre om tanken om ett judiskt nationalhem än om ockupation av ett annat folks land och ett förtryck av en stor del av världens befolkning. Vi måste våga stå upp mot imperialistiskt förtryck även om det känns obekvämt.

Enligt etnopluralismen måste väl judarna också ha rätt till ett land?

– Självklart har judarna rätt till ett eget land. Men ett sådant land kan inte byggas där ett annat folk redan bor. Den judiska frågan är allt annat än omöjlig att lösa men grundprincipen måste vara att inget folk har rätt att inkräkta på ett annat folks territorium och bilda stater där.

Vad tänker ni göra för att bekämpa Israel och för att få fler att inse vikten av en sådan kamp?

– Som jag sa tidigare så måste vi bredda vår fokus. Det finns konflikter, likt Palestinakonflikten, som angår oss i allra högsta grad eftersom konflikten hänger samman med vår egen kamp på hemmaplan. Vi måste tydliggöra likheterna mellan folkmordet på palestinierna och förstörelsen av våra nationer över hela västvärlden.

Så du menar alltså att Palestinakonflikten på något sätt hör ihop med kampen i Sverige?

– Ja, genom att vi belyser Palestinakonflikten och får människor att inse vad det egentligen är som håller på att ske där tror jag att sionisternas hyckleri kan komma fram i dagen. Sionismen är en ideologi som baserar sin propaganda på lögn och manipulering. De kräver att Europas länder ska underkasta sig mångkulturen och kämpar samtidigt för en israelisk stat byggd på judisk identitet.

– Samtidigt är vi ett folk som har lätt att känna och förstå andra människors lidanden. Det här har mångkulturalisterna utnyttjat genom att ge svenskarna ett skuldkomplex. Vi ska inte få människor att känna skuld, i stället ska vi få människor att kämpa för frihet.

– Sionisterna skulle aldrig kunna bekämpa palestinierna utan sin maktbas i västvärlden. Vi är alltså nyckeln till deras seger. Omvänt så påstår jag att den judiska identiteten stärks genom Israels expansionism. De ser till att bevara och utöka sin maktbas i västvärlden med utgångspunkt från Israel, det är alltså ett symbiotiskt förhållande mellan sionister i västvärlden och sionister i Israel.

– Vänstern har fungerat som en nyttig idiot för sionisterna i Palestinafrågan. Genom att försöka få konflikten att handla om klass har man förvandlat frågan till något helt ointressant för oss nationalister och samtidigt hindrat en sann solidaritetsrörelse i Europa att växa fram. Samtidigt har vänstern hela tiden undvikit kärnfrågorna i konflikten av rädsla för att bli anklagade för antisemitism. Men den här konflikten handlar inte om hat mot någon folkgrupp, den handlar om ett folks rätt till frihet och självständighet och vänsterns rädsla är utan tvekan en av anledningarna till att konflikten fortfarande pågår.

– När vi belyser palestiniernas rätt till frihet kan människor även applicera det på sig själva. Om palestinierna har rätt till sitt land, har inte vi svenskar då också rätt till vårt?

Du talade också om att ni vill bli den nya solidaritetsrörelsen. Vad menar du med det? Är ni en ny vänsterorganisation?

– Det jag menar är att nationalismen är den nya solidaritetsrörelsen. Den svenska vänstern är egentligen död. De lever på lånad tid sedan Berlinmurens fall. De som inte svikit sina tidigare ideal står kvar och predikar teorier som är döda. Det är möjligt att vi kan plocka upp några spillror av dem.

– Kampen i Palestina är som sagt inte en klasskamp, det vet alla. Det är en kamp mellan en imperialistisk förtryckarstat och en ursprungsbefolkning, men kampen är baserad på etnicitet och inte på klass.

Men man kan i varje fall säga att det finns stora grupper i samhället med starka vänsteråsikter. Hur vill ni förhålla er till dessa?

– Det finns många gemensamma beröringspunkter mellan oss och vänstern. Lite enkelt skulle man kunna säga att de har förstått att det finns problem som måste lösas men deras slutsatser är oftast fel. Vänstern består i mångt och mycket av människor som vill något positivt men som jag tror blivit förledda. I dagens samhällsklimat är det inte heller så konstigt med tanke på det förtryck som den riktiga oppositionen får utstå.

– Jag tror det blir svårt att närma sig någon vänstergruppering. De är som jag svarade tidigare alldeles för rädda att bli anklagade för något av de epitet som systemet lägger på oss. Men här måste vi utöka kontaktytorna samtidigt som vi måste presentera ett alternativ till vänstern som är heltäckande. Genom det kan vi nå de personer ur vänstern som har ett ärligt uppsåt och samtidigt förstår att vänstern trots sitt tidigare stora inflytande inte lyckats uppnå särskilt mycket.

– Framförallt handlar det om att vi måste skapa ett alternativ till vänstern.

Och hur tänker ni förhålla er till muslimer som Mohamed Omar?

– Jag har stor respekt för Mohamed Omar och hans arbete. Jag tycker det är lite lustigt med den kritik som riktas mot honom. Det finns en halv miljon muslimer i Sverige och Mohamed Omar är det stora problemet? Här har vi en rakryggad antisionist. Låt oss istället dela kunskaper med varandra och kämpa mot vår gemensamma fiende.

– Dock ska man inte göra misstaget att tro att Mohamed Omar eller andra icke-svenska muslimer delar vår syn på kampens helhet. Men varför ska vi oroa oss för det? Den dagen muslimer kan diktera villkoren för landets ursprungsbefolkning har vi redan förlorat.

Kommer det inte bli svårt att locka ungdomar till organisationen om man är positivt inställd till islam?

– Självklart är vi för religionsfrihet, men samtidigt tycker vi inte att Islam går ihop med den svenska kulturen och passar inte vår folksjäl. Vi ska dock inte stirra oss blinda på islam som det stora hotet. Invandring är främst ett etniskt problem, inte ett religiöst.

Men många nationella och även många svenskar ser islam som ett stort hot?

– För det första måste man förstå att islam är en väldigt splittrad religion. Det vi uppfattar som ”islam” och hotet därifrån tror jag snarare är den demografiska förändring vi upplever. Islam-debatten är inte ny men den fick sitt stora genombrott efter 11 september. Det är en debatt som är initierad av sionister och inte av oroliga svenskar. De invandrarungdomar som kastar sten och bränner bilar gör det inte för att de är muslimer. Det är ett betydligt större hot med sekulariserade muslimer som integreras i samhället.

– Samtidigt kan vi inte negligera Islam och måste få kritisera att muslimer från andra länder flyttar fram sina positioner i vårt land. Muslimska länder sponsrar moskébyggen i Sverige och för en imperialistisk och expansionistisk politik som vi måste bekämpa.

Den nationella rörelsens största problem är kanske alla interna konflikter. Vad ska ni göra för att undvika konflikter inom er organisation och med andra organisationer?

– Det är svårt att efter flera konflikter inte hamna i ett konflikttänkande. Jag tror det delvis är en insiktsfråga men också en mognadsfråga. Vi har sett vad konflikter gör med rörelsen och med aktivister som tappar glöden. Någonstans så inser man att det inte fungerar att upprepa samma destruktiva mönster. Vi får hoppas att den tiden är snart.

– Jag tror att vi kan undvika splittrande konflikter genom att bygga en decentraliserad organisation. Det handlar om att ge människor ansvar och få dem att växa. Organisationer med för stark toppstyrning kväser den kraft och energi som oftast finns inom organisationen. Vi måste istället tro på vårt eget ledarskap men framförallt på aktivisterna.

– När det gäller andra organisationer så tror jag att det är viktigt att vara öppen och lyhörd. Kritik mot andra riktar man oftast för att dölja sina egna svagheter. Det känns konstruktivare att koncentrera kraften och energin på den egna organisationen än på att skapa konflikter med andra organisationer.

Ett annat problem inom rörelsen har varit att organisationer som vuxit sig starka drabbats av destruktivt maktmissbruk, kan detta hända även inom Nordisk Ungdom?

– Det är självklart omöjligt att svara på. Jag är dock övertygad om att vår organisationsstruktur kommer att bidra till att maktmissbruk inte uppstår, men självklart är det alla organisationers målsättning från början.

Vad anser in om rasen? Finns det en genuin svensk etnicitet som ni vi vill bevara?

– Ja, absolut, bevarandet av det svenska folket, liksom alla folk på jorden är utgångspunkten för hela vår politik. Det finns en genuin svensk identitet som vi vill bevara och utveckla.

Under lanseringen sade ni att ni vill främja samarbetet mellan olika nationella organisationer. Hur ska ni göra det?

– Vi kommer stötta andra projekt som nationalismen i Sverige kan vinna på. Organisationsrivalitet är naturligt och kan vara positivt men samtidigt är det viktigt att det aldrig övergår i öppna konflikter. Genom att samarbeta kring olika projekt kan vi hjälpa till att gemensamt öka vår sammanlagda styrka.

Kan ni tänka er att demonstrera med vilken nationell organisation som helst?

– Under rätt omständigheter är det inget vi utesluter.

Vilka är era mål inom det närmsta året?

– Det första året får väl ses som det stora eldprovet. I början kommer tiden främst satsas på att tillsammans bygga upp avdelningar som kan ta egna initiativ och driva framåt kampen på sin egen ort och se till att de avdelningar som nu existerar växer och får upp en bra verksamhet. Samtidigt finns det många idéer och tankar som vi vill genomföra men det känns bättre att istället för att säga vad som komma ska visa det i form av handling.

Slutligen: Ni är en i mängden av olika nationella organisationer. Varför ska man tro på er och varför skulle ni vara bättre än någon annan?

– Vi hävdar inte att vi är bättre än någon annan organisation. Vårt mål är inte att konkurrera med de organisationer som finns utan vända oss till svenska ungdomar som söker efter ett alternativ till det nuvarande systemet.

– Man ska tro på oss därför att vi som är med i Nordisk Ungdom har en stark drivkraft, initiativförmåga och erfarenhet trots en relativ ung ålder och en tro på den inneboende kraften hos enskilda aktivister.