Nationell.nu

Den politiska situationen i Sverige och i västvärldens parlamentariska demokratier tenderar att mer och mer gå mot rent kaos. Ett sammelsurium av olika viljor och idéer tampas om att bli starkast utan hänsyn till vem eller vilka det drabbar. Är det så att de parlamentariska demokratierna har gjort sitt? Är dessa kolosser till administrativa apparater alldeles för tungrodda för ett modernt samhälle? På grund av ökad kommunikativitet samt ökad globalisering är då detta den urholkande faktorn för ökad manipulation, ökad imbecill lobbyverksamhet samt ökade svårigheter till att komma till hållbara lösningar som har folkets välsignelse? Är detta grunden till att de parlamentariska demokratierna har gjort sitt?

Vis av erfarenheten så vet den enskilda människan att demokrati endast fungerar tillfredställande och på ett övergripbart sätt i till exempel en förening, på en arbetsplats eller bland grannar. Då kan man inte få tungrodda stora komplex av människosamlingar och idéer att fungera demokratiskt. Det är fullkomligt en omöjlighet.

Då den lilla byn eller den lilla staden ska folkomrösta kan resultatet accepteras av respektive befolkning. Men när det politiska systemet inte använder folkomröstningar eller ens enkäter som underlag för sina beslut så är det verkligen illa och demokratin är fullständigt satt ur spel i de större sammanhangen.

Det som man kallar för demokrati i dessa parlamentariska system är inget annat än på sin höjd en form av låtsasdemokrati, maktelitens lek med allvaret för människors existens och överlevnad. Dessutom är det de facto så att ju större mängd befolkning desto större behov av att kontrollera och försäkra sig om funktionaliteten i rådande politiska system får ju makteliten.

Finns det då några botemedel, några andra vägar eller system som skulle fungera bättre? Otvivelaktigt är det så men makteliten är suverän i sitt utövande av makt och vågar sig inte på att göra några förändringar som äventyrar deras personliga status, pondus, rättigheter och möjligheter. Man är då nämligen rädd för att tappa sina exklusiva möjligheter att agera fritt gentemot folket och därmed garantera sig själva fortsatt maktutövande.

Slående exempel på detta syns mer ofta nu än förr beroende på att världen sakta men säkert både krymper och blir mer komplicerad. Detta i sin tur ökar kontrollbehoven hos makteliten som inför mer och mer detaljstyrande lagar att följas av var och en. Borta blir all form av frihet och folket mår till sist uselt därför att mer och mer diktatoriska fasoner infinner sig i demokratins namn vilket kraftigt begränsar folkets möjligheter och frihet.

Ett samhälle kan aldrig byggas på kontrollbehov, misstänksamhet, avund eller personlig isolering. I alla fall så blir detta samhälle inte särskilt långlivat. Det spelar ingen roll om det är ett litet land eller stort som EU. Minns bara Romarriket hur det pladask föll ihop som en pannkaka till slut och det kom aldrig någonsin tillbaka.

Andra metoder måste till där folket integreras i samhällsdebatten på ett naturligt sätt likt byskvallret fungerade förr i världen. Folkets engagemang krävs hela tiden för att ett samhälle ska kunna hålla ihop och utvecklas. Det går således inte att gång på gång köra över folket med underfundiga idéer om både det ena och det andra till exempel mångkulturism.

Då brakar det ihop till slut därför att folket till slut skiter i allt vad politik och samhälle heter.

Personval

På senare tid så har det talats mycket om personval som om det skulle vara den perfekta lösningen på fördjupad demokrati. Man är emellertid nästan beredd att frångå dessa tankar eftersom responsen har varit alldeles för dålig. När man röstar på en person som torgför sina idéer så kommer dessa idéer lätt till korta i det stora hela eftersom vederbörande endast är en länk i den politiska apparaten och vars tankar och idéer lätt drunknar i partiapparaten. Så personval inom rådande politiska system fungerar således dåligt till uruselt.

Idén om personval är i sig inte alls så dum men då måste hela det parlamentariska systemet förändras för att det ska kunna funka. Det går inte att både ”äta upp kakan och ha den kvar” säger ordspråket och det gäller även här. När man analyserar och leker med tanken fullt ut att endast ha personval och inga politiska partier utan att låta politiska falanger uppstå på frågerelaterade sätt istället så kommer man också underfund med att det egentligen inte behövs några politiska partier. De behövs inte därför att verkligheten varken är grå, svart eller vit nuförtiden utan naken och medveten sanning.

Kina som förebild

Hur organiserar man det politiska arbetet för att uppnå optimal styrka och effekt? Titta på Kina. Det är ett bra exempel som just nu håller på att visa världen hur man administrerar politik i ett samhälle. Det är dessutom inte vilket samhälle som helst, bara 1.300.000.000 personer. Vad gör kineserna? Jo, de åker ut i världen med små delegationer bestående av partimedlemmar och tjänstemän för att studera och på plats få information om olika politiska lösningar samt samhälleliga funktioner i dessa samhällen. Således för att ta lärdom. Men västvärldens politiker gör aldrig likadant även om de kallar det för studiebesök som dessutom oftast är på skattebetalarnas bekostnad och som dessutom i verkligheten mest är rena nöjesresor.

Hur fungerar Kina? Den nyfikne som inte har några fördomar eller förutfattade meningar kan ge sig tid till att helt objektivt analysera fenomenet Kina. Ok, Kina är en enpartistat. Det kan man konstatera och vara helt överens om. Kina har tidigare varit kommunistiskt och mycket totalitärt. Det vet man också. Men detta lyser numera med sin frånvaro och en helt annan ideologi har sett dagens ljus.

Frihet har smugit sig in i det kinesiska folkets vardag, främst ekonomisk samt fri rörlighet. Hot mot statsmakten elimineras fortfarande effektivt så att Kina samt kineserna i lugn och ro kan utveckla sina egna egenskaper. För detta mål finns således ett enda parti och inga andra tillåts. Det här gör det möjligt att kanalisera tankegångar och idéer mer effektivt eftersom inga störande element tillåts och detta är perfekt för det folkrika Kina som stegvis kan konsolidera sitt politiska liv djupt och verkligen folkligt förankrat.

Det här fungerar på så sätt att partimedlemmar som förutsätts både vara politiskt intresserade samt att utveckla sina ämneskunskaper tillsammans med olika tjänstemän samarbetar för att skapa allt bättre politiska lösningar. Här finns det inget utrymme för schismer av något slag varken nationella eller internationella. Det här gör Kina mycket starkt och att dess ekonomi växer med rasande fart. Staten kontrollerar allt men folket kontrollerar staten och inte som här i västvärlden att staten kontrollerar allt inklusive folket.

I västvärlden blir folken livegna under politiskt förtryck i dessa parlamentariska demokratier medan folket i Kina alla frivilligt går enade åt samma håll utan allehanda perversiteter som alltså i lag är förbjudna. Lugnt, skönt och stabilt kan man tycka och det är också så. Kineser är korrekta, synbarligen lyckliga individer hela tiden på språng med sina egna små och stora uppdrag. Nyfikna och glada söker de alla att utveckla Kina tillsammans med sin ”lagkamrater”.

Enpartistaten
Vad kan man då lära av kineserna? De går åt samma håll och dessutom så verkar det helt frivilligt. De störande moment som då och då infaller tas om hand på det mest effektiva sättet. Förklaringen till detta effektiva sätt är förstås att det endast finns ett politiskt parti. Då splittras inte folket så lätt och all politisk aktivitet kan hållas i samma ”hus” så att säga. Det är således en förutsättning att det åtminstone finns ett politiskt parti för att detta ska kunna fungera fullt ut och det gör det ju i Kina. Om man leker med tanken hur det skulle kunna fungera på motsvarande sätt i Sverige och i Europa så kan man tänka sig följande:

Man eliminerar samtliga politiska partier och inför en folklig organisation istället som om man vill man kan kalla politiskt parti. Där måste man vara medlem för att lagligen ha rätt att syssla med politik. Inom organisationen så utbildas och lär sig både politikerna och de blivande politikerna allt möjligt om ett samhälles administration. De blir alla mer eller mindre kunniga inom många olika områden och specialiserar sig efterhand också på olika uppgifter som de får sig tilldelade att sköta, allt efter deras personliga förutsättningar.

Man utser nomineringskommittéer för viktiga poster och funktioner på samhällets alla nivåer för att ta fram de bästa med de bästa förutsättningar till att kunna vara i folkets tjänst. De som röstar är endast medlemmar i organisationen då de är de mest insatta i politiska frågor och därmed bäst skickade till att få fram dugliga politiker. Då får man också fram de mest ärliga och effektiva personerna till valda poster inom hela det politiska fältet.

För att förankra de politiska idéerna hos folket så får alla således även de övriga medborgarna fylla i enkäter då och då rörande resultatet av det politiska arbetet. På så sätt minimeras misstagen och folket kan känna sig delaktiga och lyckliga istället för totalt överkörda av statsapparaten.

Det här systemet kan finnas på olika nivåer i samhället såväl funktionellt som geografiskt allt efter behov. Den politiska viljan blir professionell och tillsammans med ett intimt samarbete med statliga, kommunala och landstingstjänstemän så garanteras medborgarna ett fullfjädrat samhälle som kan konsten att kanalisera sina resurser på bästa sätt. Allt det här är så långt man kan komma från marknadskapitalistiska idéer. Givetvis så kan ett sådant här system överföras till att gälla andra länder inklusive hela EU. Resultatet blir att man äntligen skulle få ett helt ärligt samhälle där folkets åsikter, traditioner och vanor kommer att påverka beslutsutvecklingen i allra högsta grad. Det är ju ändå folkets land och inte de så kallade ”folkvalda” politikernas alternativt maktelitens och dess maffias, nationell eller internationell.

Dela med dig av nyheten: